Ännu en härlig dag!

 

Solen sken och himlen och havet var blåa. Piren var… stenfärgad?

Såg svalt och skönt ut att susa runt på dom där vattenskotrarna.

Eller varför inte ta sig ett svalkande dopp i havet?

Tja… Svaret på ”varför inte” kan nog besvaras med den här bilden:

Därför. Typ.

Men nåt svalkande ville vi ändå ha.

Då kom vi på det! Eftersom det är fredag och allt, så varför inte ta en svalkande drink?

Hur vi kom på det?

Ama vet inte riktigt, men det där kan väl ha varit ett omen. En grasshopper skulle väl passa utmärkt en dag som denna?

Sen kunde vi inte bestämma oss ifall vi ville ha den som den var, lite doppad i choklad. Alternativt mixad till en drink.

Medan vi funderade så hoppade den vidare.

(OBS! Varken människor eller gräshoppor kom till skada vid det här inläggets tillkomst. Inte som vi såg i alla fall)

Ha en skön fredagskväll!

Annons

Dom rätta greppen?

 

I Tarragona har dom tydligen en faiblesse för att bygga mänskliga pyramider.

Den är såpass stor, så dom har till och med skapat ett monument över detta på ramblan. Anders var snäll och hjälpte till där så dom inte ramlade.

Men hur håller dom sig uppe, egentligen, dom där lite högre upp i pyramiden?

Tja, det beror nog på att dom längre ned har dom rätta greppen. Lite närgånget kanske, men det verkar fungera.

Nu såg vi inga riktiga mänskliga torn, annat än på bild:

Och jösses vad många som hjälper till där för att stötta upp det hela!

Men i verkligheten, då är dom väl inte lika närgångna med dom där greppen va?

Vi tittar lite närmre:

Hmm… Ja, helt onärgångna är dom inte. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som väckte tanken, men nånting fick Ama att tänka på bowling…

Gomorron!

Dessa fantastiska köer…

 

Ibland när Ama ser något i sin omgivning så poppar det direkt upp en sång i huvudet.

Som när vi väntade på att vår visning på Airbus i Toulouse skulle starta, då dök helt oväntat den här sången av underbara hasseåtage upp i huvudet:

 

Så många härligt underfundiga låtar dom gjort!

Det i denna sång som genast fick fäste i Ama’s lite skruvade huvud var den här delen:
”Hej å hå, hej å hå låt stå som en orm genom skog och hagar
Lilla kö, lilla kö vi ska stå
tills våran tå blir blå, tills våran tå blir blå.”

Och det var mannen som satt mitt emot oss som orsakade detta:

Han måste verkligen ha stått i kö jättejättelänge!

Gårdagens äventyr

 

Vi började med att ta bussen till Cabo Cervera. Rätt mycket folk som badade där i La Mata.

På väggen på en restaurang på vägen efter strandpromenaden råkade Ama få syn på denna skylt. I helgen (med start idag) är det tapasrejs i La Mata. Trevligt! Kanske får det lov att bli ett återbesök där under helgen då.

Men det var varken bad eller tapas som var vårt mål där igår, nej det var detta:

Marknaden.

Där gjorde Ama några fynd. Nej, inte den där klänningen (även om den var i en fin färg), den agerade bara provhytt när Ama provade shorts.

Efter en lyckad shopping vandrade vi tillbaka till Cabo Cervera för att ta bussen hem igen. Lite konstigt hur dom märker upp bussarna här. Eller snarare INTE märker upp dom. Den första bussen stod det ”A Torrevieja/La Mata” på. Vi frågade om den gick till Torrevieja, men det gjorde den inte, den skulle till La Mata. Nästa buss stod det ”A La Mata” på. Och se, den gick till Torrevieja. Hur svårt kan det vara att sätta upp skyltar på bussarna som faktiskt visar åt vilket håll dom är på väg? Skulle underlätta för både chaufförer och passagerare.

Vi hoppade på den rätta bussen när den kom…

… och där tog Ama en av sina mer lyckade selfiesar.

Sen på kvällen var vi ut och åt tillsammans med ett härligt gäng:

Förutom halva Anders och hela Ama så var Maggan, Jaime, Philip, Malin, Dani, Alicia och Ella med.

Tack alla för en trevlig kväll!

Gomorron!

Att slussas tillbaka i minnenas allé

 

Det gör man ibland – även om man är på nya ställen.

Som på den här resan vi nyss gjorde, när vi var i Toulouse.

Där vandrade vi i en allé utmed en kanal i stan.

Vi kom fram till nån sorts återvändsgränd där tre kanaler började (eller slutade?).

