Om inte vi kommer till tapasen…

27 april 2017

 

Idag började det om här i stan.

Tapasrejset – ¡Nos vamos de tapas!

Först träffades vi hemma hos oss:

1

Anders, Richard och Pelle.

Efter ett tag så skulle vi ge oss ut och välja bland denna omgångens nya tapasmenyer. Tyvärr var vädret inte på vår sida – regnet hängde i luften och fläckvis gjorde det mer än så. Inget vidare väder att motionera i.

Men man får väl vara lite kreativ – om inte vi kommer till tapasen, så får väl tapasen komma till oss!

2

Så vi gick till Lizzaran. Där kunde vi sitta i lugn och ro under tak och vänta på att personalen bar ut allehanda goda tapas att välja mellan. Väldigt trevligt och gott!

Det är inte dumt att vara både smart och flexibel.

Hoppas dock att solen kommer tillbaka snart – Ama känner att ett ordentligt träningspass inte heller skulle vara så dumt.

Annonser

Broarna runt

27 april 2017

 

Från vårt hotellrum i Cieza hade vi den här utsikten:

1

  1. Den där ynkliga borgen (som Ama inte sa ett ord om till Anders)
  2. En bro över floden (jodå, både bron och floden fanns där nånstans)
  3. En trappa

2

Här stod vi vid 3:an. Trappan alltså. Vårt rum var det längst ned till höger av dom rummen med bruna markiser.

3

Här hade vi kommit till 2:an. Bron och floden alltså. Man kan se 1:an – den där borgen – på toppen. Som tur var gjorde inte Anders det, och Ama sa fortfarande inte ett pip om den.

Och vet ni vad? Vi kom aldrig dit! Kan ha varit första gången i världshistorien som Ama lyckades med att Våga Vägra Borgen. HA!

4

Istället vandrade vi utmed floden på en trevlig gångväg.

5

Men? Hade det snöat? I och för sig är ju aprilväder lite opålitligt, men ändå…

6

Nej, det var bara något märkligt vitt i träden som ramlade ned.

7

Kanske ohyra? Tittar man riktigt nära på den där bilden (klickbar) så sitter det några vita otäckingar där. Usch, nu började det klia på Ama… Som tur var så märkte vi inget av det då och där.

8

Vi hade denna fina vyn över byn när vi traskade utmed vattnet.

9

Sen kom det en annan bro som gjorde att vi kunde ta oss in till civilisationen igen. Skönt!

Det var bara en sak som var trist:

10

Man fick inte dyka från bron. Attans också! Man fick inte bada i reservoaren och inte dyka från bron. Dom verkar lida av vattuskräck i Cieza-trakten?

Men när vi traskade hemåt igen genom stan kom Ama på att hon kunde ha struntat högaktningsfullt i alla dom där förbudsskyltarna.

11

Ama måste lära sig att bli mer spansk och tänka mer som den där chauffören. Såna där skyltar behöver man inte bry sig om, dom sätts nog bara upp som dekoration.

Gomorron!