Flykten!

 

Här är flyktbilen – en riktig guldbil!

Och här är vi framme på flygplatsen – tack så jättemycket för skjutsen snälla Maggan och Jaime!

Vi trängdes i incheckningen…

… men kom till slut in så vi kunde äta vår sedvanliga flygplatsmåltid.

Eftersom vi – i vanlig ordning på grund av Ama – var ute i goood tid så hann hon med att blogga lite där på flygplatsen också.

Vart vi är på väg?

Det vete tusan. Vårt boardingcard är en anings skumt… Ama ville helst ha ”nödbiljetter” i utskrivet format också, men Anders vägrade. Argument som att ”tänk om Ama tappar telefonen i golvet?” bemöttes med ”det finns dubbelt, i båda telefonerna”. Och farhågan ”tänk om Ama tappar BÅDA telefonerna i golven?” det bemöttes med en fnysning.

Tanten i incheckningen tycktes se Ama’s oro, för hon undrade om vi ändå ville ha utskrivna boardingcard av henne. Anders hade tackat nej innan Ama öppnat munnen…

Det kommer aldrig att gå!

Eller så gör det det. Dags att dra sig mot gaten – håll tummarna!

Spänningen är oliiiiidlig!

 

Hur ska det bli imorgon?

Kommer marknaden att vara kvar?

Så här såg marknaden ut 2003. Sen dess har det tillkommit nya hus, och murar runt fälten.

Ja, så såg det ut 2003. Men kommer den att vara kvar i morgon?

Spänningen är som sagt var oliiiiidlig!

Och när det blir så spännande, vad gör Ama då? Ja, inte sjutton får hon några städil, som Anders. Inte heller stoppar hon huvudet i sanden, likt strutsen.

Nej, när det blir sådär spännande då reagerar Ama på samma vis som exempelvis hästar:

Hon tar till flykten.

Gomorron!