Skyltsöndag – spiral

30 april 2017

 

Ama fortsätter att försöka göra en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge. Inte alls så lätt den här veckan, då temat är Spiral.

Men Ama grottade sig runt i skyltarkivet i jakt på spiraler, och här nedan kommer resultatet.

1

Bland alla dom där sladdhärvorna i Santos borde det väl finnas en och annan spiral? Hmm… Lite knystat kanske.

2

Men här då? Ni ser väl den där den där spiralformade öglan där hunden ska kopplas för att vänta? Eller som hunden själv säger: Here, I wait you.

4

Dom här skivorna i Nashville som skyltar med titlarna på vinylsinglar (och kanske en och annan EP) av Johnny Cash måste väl vara spiralformade? Annars skulle ju inte pickupen på grammofonen röra sig inåt mot mitten. (Yngre läsare får googla)

3

Här ser Ama tydligt spiralerna på den där skylten i Punta Arenas. (Var skylten finns kanske var en onödig information just i detta fall?)

Ett spiralformat torn på La Pedrera. Ett av Gaudís många läckra hus i Barcelona.

6

Spiralformad är även sladden till hårtorken. Ama tyckte dock att varningsskylten var liiite överdriven. Svårt att lyckas med att tappa ned den i badkaret, då badrummet låg långt bort i andra änden av hytten. Men i USA kan man inte vara nog försiktig med varningar. (Lägg märke till Anders intressanta lösning av för få kontakter i kombination med USA-standard på eluttagen)

7

Ännu en spiralformad sladd av en lite äldre modell som fanns på gränspolismuseet i El Paso. Enligt skylten användes den på 70- och 80-talet.

Och apropå kombi (som Ama försöker sig på i det här inlägget):

En kombination av Tornado Shelter och damtoa? Verkligen intressant… Är det möjligen så att damerna i Denver har svårt att hålla sitt väder?

Och ett sista apropå – apropå tornados:

Här skapar Ama (och en hög med ungar) en alldeles egen tornado på ett museum i Chicago. Wow, liksom!

Ja, det var väl det som Ama hittade som var spiralartat i skyltarkivet.

Ha nu en riktigt skön Valborgsmässoafton!

Gomorron!

PS: I Spanien väntar vi tills det blir midsommar innan eldarna tänds på stränderna.

Och har man inte tillgång till nån strand så kan man alltid tända sin midsommarbrasa på torget. Som här i Segovia 2011.


Nu får det vara nog!

29 april 2017

 

1

Även idag lyste solen med sin frånvaro.

2

Men vissa var ändå hoppfulla och satt och väntade på solen nere på Playa de los Locos. För säkerhets skull satt dom under ett parasoll ifall solen skulle komma supersnabbt. Kunde också ha funkat bra om det hade börjat regna, vilket det inte gjorde idag – tack för det i alla fall!

Men nu får det vara nog! Flera dagar med fulväder i sträck, det är vi inte vana med här.

Som tur är så har Leffe lovat ta med sig blå himmel när han och Karlsson kommer till Torrevieja i morgon.

3

Som tack för detta får han här en fin bild på en cementblandare.

Men idag har det som sagt var åtminstone inte regnat.

4

Så då passade vi på att tapasrejsa lite. Besökte tre ställen och fick några goda tapas i oss. Godast var nog dom på högra sidan. Grejen högst upp på Mullins (favorit i repris från förra veckan) och ”sushin” med laxröra på La Cantina.

Och att nån hade längtat mycket efter att få tapasrejsa det syns tydligt på den här bilden:

5

Anders kunde knappt bärga sig innan han högg in på tapasen på La Cantina. Vi stötte också ihop med Lasse som vi fick sällskap av på vår runda – trevligt!

Men i morgon får det baske mig vara soligt igen – tack på förhand alla vädergudar (och Leffe).


Installationer i Cieza

29 april 2017

 

Det fanns många installationer att beskåda i Cieza.

1

Som det här staketet. Snyggt uppiffat av lavendlarna där.

2

En mamma på väg med sina barn. Fast taget ur en konstig vinkel kanske.

3

Sådär. Bättre vinkel. Ena barnet försvann visst, men snyggt uppiffat av Ama där. Eller inte…

4

En dam som tvättar handen innan hon ska spela petanca med på tok för många klot? (Enligt skylten var det tydligen en hyllning till jordbruket och alla lantarbetares goda arbete…)

5

Och här hände det visst nåt förskräckligt?

6

Var det månne Stalkern som var i farten?

Nejdå.

7

Det var en sån där ”kreativ” parkering igen. Ama hade tänkt lappa den, men den vaktades av tre blodtörstiga bestar.

När det blir sådär kusligt…

8

… då är det bra att ha nån att hålla i handen.

Gomorron!


Fulvädret…

28 april 2017

 

1

… hängde envist kvar på himlen även idag.

