Hemresan från Agost – skam den som ger sig, del 2

11 juni 2017

 

Första delen av hemresan slutade här:

1

På Balcón de Alicante med den fantastiska utsikten och den otäcka vägen upp.

2

Efter att vi hade tittat oss mätta var det bara att ta den otäcka vägen ned mot nästa mål.

Då när vi skulle åka hem från Aspe i slutet av maj blev vi ju snuvade på två små akvedukter eftersom nån hade varit supertaskig och spärrat vår väg med en järnväg. Om ni inte minns så kan ni kolla HÄR.

Men – skam den som ger sig!

Anders hade hittat en alternativ väg, och vi siktade på den.

3

Jahaja. Där hade dom spärrat vägen med nåt sorts grus- eller sandtag.

Men – skam den som ger sig!

Anders hade (såklart!) hittat ännu en alternativ väg, så vi siktade på den.

4

Där hade dom bara halvspärrat, så vi kunde slinka förbi där på den högra lilla vägen.

5

Den var inte heller den allra bästa… Intressant också med en skvallerspegel där mitt ute i obygden?

6

Jahaja… Vad hade hänt här? Hade vi slarvat bort bilen?

7

Ja, på sätt och vis. Ama hade pipit högt igen och vägrade åka på dom där ”vägarna”. Så vi parkerade bilen där uppe och fortsatte till fots.

8

Och se på sjutton! Där hade dom gömt den ena akvedukten. Vid pilen hade vi blivit stoppade av järnvägen förra gången.

9

Här är cuatro ojos (betyder ”fyra ögon” och syftar på dom där fyra bågvalven).

10

Här är cinco ojos (betyder ”fem ögon” och syftar på… äsch, ni fattar).

Så ni ser – skam den som ger sig! Nu kan vi släppa dom där akvedukterna och gå vidare med våra liv.

Och apropå gå vidare och liv:

11

Anders: Där vill jag gå över!

Ama: Men nu får du väl ändå ge dig!

Hmm… Det är faktiskt inte alltid som det gäller, det där med ”skam den som ger sig”. Anders gav sig och vi gav oss hem igen. Båda delarna utan att skämmas.

Ja, då var den resan till – och hemresan från – Agost över…

12

… så då är det väl dags att ge sig av igen.

Gomorron!


Underbart är kort…

11 juni 2017

 

Igår tog vi en lunch på La Sureña.

1

– Den är min! Bara min…

2

Men det var inte så synd om oss andra heller.

3

Anki hade shoppat ett par snygga solbrillor – don efter person!

4

Och med bara en liten lättare åtgärd så kunde hon till och med se att läsa med dom.

Vi gjorde en massa andra saker igår också.

5

Bland annat gick vi nästan på tivoli…

6

… och Clifton fick nästan en ubåt. Fast det där med en för liten öl i kombination med en för stor jäger, det såg han inte som nåt större problem.

Men underbart är kort…

7

… och i morse vinkade vi av dom vid flygbussen.

Kul att ha haft er här – kom snart tillbaka!

Ha nu en härlig söndagskväll allihopa.


Skyltsöndag – gammal

11 juni 2017

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge.

Vi inleder med några hyfsat nya (!) bilder på veckans tema – Gammal:

1

Det Casa Rural som vi bodde på i Agost hette La Fábrica. Boendet var beläget i ett gammalt krukmakeri.

2

Den här byggnaden var förmodligen en nyare fabrik än La Fábrica, men skylten var gammal och gisten nog för att platsa i det här inlägget.

3

I Agost fanns också en mycket gammal barberare. Över hundra år – imponerande! Ama minns en gammal bok med ”bra att ha-fraser” på spanska som en kompis hade. Den var uppdelad i olika områden, som till exempel i affären, hos bilhandlaren och så vidare. I avsnittet som gällde ”hos barberaren” fanns en fras som Ama fnissade mycket åt. Tydligen är det bra att kunna fråga ”gör det mycket ont?” där. Haha!

Nu grottar sig Ama lite djupare ned i arkivet, till vår lilla roadtrip i USA i höstas och startar med vårt besök i White Sands.

4

Där hade dom den här gamla ordbehandlaren. Eller som en väninnas barnbarn utbrast när han fick se en skrivmaskin:

– Kolla mormor! En skrivare med inbyggt tangentbord!

5

Skylten säger att det där är en bärbar kalkylator. Ja, nog har utvecklingen gått framåt alltid…

Och apropå bärbar, mobil, alltså:

6

Nog är dagens mobiler liiite smidigare än dom gamla telefonerna och telefonväxlarna?

7

Nu hoppar vi till den gamla kvarnen utanför Little Rock där inledningsscenerna till ”Borta med vinden” spelades in. Det var ett jättefint ställe, men det Ama var allra mest nöjd över var det där med ”No Running”. Passade alldeles utmärkt.

8

Många gånger är det gamla mycket vackrare än det nya. Som den här affären i bröderna Wrights hemstad Dayton. Dagens snabbköp ser inte riktigt lika trevliga ut, och förpackningarna var finare förr även dom.

Avslutningsvis ett gammalt knep som dom tar till överallt i USA:

9

Dom ser till att man inte kommer ut från museer och andra ställen utan att passera presentshoppen. Den här skylten kunde ha varit precis var som helst, men Ama tror att den togs när vi skulle gå ut från Johnny Cash-museet i Nashville.

Ja, då var denna veckas kombiutmaning avklarad. Nästa vecka blir det extra marigt, för då är temat Skylt

Gomorron!