Sprutur Markur

 

Vi lämnade Avestaforsens  Gullfossens brus bakom oss och åkte vidare mot nästa mål på Island.

Där pyste det lite ur marken.

Eller det pyste rätt mycket ur marken.

Okej. Jättemycket småmysigt pysigt kom det upp ur marken. Är det möjligen där dom tillverkar alla molnen? En molnfabrik, typ?

Vi såg även den blå lagunen. Den här fick man dock inte bada i. Likaså bra det – Ama hade glömt badkläderna även denna gång.

Men varför man åker till det där området och kollar är främst för att kolla in gejsrar.

Dom kommer i flera storlekar.

Från lill-gejsern Litli Geysir. Halledussingen så söt!

Till den stooora gejsern som rätt och slätt heter Geysir.

Men det är den här dom flesta kommer hit för att se:

Sprutur Markur! (Strokkur heter den egentligen, den där gejsern)

Den får rejäla utbrott var femte till tionde minut. Maffigt att se! (Man ser även hur små islänningarna är där på bilden…)

Den lämnar efter sig ett dimmoln som ser ut som… som… Äsch, nu kom Ama av sig.

När Ama var här för 30 år sen stod hon och väntade lääänge på att den stora gejsern Geysir skulle kasta upp vatten i luften. Hon väntade och väntade. Inget hände. Hon väntade lite till. Inte det minsta lilla stänk kom från den. Strokkur däremot fanns bakom ryggen och spottade och fräste upp sitt vatten med jämna mellanrum. På toaletterna fanns det skyltar som sa att man inte fick ta tvål därifrån och kasta ned i gejsrarna. Hmmm… En ganska uppviglande skylt, men Ama lydde snällt. Dom skyltarna fanns inte kvar idag – men å andra sidan var det bra mycket mer folk nu, vi var själva där den gången jag och väninnan. (Ännu mer uppviglande – inga vittnen!). Till slut gav vi upp väntandet och hemma på hotellet fick vi höra att den stora gejsern inte hade haft nåt utbrott på 30 år eller nåt. Lika bra att vi gav upp.

Åter till nutid.

Efter att ha studerat Sprutur Markur och omgivningarna ett tag så kom vi till den eviga frågan.

Ska vi äta, eller ska vi…

Vi valde att äta.

Gomorron!

Annons