Gårdagens eskapader

15 juli 2017

 

Åtminstone en del av dom.

1

Vi började att åka i en ganska smal passage in mot en ny stad. Eller så jätteny är inte stan i sig, men vi har aldrig varit där förut.

2

Det låg snö uppe på bergen. Ama blev lite inspirerad och såg en hel flock med späckhuggare! Anders sa att det bara var svallvågor. Glädjedödare…

3

Det var inte sådär jättemycket sjögång.

4

Väl iland gick vi till en botanisk trädgård som låg nära hamnen. Världens nordligaste! Eller ”so they say” som hon som föreläser om landstigningsställena sa. Väldigt fint var det, så den får ni nog se mer av nån annan gång.

Och vet ni vad!

5

Där fick vi äntligen se midnattssolen! Ja, inte så tydligt, och det var ju mitt på dan, men det är trots allt samma sol, eller hur?

Sen åkte vi iväg på en busstur.

Första stopp var på Polarmuseet. Ett tämligen trist ställe. Trångt och en himla massa information som knappt gick att ta åt sig på grund av alla människor (möjligen också beroende på Ama’s ointresse).

Fanns egentlig en bara två roliga grejer.

6

1: Nej, nej. Inte isbjörnsfällen. Det var flygeln som fångade Ama’s intresse. Har aldrig sett en flygel för trånga rum förut – den där går ju att ställa mot väggen. Fiffigt!

7

2: Gratis wiffi! Weehooo!!! Vi hade hamnat i nån sorts satellitskugga, så det på båten funkade inte alls. Ama försökte koppla upp sig, men det visade sig att det behövdes ett norskt mobilnummer för att få koden. (Först nu ser Ama att lösenordet står på skylten och att hon kopplade upp sig mot fel nät… GAAHHH!!!)

Sen kom dagens höjdare – i dubbel bemärkelse:

8

I den där gula lådan åkte vi upp och fick en fantastisk utsikt över stan.

9

Vi såg till och med vår lilla båt. Ser ni den? (Tips: Ganska långt till höger och ganska långt upp)

10

Det hade regnat lite på förmiddagen, därav kepsarna (såna skyddar både mot sol och regn). Men det spöregnade åtminstone inte. Alltid något.

Det gäller att tänka positivt, och visst ser väl Ama ganska glad ut?

Anledningen är denna:

11

Stort TACK till norrmännen som har vett nog att sätta staket vid branta klippor!

12

Sen såg vi några vikingalämningar. Ett typiskt nöje dom hade var att stapla stenar när dom drack sin mjöd. Åtminstone sa Ama till våra medresenärer att det var såna. Eftersom vi är från Sverige – ett vikingaland, så svalde dom det med hull och hår (eller inte…).

Och apropå mjöd:

13

Den här skylten satt i en trappa – men visst skulle den passa alldeles utmärkt i en bar?

Var spenderade vi gårdagen då?

Jo här:

14

Här hade nån varit flitig och virkat en skylt med stadens namn. Mer solklart än midnattssolen, eller hur?

Idag är det dags för ett annat ställe. Hoppas nån har virkat en skylt även där så vi vet var vi har hamnat.

Gomorron!