Kom vi nånsin fram till nåt mål?

26 april 2017

 

Som ni kanske har sett i dom senaste inläggen så hade vi en del problem med framkomligheten vid vår tur till Cieza häromsistens.

Men skam den som ger sig!

Efter nästan-vandringen i bergen och nästan-besöket vid dammen gav vi oss in i stan igen.

Men ajdå…

1

Framkomligheten var visst inte så bra här heller. Ska det skita sig med nästa mål också?

2

Fast å andra sidan var det väldigt spännande att se hur han körde upp den där manicken på lastbilen.

3

Och där kom vi förbi. Lite synd nästan att vi missade upplösningen på det hela.

4

Nu var vi väldigt nära målet, men det kändes som om vi var på väg åt fel håll? Hade dom stängt? Det skulle ju vara typiskt…

5

Men se på tusan – det var öppet! Weehooo!!! Äntligen kom vi fram till nåt.

6

Vi kunde studera en kyrka – som givetvis var stängd – och en sån där självtömmande papperskorg.

Men det var inte det som var målet.

7

Vi hade siktat på utsikten. Men ajdå. Anders verkar ha siktat nåt speciellt där. Lite oroväckande…

Vad var det han såg?

8

Jo, en borg där uppe på toppen. En liten sketen en, men ändock en borg.

9

När vi skulle därifrån så var grinden fortfarande öppen, men till och med Ama skulle nog ha klarat av att forcera det där staketet vid sidan av. Onödigt med så höga portar när det är busenkelt att smita in (eller ut) precis bredvid.

Sen lyckades Ama avleda Anders uppmärksamhet från borgen…

10

… och det blev dags för golunch med det där efterlängtade vinet.

Se där! Vi hade lyckats att komma fram till ett mål och sen blev det ett mål på det. Inte alls så illa.

Annonser

Lite mer strapatser

26 april 2017

 

Ni kanske minns den födelsedagstur vi gjorde upp till bergen från Cieza?

0

På dom här ”fina” vägarna, alltså. Ja kors i taket  himlen vad Ama tyckte att det var obehagligt att åka på dom. Himlen tycks instämma med det där korset… Ifall ni nu har glömt, missat eller helt enkelt vill ha en repris så finns den HÄR.

Nåväl. Vi hade ett annat mål i sikte också, så vi åkte tillbaks till stan och gav oss iväg åt andra hållet.

1

Vi började med att köra genom en tunnel  allé.

2

Även om vägen här var asfalterad (tack för det!) så gillar inte Ama den där typen av skyltar. Jahaja. Det kan rasa ned sten? Det vore bättre om dom meddelade precis när en sån skulle kunna komma neddimpandes. Att veta att dom kan rasa ned, det hjälper ju föga.

3

Dessutom kändes det som om naturen var på god väg att ta över vägen.

3b

Nu tittar Ama lite i backspegeln från då när vi körde på grusvägarna i bergen.

3c

Där höll dom där gubbarna (små prickarna till vänster i bild) på att köra med såna där röjmanicker för att rensa växtligheten. Helt i onödan där, dom hade behövts bättre efter den där asfaltsvägen.

Åter mot vårt nya mål.

Efter ett tag var vi framme vid det.

4

Eller nästan framme… Förbjudet att passera grindarna med bilen, och stället var videoövervakat.

5

Vi såg dammen på avstånd, vi kunde kanske traska dit?

6

Men det fick man inte heller göra. Men det gjorde inget – man fick ändå inte bada i reservoaren. Ingen idé att gå dit då.

7

Så vi återvände till Cieza…

8

… där ett glas rött hägrade.

Men först tyckte vi att vi skulle försöka lyckas att faktiskt komma fram till ett mål. Vår ”vandring” i bergen och trippen till dammen hade väl gått… sådär.

”Spännande” fortsättning följer.

Gomorron!