2

Det var inte direkt fullsatt nere på Playa del Cura.

Så även idag blev tapasrejset inställt för vår del, men det gjorde alls ingenting…

3

… för vi åt lunch under tak på Luna tillsammans med Thomas, Kim, Tim, Jane, Linda och Jani. Tack alla för en god lunch och trevligt sällskap!

Det ser inte ut som om finvädret tänker återvända förrän på söndag, men vad gör väl det när det ordnar till sig så bra ändå.

Hur har er dag varit?


Tjurskallar

28 april 2017

 

 

1

Här har vi en tjurskalle. Eller möjligen två?

2

Tjurfäktningsarenan i Cieza är – tyvärr! – fortfarande i bruk för det som den var byggd för. Så sent som för en månad sen så var det tjurfäktning där. Ama tycker att alla borde följa i Kataloniens spår och förbjuda dom där horribla tillställningarna.

Dom vackra arenorna går att använda till betydligt trevligare saker.

Den i det katalanska Barcelona hade dom till exempel gjort om till ett shoppingcenter. Lite synd på sitt vis, kunde ha gjort sig bättre för teater, konserter eller den typen av tillställningar. Men ändå helt klart bättre än originalanvändningen av den vackra byggnaden.

Men nu åter till Cieza:

3

Platserna i solen sägs vara billigare än dom som ligger på skuggsidan. Ändå är dom rätt nära varandra som det verkar.

Arenan såg fin ut, och verkar ha renoverats rätt nyligen…

4

… men jobbet var lite halvdant gjort.

Undrar vad som hände? Kanske tog EU-bidragen slut…

Och apropå tjurskallar:

6

Dom på marknaden är väldigt tjurskalliga och vägrar envist att flytta på sig. Men även om det är väldigt glest idag på grund av det regnhotiga vädret så vet vi i alla fall att det är fredag.

Ett nytt datum är givet – flytt den 12:e maj. Ama tror det när hon ser det. Eller snarare inte ser den, marknaden.

Gomorron!


Om inte vi kommer till tapasen…

27 april 2017

 

Idag började det om här i stan.

Tapasrejset – ¡Nos vamos de tapas!

Först träffades vi hemma hos oss:

1

Anders, Richard och Pelle.

Efter ett tag så skulle vi ge oss ut och välja bland denna omgångens nya tapasmenyer. Tyvärr var vädret inte på vår sida – regnet hängde i luften och fläckvis gjorde det mer än så. Inget vidare väder att motionera i.

Men man får väl vara lite kreativ – om inte vi kommer till tapasen, så får väl tapasen komma till oss!

2

Så vi gick till Lizzaran. Där kunde vi sitta i lugn och ro under tak och vänta på att personalen bar ut allehanda goda tapas att välja mellan. Väldigt trevligt och gott!

Det är inte dumt att vara både smart och flexibel.

Hoppas dock att solen kommer tillbaka snart – Ama känner att ett ordentligt träningspass inte heller skulle vara så dumt.


Broarna runt

27 april 2017

 

Från vårt hotellrum i Cieza hade vi den här utsikten:

1

  1. Den där ynkliga borgen (som Ama inte sa ett ord om till Anders)
  2. En bro över floden (jodå, både bron och floden fanns där nånstans)
  3. En trappa

2

Här stod vi vid 3:an. Trappan alltså. Vårt rum var det längst ned till höger av dom rummen med bruna markiser.

3

Här hade vi kommit till 2:an. Bron och floden alltså. Man kan se 1:an – den där borgen – på toppen. Som tur var gjorde inte Anders det, och Ama sa fortfarande inte ett pip om den.

Och vet ni vad? Vi kom aldrig dit! Kan ha varit första gången i världshistorien som Ama lyckades med att Våga Vägra Borgen. HA!

4

Istället vandrade vi utmed floden på en trevlig gångväg.

5

Men? Hade det snöat? I och för sig är ju aprilväder lite opålitligt, men ändå…

6

Nej, det var bara något märkligt vitt i träden som ramlade ned.

7

Kanske ohyra? Tittar man riktigt nära på den där bilden (klickbar) så sitter det några vita otäckingar där. Usch, nu började det klia på Ama… Som tur var så märkte vi inget av det då och där.

8

Vi hade denna fina vyn över byn när vi traskade utmed vattnet.

9

Sen kom det en annan bro som gjorde att vi kunde ta oss in till civilisationen igen. Skönt!

Det var bara en sak som var trist:

10

Man fick inte dyka från bron. Attans också! Man fick inte bada i reservoaren och inte dyka från bron. Dom verkar lida av vattuskräck i Cieza-trakten?

Men när vi traskade hemåt igen genom stan kom Ama på att hon kunde ha struntat högaktningsfullt i alla dom där förbudsskyltarna.

