En annorlunda kyrka

 

Från linbanan i Tromsö såg vi den här byggnaden:

En något annorlunda designad kyrka.

Hela framsidan var av glas. Från början var även baksidan likadan, så solen sken rakt genom kyrkan. Det uppstod ett problem då, enligt prästen i alla fall. För på gudstjänsterna – när det råkade vara bra väder – så blev hela församlingen bländad. Och inte av själva predikan då, utan av solen. Alla satt till slut i solglasögon, och det gillade inte prällen.

Lösningen blev denna:

I den bakre delen byttes fönsterglaset ut mot denna vackra glasmosaik istället. Riktigt fint!

Vände man sig om 180 grader där så såg man detta:

Orgeln. Den minsta pipan lär tydligen bara vara fem millimeter? Ama såg den inte, men å andra sidan är fem millimeter inte sådär jättestort och därigenom ej heller så lätt att upptäcka.

Det här tyckte Ama var bra:

Levande ljus användes för att hedra och påminna sig om dom som inte längre finns med oss. I många kyrkor har dessa nuförtiden bytts ut mot elektriska varianter. Inte alls samma sak.

Det var verkligen en annorlunda och läckert designad kyrka.

Annons

Honningsvåg

 

En kort resumé:

I förrgår var vi uppe vid Nordkap.

Där den där udden ute i havet var ännu längre norrut än själva Nordkapklippan.

Slut resumé (medge att den var kort!)

Sen åkte vi tillbaks mot Honningsvåg. Vädret varierade lite:

Här var det lite skyig…

… men mestadels var det superfint väder…

… och hela tiden var det vackra vyer.

Vi kom tillbaks till den lilla vackra staden Honningsvåg som klamrade sig fast där utmed bergssidan.

En söt liten hamn hade dom också, med färgglada fiskebåtar.

Ett… ähum… intressant konstverk stod där (i dubbel bemärkelse). Vet inte vad ni tänker på när ni ser det? Ama tänker inte berätta vad hon kom att tänka på, det här är nämligen en barntillåten blogg.

Dom hade också rest en staty över stadens stora hjälte från kriget:

Den här Sankt Bernhardshunden vid namn Bamse. Han hade en specialtillverkad hjälm och fick en fin militärbegravning när han gick ur tiden.

När vi hade tittat klart så tendrade vi glada och nöjda iväg från stan.

Killen som körde tendern hade turligt nog taklucka, annars hade han fått stå som en ostkrok där inne.

Och se där – där låg vår skuta käckt på svaj.

Väl ombord avnjöt vi en hamburgare – sjön suger.

Ja, det var väl ungefär allt vi såg i Honningsvåg. Eller förresten, nu kom Ama på en grej till. Hamburgare är ju såna ”man eter”. Och såna såg vi där i stan också.

Maneter, alltså.

Gomorron!