Manligt och kvinnligt

14 mars 2017

 

 

1

Det känns väldigt mycket bättre när det finns ett skyddsräcke eftersom Anders alltid envisas med att gå så långt ut på kanten som man bara kan komma.

Men ibland gör dom där räckena inte så stor nytta:

2

Vofför gör di på detta viset?

Ama har en teori. Det har nåt med manlighet att göra.

3

Jomenvisst. Det där med att balansera på kanter är definitivt ett manligt drag.

Hur gör då kvinnor?

Ja, dom tar det betydligt mer försiktigt.

Som här vid Horseshoe Bend i höstas då Ama gråtandes krälade på mage ut mot stupet. Och hade det inte varit för det där med ”Allt för bloggen” så hade hon varit minst hundra meter därifrån.

Hmm… Dom där karlarna på bild två och tre kanske också har en blogg?

Tänkte inte på det…

Annonser

All vår väntan bliver svår…

14 mars 2017

 

I söndags lämnade vi ju skid- och båtgänget på flygplatsen i Barcelona. Det blev ett hastigt farväl, för deras plan skulle avgå bara en dryg timme senare.

Vårt plan, däremot… Åtta timmars väntan på flygplatsen hade vi framför oss.

För en gångs skull hade vi tur…

1

… för det var nästan ingen kö alls till incheckningen.

Det uppstod ett litet problem när vi skulle passera säkerhetskontrollen:

2

Vi upptäckte till vår förvåning att vi inte fick ha med vår hammare och såg i handbagaget. Till och med handgranaten fick vi lämna ifrån oss. Dumt va? Det hörs ju nästan på namnet att man ska ha sin handgranat i handbagaget…

Nåja. Vi kom igenom till slut, och sen väntade en lång väntan på dom hårda och obekväma flygplatsstolarna.

Eller?

Nejdå. All vår väntan bliver faktiskt inte alls så svår.

Vi hade nämligen tänkt till innan och köpt oss plats i VIP-loungen för 26 euro per person.

3

Ska man sitta länge så är det skönt att sitta bekvämt.

4

Det fanns en massa godsaker att plocka åt sig.

5

Och det gjorde vi, såklart.

Ville man ha nåt starkare än kaffe, vatten eller läsk…

6

… så var det bara att hämta vin, öl eller drinkar på ett annat bord.

7

Och det gjorde vi såklart. Lite snacks slank också ned.

Blev man lite pömsig efter all mat och dryck så var det inga problem det heller:

8

Det fanns sköna bäddar där man kunde ta sig en lur.

Men så trött blev inte Ama.

9

Eller så blev hon det.

Till slut blev det då dags att gå ombord på planet.

10

Lika förvirrat som vanligt. Dubbla budskap där på dom olika tavlorna. Som tur var så satt vi på rad 5, så för oss blev det inga problem, vi skulle stå till (goddag, goddag…) höger. Värre för dom på rad 10 – 14. Sen visste dom tydligen inte hur långt planet var? Lite oroande…

Efter en timmes flygning landade vi i Alicante, och där fortsatte lyxen:

11

Maggan och Jaime kom och hämtade oss med guldbilen. Tack snälla ni!

Med tanke på den långa väntan så var dom där slantarna för att ha det bekvämt och ha fri tillgång på en massa godsaker en mycket bra investering. Det tycker i alla fall Ama. Planet var dessutom en timme försenat, så vi fick lite bonus också kan man säga.

Gomorron!