Öl

 

Det är Skyltsöndag igen, och denna vecka tänkte Ama köra på temat Öl.

När man är riktigt sugen på en iskall öl…

… då vill man kanske inte komma just till det där stället?

Den här baren verkar av namnet att döma också vara fel, men den riktigt modige kanske är lite wild & crazy och går in och chansar.

Nu har vi kommit rätt! Det står en massa olika sorters öl där på disken. Det som fascinerade Ama mest här var dock den där skyltdockan på disken som dom hade som ”lockbete” till baren. Hon visade sig plötsligt vara högst levande, och började sjunga och spela för full hals.

Ovanligt kloka ord för att komma från en politiker.

Öl ger onekligen upphov till en viss kreativitet.

Guinness tycker Ama personligen INTE borde räknas som öl – gläää!!! Har bara druckit en hel pint vid ett enda tillfälle, och det var när vi var på besök på Guinness i Dublin. Ingick en öl i inträdet, och Ama hade inte mage att beställa en lager. Där kom ett undantag som väl bekräftar regeln att gratis alltid är gott? Sen är inte gratis alltid sant heller. Det bekräftas av den där gula, lite halvdolda skylten. Den säger att det är gratis öl – imorgon. Ingen idé att komma tillbaka imorgon, för då lär den säga detsamma.

Undrar varför dom måste räkna upp öl separat här?

Den nedersta skylten påminde Ama om att det var lite kul att dom tydligen under några år på Skansen skyltade hos brunbjörnarna med den engelska texten ”Brown beer”. Kan vara en skröna, men Ama tyckte det var himla roligt ändå.

Skyltningen idag avslutas med en väldigt aktuell sak:

På den här baren hade dom en bautastor klocka med ickellipickellismå visare. Smart! Efter några öl ser man dom säkert inte alls, och då har man nåt att skylla på ifall det blir lite sent.

En sån klocka passar utmärkt idag också. Det är bara att ta av sig glasögonen, då kan klockan liksom vara lite vad som helst och då spelar inte den knyckta timmen så stor roll.

Ni missade väl inget viktigt idag på grund av den där DUMMA timmen?

Undrens tid är inte förbi!

 

Igår satt vi och studerade en sån här bildskärm igen:

Flightradar. Trångt där ute över Europa… Det var den lilla, lilla röda plutten vid den vita rutan vi följde. Här var den nånstans över Frankrike.

När den flög in över Andorra så gav vi oss av med bilen.

På vägen såg vi många som verkade flyga. Väldigt många kitesurfare utanför Santa Pola. Nästan lika trångt som på Flightradar.

Men det var på flygplatsen i Alicante som vi mötte upp dom verkliga flygarna:

Ami och – det är knappt man tror det i detta sammanhang… – PATRIK!!!

Ama fällde en liten glädjetår. Självklart över att se dom båda igen efter nästan en månad, men även för att Patrik för första gången på nästan 25 år hade lyckats övervinna sin flygrädsla. Strongt!

Se bara hur stolt han ser ut – och det med all rätt!

Lite senare firade vi med cava hemma hos oss.

Sen gick vi ut och käkade på Sirocco…

… och där fick även kameran glädjefnatt och bestämde sig för att fota sådär ”konstnärligt”. (För inte kan väl Ama ha kommit åt den där knappen ännu en gång?)

Så himla kul att träffas igen – och fantastiskt duktigt gjort av Patrik att våga pröva sina flygplanets vingar!

Nu har det gått och blivit söndag, men det är verkligen ingen vilodag idag. Ni har väl inte glömt bort att dom knyckte en timme av oss inatt? Helt onödigt – DUMMA dom!

Vi får tillbaks timmen i höst, men inte den endaste minsta lilla minut får vi i ränta. Det tycker Ama är väldans dåligt!

Men trots det:

Gomorron!