Vad hände egentligen mellan Ibi och Aspe?

 

Ja, en himla massa. Här kommer starten av det hela.

Vi åkte på smala bergsvägar. Fast Ama tycker dom är helt ok när dom är asfalterade och dessutom är såpass breda så det finns mittlinjer. En extra bonus är att ha innerspår.

Mängder av vackra röda lavendlar förskönade turen.

Men sen…

Ooh-ooohhh… Ser oroväckande ut det där uppe på toppen…

Självklart styrdes bilen upp i den där stan.

Sen fick vi parkera den och gå vidare till fots.

Här passar Ama på att komma med ett trädgårdstips:

Skäm inte bort era växter med alltför mycket jord – dom växer lika bra i betong.

Var var vi? Javisstja.

Vi var tydligen på väg upp mot borgen i Banyeres de Mariola.

Här ser vi hur Anders närmar sig porten…

… och knackar på med hjälp av den där dörrkläppen.

Men – HA! – efter lite klurande kom vi fram till att borgen inte hade öppet den dagen.

Anders: Men oj, vad du ser nöjd ut?

Ama: *stort flin* Fick lite hjälp där med att våga vägra borgen!

Men en sak är konstig trots allt. Varför fanns inte den där skylten på ”riksspanska”? Det är svårt nog. Katalanska/Valencianska gör det hela inte ett dugg lättare.

Vi var ”tyvärr” tvungna att lämna den där borgen osedd. Vi var där en dag för sent och en halvtimme för tidigt. Hade inte tid att vänta fem dagar tills den öppnade igen.

Så synd…

Gomorron!