Hemma igen!

16 maj 2017

 

Jodå, det blev inte så långvarig tur den här gången. Men alla resor – korta som långa – är roliga tycker vi, och det finns så mycket intressant att spana in i närområdet.

1

Boendet i Aspe gillade Ama skarpt – casas rurales är oftast väldigt mysiga.

2

Rummet var trevligt och det där bordet med tidningarna på, det minns Ama från sin barndom. Eller kanske inte just det där bordet, men ett likadant.

3

Vi hade utsikt över poolen, men vi struntade i att testa den.

4

Där bakom soffhörnet bodde vi.

5

Man kunde trappa upp. Kanske fanns det en hiss nånstans, men ingen som Ama såg. Borde nog ha undersökt den saken noggrannare.

6

Där uppe fanns det ett par trevliga frukostrum.

7

Och sneda, men vackra tavlor.

8

Flera vackra tavlor, faktiskt.

9

Så i morse tog vi för oss av frukostbuffén. Inte fullt så lyxig som den i Ibi med det gående, gående bordet, men fullt tillräckligt även om man fick pressa sin apelsinjuice själv. Till höger – utanför bild – fanns ett par kylar med yoghurt och en massa pålägg, så vi behövde verkligen inte gå hungriga därifrån.

10

Efter att vi hade ätit oss mätta och belåtna så gav vi oss iväg hemåt, vilket blev ett äventyr i sig.

Nu är vi som sagt var hemma igen, men resan här på bloggen är långt ifrån över. Finns mängder med opublicerade bilder kvar från både Ibi och Aspe och allt där emellan. Så ni behöver inte vara oroliga – det kommer mera! Eller förresten, det är kanske just oroliga ni ska vara? Ama lovar dock dyrt och heligt att ni ska slippa se ALLA bilder, så ni kan vara ganska lugna trots allt.

Ha en fin tisdagskväll!

Annonser

Vad hände egentligen mellan Ibi och Aspe?

16 maj 2017

 

Ja, en himla massa. Här kommer starten av det hela.

1

Vi åkte på smala bergsvägar. Fast Ama tycker dom är helt ok när dom är asfalterade och dessutom är såpass breda så det finns mittlinjer. En extra bonus är att ha innerspår.

2

Mängder av vackra röda lavendlar förskönade turen.

Men sen…

3

Ooh-ooohhh… Ser oroväckande ut det där uppe på toppen…

4

Självklart styrdes bilen upp i den där stan.

5

Sen fick vi parkera den och gå vidare till fots.

Här passar Ama på att komma med ett trädgårdstips:

6

Skäm inte bort era växter med alltför mycket jord – dom växer lika bra i betong.

Var var vi? Javisstja.

7

Vi var tydligen på väg upp mot borgen i Banyeres de Mariola.

8

Här ser vi hur Anders närmar sig porten…

9

… och knackar på med hjälp av den där dörrkläppen.

10

Men – HA! – efter lite klurande kom vi fram till att borgen inte hade öppet den dagen.

Anders: Men oj, vad du ser nöjd ut?

Ama: *stort flin* Fick lite hjälp där med att våga vägra borgen!

Men en sak är konstig trots allt. Varför fanns inte den där skylten på ”riksspanska”? Det är svårt nog. Katalanska/Valencianska gör det hela inte ett dugg lättare.

Vi var ”tyvärr” tvungna att lämna den där borgen osedd. Vi var där en dag för sent och en halvtimme för tidigt. Hade inte tid att vänta fem dagar tills den öppnade igen.

Så synd…

Gomorron!