11

Ama måste lära sig att bli mer spansk och tänka mer som den där chauffören. Såna där skyltar behöver man inte bry sig om, dom sätts nog bara upp som dekoration.

Gomorron!


Kom vi nånsin fram till nåt mål?

26 april 2017

 

Som ni kanske har sett i dom senaste inläggen så hade vi en del problem med framkomligheten vid vår tur till Cieza häromsistens.

Men skam den som ger sig!

Efter nästan-vandringen i bergen och nästan-besöket vid dammen gav vi oss in i stan igen.

Men ajdå…

1

Framkomligheten var visst inte så bra här heller. Ska det skita sig med nästa mål också?

2

Fast å andra sidan var det väldigt spännande att se hur han körde upp den där manicken på lastbilen.

3

Och där kom vi förbi. Lite synd nästan att vi missade upplösningen på det hela.

4

Nu var vi väldigt nära målet, men det kändes som om vi var på väg åt fel håll? Hade dom stängt? Det skulle ju vara typiskt…

5

Men se på tusan – det var öppet! Weehooo!!! Äntligen kom vi fram till nåt.

6

Vi kunde studera en kyrka – som givetvis var stängd – och en sån där självtömmande papperskorg.

Men det var inte det som var målet.

7

Vi hade siktat på utsikten. Men ajdå. Anders verkar ha siktat nåt speciellt där. Lite oroväckande…

Vad var det han såg?

8

Jo, en borg där uppe på toppen. En liten sketen en, men ändock en borg.

9

När vi skulle därifrån så var grinden fortfarande öppen, men till och med Ama skulle nog ha klarat av att forcera det där staketet vid sidan av. Onödigt med så höga portar när det är busenkelt att smita in (eller ut) precis bredvid.

Sen lyckades Ama avleda Anders uppmärksamhet från borgen…

10

… och det blev dags för golunch med det där efterlängtade vinet.

Se där! Vi hade lyckats att komma fram till ett mål och sen blev det ett mål på det. Inte alls så illa.


Lite mer strapatser

26 april 2017

 

Ni kanske minns den födelsedagstur vi gjorde upp till bergen från Cieza?

0

På dom här ”fina” vägarna, alltså. Ja kors i taket  himlen vad Ama tyckte att det var obehagligt att åka på dom. Himlen tycks instämma med det där korset… Ifall ni nu har glömt, missat eller helt enkelt vill ha en repris så finns den HÄR.

Nåväl. Vi hade ett annat mål i sikte också, så vi åkte tillbaks till stan och gav oss iväg åt andra hållet.

1

Vi började med att köra genom en tunnel  allé.

2

Även om vägen här var asfalterad (tack för det!) så gillar inte Ama den där typen av skyltar. Jahaja. Det kan rasa ned sten? Det vore bättre om dom meddelade precis när en sån skulle kunna komma neddimpandes. Att veta att dom kan rasa ned, det hjälper ju föga.

3

Dessutom kändes det som om naturen var på god väg att ta över vägen.

3b

Nu tittar Ama lite i backspegeln från då när vi körde på grusvägarna i bergen.

3c

Där höll dom där gubbarna (små prickarna till vänster i bild) på att köra med såna där röjmanicker för att rensa växtligheten. Helt i onödan där, dom hade behövts bättre efter den där asfaltsvägen.

Åter mot vårt nya mål.

Efter ett tag var vi framme vid det.

4

Eller nästan framme… Förbjudet att passera grindarna med bilen, och stället var videoövervakat.

5

Vi såg dammen på avstånd, vi kunde kanske traska dit?

6

Men det fick man inte heller göra. Men det gjorde inget – man fick ändå inte bada i reservoaren. Ingen idé att gå dit då.

7

Så vi återvände till Cieza…

8

… där ett glas rött hägrade.

Men först tyckte vi att vi skulle försöka lyckas att faktiskt komma fram till ett mål. Vår ”vandring” i bergen och trippen till dammen hade väl gått… sådär.

”Spännande” fortsättning följer.

Gomorron!


Hemma igen!

25 april 2017

 

Ja, nu är vi hemma igen från vår lilla utfärd till Cieza.

Ama hade hört att på vägen hem fanns det vackert blommande körsbärsträd (?)  träd, och dom ville hon såklart inte missa.

Så tack vare en liten, liten omväg så fick hon möjlighet att beskåda det vackra:

1

Se så fint dom blommar dom där träden! Och nej. Det fanns inte alls nån baktanke med den omvägen.

2

Inte den minstaste lilla baktanke…

Nu är vi som sagt var hemma i Torrevieja igen. Men det kommer med största sannolikhet att dyka upp mer från trippen här i bloggen. Man hinner med mycket på ett par dagar, även fast man* blivit ett år äldre.

*Ni vet ju – man = Anders, kvinna = Ama.