En självguidad tur i Calasparra, del 2

14 oktober 2017

 

Här kommer då den spännande fortsättningen och upplösningen på det HÄR inlägget.

Ni kanske minns den otroooligt nervpirrande klipphängaren som avslutade del 1? Här kommer annars en väldigt snabb resumé:

10

Skulle Anders få syn på den där borgen som lurade uppe på klippan och tvinga Ama ännu högre upp på det där berget?

Spänningen var oliiiiidlig!

(Slut på resumén. Håll med om att den var väldigt snabb!)

Och vet ni vad?

1

Han såg den inte! Vi traskade iväg åt motsatt håll. Weeehooo!!! Ama lyckades Våga Vägra Borgen! Fast han kanske såg den trots allt? Det var nog en födelsemånadspresent åt Ama det där.

2

Fotade lite mera utsikter. Det gick fortfarande en anings uppför.

3

Det var en lustig gångväg det där, byggd av galler. Ama gillar inte att gå på galler, men det var trots allt inte så högt upp, och dessutom betydligt enklare att gå på än i den där naturen bredvid.

Vart tog den där vägen vägen?

Jo hit:

4

Till en amfiteater som såg rätt nybyggd ut. Nybyggd och ödslig.

5

Vi kollade lite på utsikten åt det hållet också. Den där busken hade mängder med fina orangea bär.

6

– Kanske smaka?

– Käka bär?

– Kittlar störtskönt i kistan!

Ooops. Ama kom visst in på Djungelboken där… Hur som helst så smakade vi inte, även om dom såg goda ut.

7

Sen gick det bara utför. Här kan man skymta utsikten och den lyckades Ama fota i farten. Inget behov att stanna, liksom.

8

På vägen ned såg vi det här garaget. Undrar hur dom får in bilen där? Inget större svängrum där i kurvan. Anders hade som vanligt hittat en kant att stå på.

9

Här gav han en hjälpande hand åt fiskaren som drog upp nät. Det gick inte bättre för det, fiskaren stod kvar och slet på precis samma vis när vi gick därifrån.

10

Det där lilla huset var till salu. Vi undrade varför? Gillade dom möjligen inte tanken på att få nya grannar?

11

Eldragningarna slutar aldrig att fascinera…

Nu var vi inte långt hemifrån. Som tur var så gick den snitslade banan som fanns på kartan förbi precis utanför vårt hotell – annars hade vi kanske snurrat runt där än?

Men just innan vi kom fram till hotellet så kände vi oss väldigt utstirrade…

12

Jahaja. Det var bara snövit och dom sju dvärgarna.

(Mycket Disney blev det i det här inlägget. Men den där turen tilldrog sig dagen innan Ama la ett till år till dom övriga. Hon var förmodligen mycket barnsligare då)

Vi kom hem ordentligt så den självguidade turen slutade lyckligt. Ama var mest nöjd över att hon hade lyckats Våga Vägra Borgen. Det finns så mycket att vara glad över här i världen, eller hur?

Gomorron!

Annonser