♫ ♫♪♪ Upp och ner, ner och upp ♫ ♫♪♪

19 oktober 2017

 

I förra inlägget trappade vi upp med stor möda och besvär till ett ställe där man just inte kunde se nånting alls, sen trappade vi ned igen.

0

Efter att ha letat ett bra tag på den stora parkeringen hittade vi till slut vår bil och kunde ge oss av.

Vi körde upp till ett annat utsiktsställe…

1

… och tänk så mycket bättre det är när man kan köra ända fram och slipper knata i en massa trappor!

2

Till och med utsikten blir mycket bättre då.

3

Vi körde vidare utefter en damm…

4

… över den dammen…

5

… och kom in i staden Cehegín.

6

Det blev lite trafikstockning där mitt i vägen. Vi kom förbi till slut…

7

… hoppades att vägen var enkelriktad (helst åt rätt håll också)

8

… och kom till slut fram mot vår lägenhet.

10

Vi checkade in, trappade upp till lägenheten på tredje våningen och tittade på utsikten…

… drack lite cava (eller om det var spolarvätska?)

11

… trappade ned igen och gick ut på stan och åt lite lunch…

12

… och sen var det dags att trappa upp igen.

Mycket upp och ner blev det – ingen rast och ingen ro.

Och allt detta var på Amas födelsedag och allt. Hade hon månne önskat sig trappor i födelsedagspresent? Tror inte det.

Men man måste ju kolla om man fortfarande orkar med nåt när man har plussat på en siffra till på åldern.

Annonser

Vi trappade upp

19 oktober 2017

 

1

Där till höger om den häftiga kyrkan i Santuario Virgen de la Esperanza fanns det en trapp, och självklart skulle vi trappa upp där. Bara för att vi kunde.

2

Här hade vi kommit upp oss en aning. Man kan se hur fint den där byggnaden smälter samman med berget. Tittar man noga (genom att exempelvis klicka på bilden) ser man också att berget är innätat så man ska slippa få stenar i huvudet. Bra så!

3

Men lite längre bort hade dom struntat i att näta in, och man kunde se hur det hade rasat ned stenar.

4

Högre upp kunde vi se en utsiktspunkt.

Ama skickade upp en spanare.

4b

Ama: Ser du nåt?

5

Anders: Jag ser dig… Sen fortsätter det uppför här med fler trappor.

Ama: Kan du vara lite behändig och kila upp och se om det är värt att gå i alla dom där trapporna?

Anders försvann ur blickfånget.

6

Men nu är nog Ama mer nyfiken än lat. Ibland i alla fall. Så hon kutade (nåja) efter. Här lutade bergväggen lite inåt. Eller blir det där utåt?

7

Tittade man uppåt såg det ut som om det fanns många stenar som var aspiranter på att ramla ned. Konstigt att det kunde vara såna runda stenar som satt fast uppefter bergväggen där?

8

Många trappor var det, men Ama knatade på…

9

… och jobbade sig sakta men (hyfsat) säkert uppför berget.

Det var ungefär här som Anders sa:

– Du kommer att bli mycket besviken, Ama…

Och han hade sååå rätt! För vad tror ni fanns där uppe högst uppe på toppen av berget?

10

Jo, ingenting. Absolut ingenting.

Ama gissar på att ni trodde det skulle vara en borg där uppe? Och vet ni vad? Efter alla dom där trapporna uppför så hade det baske mig varit bättre ifall det åtminstone hade stått en borg där.

11

Det enda som Ama såg var en Stalker där ute i bushen.

12

Så det var bara att trappa ned igen.

Men nu är det här inlägget redan på tok för långt.

13

Så vi vinkar adjö så länge – hej, hej!

Vi kanske ses när vi har kommit ner igen.

Gomorron!