Orka, liksom…

23 juli 2017

 

1

När vi lämnade gejsern Strockkur åt sitt öde så gav den oss ett sista sprutur markur när vi promenerade därifrån.

Då var klockan…

2

Tja. Svårt att säga. Ett solur funkar inte så bra utan sol.

3

Vi äntrade bussen och lämnade molnfabriken bakom oss…

4

… för att uppsöka en annan molnfabrik. Islands näst största geotermiska kraftstation, Nesjavellir.

Vi fick höra om hur det hela funkade, och att största delen av Island använder dessa naturkrafter för uppvärmning med mera.

5

Vi fick också kolla in dom bautastora turbinerna.

Men det mest intressanta tyckte Ama var detta:

6

Nån hade glömt en nyckel där på ett ställe. Undrar vad som skulle ha hänt om man vred på den? Ibland är Ama tyvärr väldigt feg och frångår sitt motto ”Allt för bloggen”, så vi lär aldrig få veta.

Det kraftbolag som hade hand om denna kraftstation hade i alla fall ett – för dagen – väldigt passande namn:

7

Orka, liksom…

Det här var vårt fjärde stopp på turen och Ama kände sig helt fullproppad med information och intryck. Ändå hade vi ett stopp kvar efter detta.

Orka, liksom.

Fast det gjorde vi såklart. Orkade. Det är ju sååå kul att åka runt och se sig omkring.


Skyltsöndag – strand

23 juli 2017

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge.

Den här veckans tema är Strand.

Även denna vecka kommer bilderna från vår pågående resa. Inte helt lätt, då det inte har varit så mycket strandliv på denna resa i väldigt nordliga trakter.

Men vi börjar där vi började, i London.

1

Vid lågvatten finns det även en strand vid Themsen, mitt inne i stan. Som synes fick man inte ankra där enligt skylten.

2

Det hindrade inte folk att slå ned sina akterpartier där, då det faktiskt fanns en strand. Anders håller sig som vanligt vid kanten, och hade snarare siktet inställt på puben som syns där i bakgrunden.

3

På Lofoten i norra Norge fanns – ganska oväntat – en fin, vit sandstrand. Den inbjöd dock inte till bad. Fast vi såg en modig tjej som doppade sig i det sexgradiga vattnet. Hon skrek i högan sky och kom upp så snabbt att Ama inte ens hann få fram kameran.

4

Ändå ser man att det är varma strömmar som går upp där utefter Norges kust. En gissning är att det inte är så många grönlänningar som badar. Dom blåa pilarna ser väldigt kalla ut.

5

Om man nu skulle få för sig att hoppa i och simma in till stranden där i närheten av Nordkap, då är det väldigt bra att det finns en livboj och en skylt som talar om hur man ska använda den. Bara att hoppas att nån som är klok nog att stanna kvar på båten förstår sig på instruktionen och dessutom agerar.

7

Kong Harald gör många strandhugg utefter Norges kust.

8

Han hör nämligen till den berömda Hurtigruten. Anders är på väg ombord där. Tur att det inte fanns nån ingång just där, för det är inte den skutan vi åker med. (Ama kom osökt att tänka på visan som börjar med ”Anders han var en hurtiger dräng, flitiger som en myra…”)

6

Norrmännen kan konsten att ta betalt. Det här var en naturcamping på Lofoten helt utan faciliteter. Ja, utom en parkering och en vacker strand då. Konstigt att Norge är så himla dyrt när det är ett så rikt land?

9

Vi avslutar med en Cliffhanger. Enligt skylten lyckades en grabb vada från ena stranden till den andra vid Gullfoss. Där friade han till sin käresta. Cliffhangern består i att man inte vet vad hon svarade. Fast Ama gissar på ”ja”, eftersom dom gifte sig och fick många barn. (Fallet i bakgrunden är äkta vara, även om det ser ut som det hör till skylten)

Det som är en större gåta är hur man kan veta att den här historien är sann, då den tydligen utspelade sig nån gång på 1600-talet?

Nåja. Det finns fler storys som vissa hävdar är sanna, trots att dom hände för en sisådär 2000 år sen…

Gomorron!