Hemma igen!

25 april 2017

 

Ja, nu är vi hemma igen från vår lilla utfärd till Cieza.

Ama hade hört att på vägen hem fanns det vackert blommande körsbärsträd (?)  träd, och dom ville hon såklart inte missa.

Så tack vare en liten, liten omväg så fick hon möjlighet att beskåda det vackra:

1

Se så fint dom blommar dom där träden! Och nej. Det fanns inte alls nån baktanke med den omvägen.

2

Inte den minstaste lilla baktanke…

Nu är vi som sagt var hemma i Torrevieja igen. Men det kommer med största sannolikhet att dyka upp mer från trippen här i bloggen. Man hinner med mycket på ett par dagar, även fast man* blivit ett år äldre.

*Ni vet ju – man = Anders, kvinna = Ama.

Annonser

En nära-döden-upplevelse

25 april 2017

 

Igår fick Ama det här av självaste födelsedagsbarnet:

1

En karta! Men vad snällt när det var han som faktiskt fyllde år. Ama är lite av en kartfetischist och blev både glad och rörd. (Senare skulle hon komma att bli mer skakad än rörd…)

Vi gav oss ut på vägarna och lät Tomtom bestämma vägen.

2

Det började brett och fint.

3

Sen körde det ihop sig lite och blev betydligt smalare vägar.

4

Här skulle vi sen svänga in. Ama försökte lägga in sitt veto, men Anders åberopade sina födelsedagsrättigheter, så vi svängde in där.

5

Tomtom hade nollkoll var vi befann oss.

Men Anders hade ju skrivit ut kartan, så Ama återfick sitt gamla privilegium som kartläsare.

Problemet var bara att hon inte tittade så mycket på vägen… Som ni kanske såg i förra inlägget så studerade hon mer dom intressanta sifferkombinationerna på klockan i bilen – det var läskigt att titta på vägen!

Anders hade även en lösning på detta:

6

Han hade laddat ned en off-line karta över området. Weehooo… NOT! 

7

Ama hade en svag känsla av att det fanns en MYCKET god anledning varför Tomtom inte hade dom här vägarna med på sina kartor.

8

Ama gick iväg för att sondera terrängen runt kurvan.

9

I och för sig var utsikten fin där uppifrån…

10

… men den där vajern som låg över vägen, hade den rasat nyligen? Var vägen egentligen avspärrad?

Vi valde till slut (efter Ama’s gråt och tandagnisslan) att vända tillbaka samma väg som vi kommit.

Och efter en lugn tur tillbaka…

11

… ja, bortsett från denna tromb då…

12

… så återsåg vi – ÄNTLIGEN! – en asfalterad väg och lite civilisation. En övergiven civilisation visserligen, men Ama kände en stooor lättnad att hon överlevt denna nära-döden-upplevelse. Födelsedagsbarnet himself… Ja, han blir lika förvånad varje gång som Ama bryter ihop för ”ingenting”.

13

När vi till slut kom tillbaka till Cieza var vi sååå värda ett glas födelsedagsvin.

Men det var lite mer strapatser däremellan. Mer om det nån annan gång.

Gomorron!