Landstigning igen

 

Efter att ha glidit runt i Panamakanalen och sen seglat runt på Stilla Havet en bit så angjorde vi igår en ny hamn.

Massor med fiskebåtar. Lägg märke till dom små, söta helikoptrarna som står där på båtarna närmast, och dom väldigt höga styrpulpeterna (heter det så?) som alla fiskebåtar har.

Var hade vi hamnat nu då? (Hamn-at? Haha!)

Jo här:

I Manta (ser ni hur dom hedrar Ama där på bilden? Även om dom kanske borde ha använt stor bokstav…), som ligger i…

Ecuador.

Vi tog gratisbussen in till stan. Som synes en populär facilitet som rederiet tillhandahöll.

Dom är omtänksamma och tänker på passagerarna. En viktig skylt som säger att man ska använda säkerhetsbälte i bussen. Bra så! Ännu bättre om det faktiskt hade funnits säkerhetsbälten också…

Väl inne i stan såg vi att vi även kunde ha tagit taxi. Alla dom gula bilarna är taxis.

Dessutom var dom väldigt… ähum… välvilligt inställda till sina kunder, taxichaufförerna. Haha! Det var dom säkert, men vi behövde aldrig kolla det.

Vårt fartyg såg rätt förvuxet ut då när man tittade på det inifrån stan.

Vi tittade också på dom båtar som fiskade från land – under överinseende av moppepoliserna.

Fast dom verkade mest fånga plastdunkar.

Vi gick en sväng på marknaden. (Ooops… Ser man inte ryggtavlan på Stalkern där?)

Där sålde dom Panamahattar. Konstigt… Hade vi inte kommit till Ecuador?

Dom var i alla fall väldigt flinka på att fläta till dom där hattarna. Och glada. Trevligt med glada människor!

Vi funderade ett tag över varför vi hade sett så få hundar i stan?

Sen kom vi på svaret:

Dom var helt enkelt så små så man knappt såg dom.

Gomorron!