1. En kanal
2. En annan kanal
3. Canal du Midi

Canal du Midi… Där började nostalgin sätta in och vår fortsatta vandring gick just utefter den kanalen.

Kom fram till en sluss. Och då slussades vi rakt in i minnenas allé!

En återblick till 2011:

 

Man glider lugnt och fint fram på kanalen. Som här på just Canal du Midi med skid- och båtgänget.

Om ni undrar hur den där solrosen hamnade på vår båt kan ni kolla här:

 

Jodå. Man glider lugnt fram på kanalen, pallar nån solros här och där och mår allmänt gott.

Slussandet går också väldigt lugnt till:

Nån kastar ner (eller upp?) ett snöre…

… och sen är det bara att hålla i lite lätt.

Nu tillbaka till nutid. Eller en inte alltför avlägsen dåtid. Förra veckan, alltså. I Toulouse.

Vi fortsatte vår vandring efter Canal du Midi, och det kändes faktiskt väldigt tomt utan båt.

Vad säger ni, skid- och båtgänget? Är det inte dags snart igen att göra rätt för andra delen av namnet på gänget?

Eller förresten!

Varför inte göra en kombi?

Nåt sånt här, alltså. På vattenskidor på nån fransk kanal. Det vore väl nåt?

Gomorron!

Ännu ett bevis!

 

Minns ni Ama’s bevisning och konstaterande att tiden faktiskt ÄR ur led här i Spanien? Det inlägget finns att läsa HÄR.

Men om ni inte orkar klicka på den där länken så kommer här en kort sammanfattning varför:

1. Franco såg till att klockan ändrades till centraleuropeisk tid för att undvika förvirring vad gällde klockslag under andra världskriget. Även England och Portugal synkroniserade tiden till övriga Västeuropa, men ändrade tillbaks till den mer geografiskt anpassade tiden efter krigsslutet.
2. Den förbaskade sommartiden. Detta onödiga påfund som bara ställer till det.

Dessa två grejer sammanslaget gör att klockan faktiskt inte bara är en, utan två timmar före den tid som egentligen råder i det här landet. (Eller om det blir efter? Svårt det där…)

Nu på vår rundtur så hittade Ama ännu ett bevis i Morella:

Även där gick det där soluret två timmar fel (åt nåt håll…). Anders klockade av det mot mobilen, så det är alldeles rätt att det gick fel.

Nej, dom allra bästa klockorna är nog dessa:

Ja, så länge ingen ringer i dom, vill säga. För då blir det ett fasligt oljud runt nejden.

Ha en trevlig kväll!

Ama’s bloggdressyr

 

När vi var i Calatayud så pågick det en medeltidsfestival. Mängder av människor, och ett väldigt stort antal var tidsenligt klädda. Superläckert!

Precis utanför vårt hotell satt det ett gäng vid ett bord och Ama frågade snällt om hon fick ta en bild av dom?

Jodå, det skulle gå bra.

– Det ser bra ut…

Men Ama behövde köra lite bloggdressyr också:

– Lite ”tummen upp” skulle också vara trevligt!

– Sådärja!

Tänk vad snälla alla är och hjälper till så att bilderna blir extra bra.

Gomorron!

Hemresan

 

Vi började med att åka ut på vischan.

Vägen blev bättre och bättre.

Det var bra skyltat från början, men sen var det som om dom inte orkade skylta mer. Inga fler ledtrådar här inte! Typ. Ett inte alltför ovanligt fenomen här i Spanien.

Här hade dom i och för sig satt upp en skylt. Dock ej med nån hänvisning om vilken av dom två vägarna man skulle välja. Vi provade båda, utan nåt lyckat resultat.

Det vi letade efter var en lämning av en gammal romersk damm.

Till slut bestämde vi oss för att det var det här vi hade letat efter, kastade en blick på den och gav oss vidare hemåt.

Lämnade vischan med fårhjordarna, kvarnarna, borgen och en byggkran bakom oss…

… och åkte på den mer tråkiga, men snabbare vägen hemåt. Fast i sällskap med bland andra Magnus Uggla och Björn Skifs blev det riktigt trevligt. Gamla sommarprat, alltså.

Lite otäckt är det när man möter lastbilar på väg åt fel håll på motorvägen, men sen visade det sig att den åtminstone åkte baklänges. Då blev det inte fullt lika läskigt.

Väl på hemmaplan åkte vi direkt till ett ställe som var tämligen nödvändigt:

Att parkera bilen i skuggan under träd är skitbra. Tyvärr i dubbel bemärkelse. Bilen håller sig mindre kokhet, men den blir också ett tacksamt offer för dom som sitter i trädet och skiter i på det mesta.

