En tur i Inkaland

 

Morgonen efter vi hade checkat in på vårt lilla hotellrum en bit utanför Cusco så tog vi bussen och åkte längre in i Inkaland.

I den lilla byn som var vårt första mål var gatorna inte så breda, men den där körde vi inte in på. Tack och lov.

Fast byns huvudgata var inte så bred den heller.

Vi hade hamnat i Ollantaytambo.

Uppe i ottan som vi var, så hade inte ens marknaden vaknat ordentligt…

… och solen hade inte nått ner hela vägen i Inkalämningarna där.

Besökarna hade tydligen inte heller vaknat. Utom Ama då, som alltid är pigg och alert oavsett tid på dygnet.

Fina lämningar från en svunnen tid…

… i väldigt vackra omgivningar.

Sen såg vi på klockan att det var dags att dra vidare. Det där är faktiskt ett väldigt gammalt solur. För säkerhets skull kollade vi våra egna klockor också – eftersom det var ett solur så var det väldigt tveksamt ifall den tog hänsyn till sommartid eller ej.

När vi gav oss av hade några fler vaknat – bland annat i trafiken. Lite småtrångt där på huvudgatan.

Men det var inga problem för vår del, för vi skulle inte åka på dom vägarna. Nej vi siktade på porten där längst bort i bild. Där låg järnvägsstationen.

Anders tänkte tydligen åka i loket? Kanske till och med köra själv?

Sen kom han på bättre tankar och siktade på en vanlig järnvägsvagn.

Ama blev glad. Ja, inte över Anders val av vagn, utan snarare över detta:

Det skulle bli mat på vägen. Härligt!

Den fina lunchboxen innehöll många godsaker.

Om ni vill får ni gärna hänga med på resan – den fortsätter i nästa inlägg.