
Vi började med att lämna ett regnigt Torrevieja i taxi. Flygbussen passade inte så bra, och vårt kontrakt som vi haft på en bilparkering på flygplatsen hade gått ut.

Sen fick vi som vanligt trängas vid incheckningen. Alla dessa köer…

Den sedvanliga, näringsriktiga frukosten från Burger King intogs på ett elegant vis. Konstigt nog utan ett enda spill. Snyggt!

Trångt på planet också. Massor av folk ville lämna det regniga Spanien.

Här hade vi tagit mark och var på väg mot det mest spännande momentet på hela resan… Hade dom möjligen lyckats den här gången?

JAAA!!! Vår väska hade följt med hela vägen! Den stod och väntade precis bakom den limegröna där. En trevlig skylt på väggen meddelade att det fanns gratis wiffi, men det hade vi inte tid med. Vår resa var nämligen inte helt klar.

Vi åkte lite tåg…

… och vi åkte lite tunnelbana…

… och vi åkte lite mer tunnelbana.
Sen efter en kvarts promenad var vi äntligen framme vid målet för vår resa:

Vårt hotell…

… där vi checkade in på rummet. Äntligen!
Men var har vi riktigt hamnat?
Ama kommer med ett par ledtrådar.

Nja… Det där var väl kanske inte den bästa ledtråden, men den var suveränt god den där ölen. Vi var såååå värda den.
Här kommer en bättre ledtråd:

Var nånstans har man såna där knäppa vägguttag och vägrar envist att ha blandare i tvättfaten? Åtminstone kunde man väl anamma ”nymodigheten” med att bara ha en vattenstråle ut, även om man nu envisas med att ha två separata kranar?
Ja, nu förstår ni såklart att vi är i England. Men var?

Kanske det här Stora Benet kan hjälpa till på traven?
Okej. En sista ledtråd:

Men nu hjälper inte Ama till mer.
Gomorron!
PS: En fördel med att åka till England är att man får en timmes sovmorgon. Eftersom solen går upp i Finland så ligger dom efter här. Ama är dock lite jetlaggad och är uppe i vanlig tid, men det kommer säkert att ordna till sig.