Brexit

10 juli 2017

 

Så var det dags att lämna England.

2

Fullt vid incheckningen, som vanligt.

3

Vi passade på att lägga våra sista engelska pengar på det vettigaste vi kunde hitta.

1

Nu har vi klivit på vår skuta…

4

… och intagit hytten. (Ooops… Det har visst följt med två resväskor och en korv hela vägen?)

Det dyrbaraste man har förvarar man här:

Och det är ju såklart Sixten.

Men lite längre än härifrån Dover till Calais hade vi nog tänkt oss.

Hur som helst så gör vi nu precis som den här gubben på väggen:

6

En Brexit.

Nu börjar det igen, det väldigt dyra wiffit.

Ama kommer att försöka skriva åtminstone ett inlägg per dag, och svara på eventuella kommentarer här på bloggen. Nåt nöjessurfande blir det dock inte, tyvärr, så det blir rätt tyst från Ama på andra ställen.

Hoppas ni har lust att hänga med på kryssningen ändå.

Snart lättar vi här ifrån Dover. Ska bli spännande det här – vi hörs!


Spoiler alert!

10 juli 2017

 

En spoiler alert kan väl sägas vara precis motsatsen till en cliffhanger, va?

Ama lämnade er i ovisshet igår. Skulle vi komma fram till dom dom vita klipporna i Dover?

1

Ja. Det skulle vi.

Så ni som bara var intresserade av själva svaret kan sluta läsa nu, eftersom Ama avslöjade det hela på en endaste gång.

Blev själva promenaden en cliffhanger då?

2

– Inte så nära! Gå bort därifrån!!!

Ama hade fullt upp med att skrika mest hela tiden. Inte ska man väl titta på klippor på det där viset?

3

Men fina var dom, klipporna.

4

Och väldigt vita.

5

–  Inte så nära kanten!!!

Nej, det blev ingen cliffhanger där vid klipporna.

6

Det blev en cliffstander.

Vad tyckte Ama då?

Jodå. Det var väldigt vackert och så. Men kanske – kanske! – lite väl brant när det inte fanns några skyddsräcken?

7

Bilden får tala för sig själv.

Vågade Ama inte ens ta några kort själv?

Jajjemensan! Till slut blev hon supermodig och utmanade ödet:

8

Oooo… Men längre än sådär kunde hon inte sträcka ut armarna. Att gå närmare? Nej. Det fanns inte på kartan.

9

Längst bort utefter den hisnande promenaden fanns det en fyr. Smarta som dom var så hade dom lagt ett fik där. 1,50 pund för en liten vatten. Jamen Ama sa ju att dom var smarta! Trots att vi hade med eget vatten så hade det nästan tagit slut i den värmen som rådde. Utöver vatten så hade Anders vindskyddsjackor och paraplyer i ryggan. Behövdes inte… Även fast vinden var rätt hård (som ni kan se på den där flaggan) så låg allt utom vattnet kvar där vi hade packat dom.

10

På vägen tillbaka stötte vi på ett gäng hästar som gick där helt fritt.

Vi morsade på dom…

11

.., sen gick dom vidare efter den smala stig som vi kommit från. Vi var rätt glada att vi inte träffade på dom där på stigen. Brant och brännässlor. Ifall ni undrade.

12

När vi närmade oss själva stan igen så hittade vi en bred autostrada. Lätt lutning nedför. Inga bilar (som det var på vägen upp, när vi var tvungna att runda borgen). Himla bra! Ama var glad som en lärka! Ja, åtminstone tills vi upptäckte att det var en återvändsgränd… Hallå? En skylt om det hade inte alls varit fel.

13

Vi blev tvungna att gå tillbaks en bra bit, och sen uppför igen. Upp mot den där dumma borgen… Träffade på en trevlig Nya Zeeländare som Anders fick sällskap av medan Ama sackade efter.

Men till slut kom vi ned till stan igen och fick den där välförtjänta ölen i förra inlägget.

14

Ja, det kan till och med tänkas att vi fick en till innan vi kom hem.

Men det var vi baske mig värda!

Idag är det dags att dra vidare igen och lämna den trevliga lilla staden Dover.

Gomorron!