Tur då att det är så spännande att åka i biltvätten – den här resan fick ett riktigt braigt slut, alltså. Nytta och nöje på en och samma gång för bara 2,50 euro.

Så här har vår tvåveckors roadtrip sett ut:

1. Torrevieja till Toulouse.
2. Toulouse till Torrevieja.

Himla mycket kul att se och uppleva.

Borta bra – men hemma är inte så dumt det heller.

Don Quijote-trakter

 

Vi lämnade Calatayud igår för att åka till Consuegra. (Jösses vilka svåra namn dom har här i Spanien! Inte underligt att Ama inte alltid har koll på precis var hon är…)

Men man lämnar ogärna ett bra ställe innan man har fått frukost.

Vi traskade över torget, där medeltidsfestivalen inte tagit fart ännu…

… och tog oss vidare upp dit där vi hade parkerat bilen. Det gick ju inte komma fram till den gratisparkering som fanns vid hotellet på grund av den där festivalen. DUM festival! Fast egentligen inte, den var jättetrevlig. Mer om det senare kanske.

Här sa Ama åt Anders att han skulle titta in i kameran, heeela tiden. Ville inte gärna att han skulle se den där borgen som låg typ en miljon steg rätt upp i berget. Planen lyckades! Weeehooo!!!

Vi körde ut genom stan via dom ”breda” gatorna. Men värre än såhär kunde det väl inte bli?

Johodå. Det kunde det visst det.

Ama var dock glad att hon slapp ”hjälpa till” att köra en buss.

Sen blev det rätt ospännande. Motorväg nästan hela vägen fram till målet. Men vi såg i alla fall några moderna väderkvarnar efter vägen.

Checkade in på vårt hotell i… men vad fasen heter det här stället nu igen! Måste backa lite, vänta en stund… Just det, vi checkade in på hotellet i Consuegra. Sängen ser lite liten ut?

Men förra bilden var bara förmaket. I kammaren fanns det två breda och sköna sängar.

Från den där balkongen hade vi utsikt över tre lite mer gammaldags väderkvarnar än dom som vi sett på vägen hit.

Jodå.

Vi är i Don Quijote-trakter.

Nu har en ny vecka startat och idag åker vi hem till Torrevieja igen.

Men det kan nog tänkas att det kommer lite mer bilder och inlägg från vår tvåveckors rundresa som vi precis har avverkat.

Kan nog tänkas? Haha! Det var en klar underdrift.

Gomorron!

Skyltsöndag – sol

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge.

Den här veckans tema är Sol. Inte alltför svårt, då solen har lyst över oss så gott som hela veckan.

Ama kör även denna vecka en röd tråd med att göra en resumé med hjälp av sol och skyltar från vår pågående resa. Vi börjar veckan som den brukar. Med måndagen, alltså. Sen tar vi dom andra dagarna efter det. Ni hänger väl med!

Måndagen den 19:e juni: I Perpignan blev vi glatt och soligt mottagna av självaste Salvador Dalí. Han befann sig tydligen i levitation enligt skylten där nere. Men Ama kan tycka att det är fusk att använda en stol när man leviterar. Även om stolen är nog så hög.

Tisdagen den 20:e juni: Vi hade tagit oss vidare till Toulouse. Solen lyckades ta sig ned där i gränderna och fanns även på en skylt där nere, för säkerhets skull.

Onsdagen den 21:a juni: Fortfarande i Toulouse, och en solstrålande Anders var på väg till stället där dom sätter ihop Airbus-flygplanen. Ama var lite tveksam vilken väg vi skulle gå (se bara på den undre skylten – lite dubbla budskap där), men Anders var säker på riktningen.

Torsdagen den 22:a juni: Nu var det Ama’s tur att vara solstrålande glad. I Jaca hade dom en borg, men den var både i marknivå och delvis nedgrävd. Fler såna borgar, tack!

Fredagen den 23:e juni: I Olite hade dom både sol på himlen och på väggarna.

Lördagen den 24:e juni: På medeltidsfestivalen i Calatayud skyltade dom med gamla vapensköldar runt om i hela stan. Och solen var strålande gul – om än lite fyrkantig – i Svampbob Fyrkants skepnad.

(Ama tycker sig komma ihåg  minns mycket väl att hon tog hem en av Sannas Guess What när svaret var Svampbob Fyrkant. Så vi är nog båda en beundrare av honom…)

Söndagen den 25:e juni: Ja, idag alltså. Nu har vi kommit till Consuegra. Stan är nog mest känd för att det finns en hel hög med väderkvarnar här.

Ja, det var vecka två av vår lilla rundtur här i Spanien och Frankrike.

Ha en härlig söndagskväll!