Hop On Hop Off

 

Det är ett bekvämt och praktiskt vis att ta sig runt i en stad. Senast vi gjorde en sån tur var på Isle Of (Wo)Man. Nackdelen med turen på den ön var att det bara gick två eller tre bussar om dan. Ingen större idé att hoppa av, om man så säger.

Här i Barcelona är turtätheten betydligt större. Så vi bestämde oss för att både hoppa på och av.

Det finns två bolag att välja mellan, det ena är i stadens regi och det andra är privat. Samma pris och så gott som samma sträckning.

Vi bestämde oss för detta:

Det i stadens regi. Allt för att gynna Barcelona.

Eller så berodde det på att Ama hittade rabattkuponger så vi sparade 14 euro. Hade fått en av hotellet och hittade sen en likadan i en hylla. Snabbt som en vessla snappade Ama åt sig kupongen och sen var beslutet fattat.

Man får guidning på en mängd olika språk, bland annat svenska. Men beroende på var man satt så fungerade det mer eller mindre bra. Eller mer eller mindre dåligt är nog rättare att säga.

Vi fick dock se mycket.

Vi såg ett av Gaudís hus…

… och ett till hus av honom.

Man kunde titta noga, för det gick inte sådär jättefort.

Kan ha berott på trafiken?

Den där lastbilen som blockerade korsningen ”lite” blev ordentligt uttutad.

Sevärdheter och trafiken i all ära, men det mest intressanta att studera var våra medpassagerare.

Som den här mannen:

Han fotade allt. Precis ALLT. Armarna gick som väderkvarnar.

Här kunde man se att vissa uppfattade det där med hur varmt det var på lite olika sätt.

Men alla var glada och nöjda och tyckte att det var en rolig och intressant tur.

Nåja. Nästan alla tyckte det.

Ama gissar att ni vid det här laget känner er ungefär på samma vis som hon på bilden, så hon avslutar detta inlägg med omedelbar verkan.

Ha en trevlig fredagskväll!

Var hamnade vi?

 

Det var väldigt krångligt.

Inte nog med den märkliga biljetten på telefonen…

… vid gaten var det inte heller så enkelt.

1. Prioriterade passagerare? Nej det var vi inte, så där skulle vi inte stå.
2. Alla andra passagerare? Det borde ju vara vår plats? Men sen kom nummer 3…
3. Passagerare med platser på rad nummer 1 – 14 skulle tydligen gå ut i avgångshallen igen. Vi skulle sitta på rad 5, kanske tänkte dom att vi skulle ta en hamburgare till? Dom på övriga rader skulle samsas med dom prioriterade? Hur mycket kan man egentligen krångla till det?

Nåja.

Till slut fick vi ändå tränga oss ombord.

Vi kom iväg från Alicante flygpats.

Och vi landade i…

Ja, var tror ni vi har hamnat? Fotbollslaget kanske kan vara en ledtråd?

Eller den något mindre kryptiska delen av den där telefonbiljetten?

Äsch. Ama hjälper till liiite mer:

Nu kanske ni kan gissa?

När vi hade landat hann vi knappt fram till bagagebandet innan bagaget var framme. Inte så ofta det kommer först. Senast vi flög iväg nånstans tog det 48 timmar innan vi fick tag på det.

Vi tog flygbussen in till stan…

… och checkade in på vårt hotell. Vårt rum har inget nummer, utan heter ”Lime”. Undrar varför? Står det inte ett par nyfikna där ute på balkongen också? Lite läskigt, faktiskt…

Vi smet ut och fick lite tapas, det satt inte alls fel.

Om ni inte klarade den svåra gåtan, så är vi i Barcelona. Fast nån fotboll blir det inte. Ama nöjer sig med att ha fått hålla handen med Messi där på flygplatsen.

Gomorron!