Förföljda?

 

Efter att vi hade tittat klart på det maritima museet i Halifax, och regnet hade upphört, så gav vi oss ut på stan igen.

Dom höll på att bygga om i nästan hela stan. Både gator och hus.

Men vi skulle givetvis upp på den högsta punkten som gick att hitta.

Till citadellet.

Dom får kalla det precis vad dom vill…

… men nog känner Ama igen en borg när hon ser den.

Där höll dom på med nån sorts drillning av kjolklädda killar och tjejer.

Och det gick rätt bra, faktiskt!

Kolla in fotföringen. Liknar nån sorts position i balett? Plié eller vad det kan heta. (Ama kom bara till momentet ”krypa under stolar” när hon gick balettskola i unga år)

Några andra höll på att ”tomskjuta” kanoner. Låtsas att skjuta dom vill säga. Nån sorts halvpantomim kombinerad med charader och en massa rop och kommandon.

Den ende som det smällde om var den här grabben.

Som för övrigt väldigt gärna ville vara med på bild.

Sen blev Ama sådär överraskad igen:

Att bo i kåtor trodde hon bara samer gjorde? Fast dom här kjolklädda grabbarna verkade också husera i såna. Kanske är det tipis ändå, med tanke på att det är i Nordamerika?

Ama blev i alla fall väldigt glad och nöjd. Dom hade vapen och gevär istället för säckpipor.

Men säg den glädje som varar beständigt…

GAAAHHH!!! Vi ÄR förföljda av säckpipor!

Det låter helt enkelt för jäv… Jamen lyssna själva! Klippet är bara 11 sekunder långt, för allas skull:

Vem har kommit på detta ”instrument”? Nån elak rackare, helt klart.

Ama fann dock på råd:

Lite oförtäckt hot…

… och han gav sig.

Puh! Skönt.

Vi flydde tillbaks till båten…

… och precis när vädret började klarna upp så seglade vi iväg från Halifax.

Efter en dag på sjön mötte oss denna syn nu tidigt i morse just innan klockan hade slagit 6:

♫ ♫♪♪ New York, New York ♫ ♫♪♪

Det är första gången som vi har anlänt till denna fantastiska stad sjövägen. Om man bortser från Staten Island-färjan då.

Gomorron!