Vi förflyttade oss igen

08 juli 2017

 

1

Vi checkade ut från hotellet i London och började tåga mot tåget.

2

Framme vi stationen såg vi den där The View igen. Idag var det mer moln, och vissa verkade gå rakt genom huset?

3

Vi fick sätta oss ned och vänta en stund, för i vanlig ordning var Ama ute i goood tid innan tåget skulle gå. Ovanligt hektiskt på stationen – förmodligen för att det var lördag och alla ville ut och åka nån annanstans än där dom befann sig.

4

Tågen gick väldigt ofta och samtliga var i tid. I och för sig var ett av dom en minut försenat en liten stund, men det redde upp sig så det kom – och gick – i tid. SJ har en del att lära här.

5

Och där kom tåget in! Och det var precis det vi skulle med också – perfekt!

6

Vi satt bekvämt och tåget rullade på som det skulle.

7

Vi kom fram till vår destination. Ett mycket populärt ställe, som synes…

8

Asade väskorna från stationen (Ama har nog umgåtts för mycket med skåningar?)…

9

… och kom fram till vårt boende. Där fanns det inte en kotte, annat än en hund som vägrade öppna när vi ringde på. Vi blev bara utskällda.

10

Så vi asade väskorna tillbaka till stationen och intog en god lunch på puben mitt emot. Inte alls speciellt synd om oss, faktiskt.

11

Efter lite stärkande mat och en och annan stärkande pint så kunde vi sen checka in på vårt rum. Vi var lite för tidigt ute vid första försöket, det visste vi. Men det kunde ju ha varit nån där ifall vi hade haft tur.

Vart har vi då hamnat nu då?

12

Jo här. I Dover.

PS: Internetet var faktiskt helt uselt i vårt rum. Nästintill obefintligt. Men Anders och den magiska manicken har fixat till det nu, och Ama’s blodtryck börjar återgå till det mer normala igen. Dags att gå ut och kolla stan!

Annonser

The view with a view

08 juli 2017

 

I förra inlägget inledde Ama med en utsiktsbild.

Den var tagen härifrån:

1

Från toppen av den där utväxten på den anrika gamla puben.

2

The view. Byggnaden såg rätt hög ut när man kom närmare.

3

Först fick man ta en hiss till våning 33, därefter blev det hissbyte för att komma upp till våning 68, och sen trapporna för att komma till utsiktsställena på våning 69 och 72. Phu! Tur att det fanns barer när man väl kom upp, och tennisbollar i handbollsstorlek av nån anledning.

4

Men utsikten var verkligen hisnande och värd alla hissar och trappor.

5

Tittade man rakt ned så pirrade det till ordentligt i benen…

6

… men det var nästan värre att se upp. Ama fick hålla i sig för att inte ramla ikull.

Jättefint där uppe, även om Ama’s höjdrädsla gjorde sig påmind vid ett flertal tillfällen.

En nackdel (utöver det hutlösa priset) fanns det dock:

7

Trängseln. Det gick knappt att komma fram där på konstgräset.

8

Väl nere lyckades Ama bemästra ett krondike med forsande vatten.

9

Vände man sig om såg man det där i bakgrunden. Ser ni vad det var för nåt?

10

Jo, det var det där. Tower Bridge.

Det var bara en liten del av det vi hunnit med här i London, men nu hinner inte Ama berätta mer just nu, för snart måste vi bege oss hit:

11

Nej, nej, nej. Inte till den där The view (with a view). Där var vi ju igår för sjutton! Vi ska till den gula byggnaden i förgrunden. London Bridge Station.

12

Där ska vi ta den där vita ostkroken till tåg. Eller inte just precis det, men ett liknande. Fast vi åker kanske åt det där hållet? Eller åt nåt annat? Det går för tusan järnvägsspår åt alla håll i den här stan. Vi har i alla fall biljetter så det gäller bara att hitta rätt perrong.

Hur som helst så är det dags att lämna London för denna gång.

Gomorron!