Hög igenkänningsfaktor

22 juni 2017

 

Idag började vi styra kosan söderut igen.

1

Vi lämnade storstaden. Toulouse, alltså…

2

… och hamnade tämligen omgående lite mer ut på landet. Stooora maskrosfält på gång. Eller kan det vara nåt annat som växer där? Nej, det måste vara maskrosor – fransmännen är ju kända för att göra vin.

3

Vi kom än en gång upp i dom mäktiga Pyrenéerna

4

Såg ett och annat vattenfall…

5

… men mest berg.

6

Eftersom vi var på väg mot hemlandet blev vi väldigt glada när vi såg att Spanien var öppet.

7

Hemlandet låg bara på andra sidan den där tunneln.

8

Drygt tre kilometer lång var den, tunneln. Lite scary… Vi kom dock ut helskinnade på andra sidan – tack och lov.

9

Fast där kändes det som bergen anföll en aning?

10

Till slut, efter en ganska lång bilresa, så kom vi fram till vårt hotell i Jaca.

11

Vi checkade i på rummet, och det var med en hög igenkänningsfaktor.

Inte bara det att vi var tillbaka i Spanien och folk pratade så man nästan förstod vad dom sa.

Nej, det var mer den där tavlan bakom sängen:

12

Såna där bindningar hade Ama på skidorna när hon var liten. Och snarlika trugor på stavarna också.

Känner ni också igen er?

 

Annonser

Högt flygande planer

22 juni 2017

 

Eller: Själva målet för den här resan.

Vi befinner oss just nu i Toulouse, och det är inte en tillfällighet.

För några veckor sen beställde vi biljetter på nätet till igår.

Men vi tar gårdagen från början.

1

Vi inledde gårdagen med att ta en långpromenad genom stan. Det här var lite av det vi såg. Här kör dom tydligen också ”behåll fasaden, riv resten och bygg nytt bakom”-taktiken. En riktigt trevlig metod, bättre än att meja ned hela rubbet och sätta upp typ hötorgsskrapor…

2

Sen blev det snårigare.

3

Det hela redde dock upp sig.

Sen höll det på att gå riktigt illa:

3b

Anders hade sekatör-abstinens och kände för att sno den från farbrorn som klippte den där häcken alldeles för försiktigt. Ja, enligt Anders då.

Men som tur var för farbrorn så hade vi biljetter och därigenom även en tid att passa.

Men det var ingen ko på isen…

4

… för den var i gröngräset.

5

Vi lyckades köpa biljetter till tåget som skulle ta oss dit vi skulle. Inte helt lätt. Jodå, själva biljetterna var lätta att köpa, men att få ut den ur maskinen när den väl skrivits ut? Vi kämpade tappert, men lyckades missa ett tåg under tiden. Som tur var så gick dom var 10:e minut, och Ama är alltid ute i goood tid när det är nån tid att passa.

Efter att vi klivit av tåget efter en sisådär 40 minuter och promenerat i en halvtimme såg vi till slut att vi fortfarande var på rätt spår:

6

Let’s visit Airbus!

WOW!!! Spännande att se det ställe där som sätter ihop världens just nu största passagerarflygplan – Airbus A380.

7

När vi närmande oss platsen för turen fick vi se en gammal Concorde som stod och skräpade.

Pffft! Löjligt… Vi ville se nåt modernare!

Men Ama måste medge en sak…

8

Hon hade väntat sig nåt lite mer än det här. Visserligen en Airbus, men ändå…

Haha! Nejdå. Vi fick se en hel del av dom där bautastora kärrorna och hur dom sattes ihop, men det var fotoförbud.

Varför då? Kan man undra? Men det var väl som Ama sa då när det ifrågasattes i hissen ned från åskadarläktaren:

– Ja, om jag bara hade fått fota så hade jag genast åkt hem och byggt en själv.

Men såhär såg det ut på där dom meckade ihop kärrorna:

9

(Bilden är lånad från deras hemsida som man hittar HÄR)

Fotoförbud i all ära – men luften är fri!

11

Den här kärran – en Airbus Beluga – fotade Ama dan innan när den tog en sväng över stan. Som sagt – luften är fri, det var bara att fota på.

Belugan är ett bautastort fraktflygplan som det bara finns fem av i hela världen. Det används för att flyga in vissa delar till Airbus A380 från andra länder där delarna tillverkas. Namnet har den fått efter Beluga-valen (vitval). Om ni undrar varför så kan ni kolla HÄR.

Idag är det dags att åka vidare igen – och idag har vi inga tider att passa. Skönt!

Gomorron!