Idag hade vi tänkt ta bussen till La Mata…

 

… men vem vet när vi får uppleva nåt sånt här spännande igen:

Oooo… Kommer vi att komma ut med bilen ur garaget på en marknadsdag?

Dessutom hade vi fått lite ”akuta problem” som gjorde att vi såg oss föranledda att åka iväg med bil söderut istället för med buss norrut.

Hur gick det då? Ja, att komma ut alltså.

Oj, oj, oj! Extra trångt idag – det kommer aldrig att gå! (Enligt Ama, då. Anders han bara körde som om det där inte var nåt problem alls…)

Och ut kom vi. Fast inte åt det där hållet, som egentligen är den rätta vägen. Men marknaden är supersvår att passera med bil, så vi körde mot enkelriktat en bit. Shhh! Skvallra inte!

Så småningom kom vi fram till vårt mål, och där blev det ännu läskigare!

Men… är det inte…

Jomenvisst är det Stalkern! GAAAHH!!! Det här såg inte Ama förrän hon framkallade bilderna nu när vi kommit hem.

Vad det var för ”akuta problem” som hade orsakat vår tripp till La Zenia Boulevard, det får Ama återkomma till. För nu kom hon alldeles av sig och måste gå och hämta en papperspåse att hyperventilera i igen…

Ha en härlig fredagskväll så länge.

PS: Anders påstår att Ama överdriver, men så kan det väl inte vara?

In i dimman…

 

 

Igår när Ama klev ut på terrassen var det till synes väldigt dimmigt ute. Dimman fanns kvar, trots att hon gnuggade sig i ögonen flera gånger.

Till slut försvann den ändå, och då gav vi oss ut på en promenad i det soliga vädret.

Ojdå! Helt och hållet hade den inte lättat där nere vid Playa del Cura.

Vi tänkte ta en promenad på piren.

Den brukar ligga där borta nånstans.

På vår vandring såg vi den här damen som också såg lite fundersam ut. Det gör hon i och för sig alltid, så det var egentligen inte så mycket att bry sig om.

Där såg man början av piren, men tänk om den bara tar slut helt plötsligt? Ama hade ungefär samma tankar som dom som trodde att jorden var platt. Man kanske ramlar över kanten?

Men Ama är ingen fegis, så hon gick med upp på piren.

Ojojoj!!! Nu verkade Cura också försvinna? Bäst att skynda sig hemåt! Så vi vände om och traskade åt det håll där Cura vanligtvis finns.

Och – phu! – den fanns kvar. Men dimman hängde envist kvar där ute över havet.

Undrar förresten ifall den fortfarande är kvar, dimman? Bäst att gå ut och kolla…

*Ama skuttar smidigt hasar sig ur soffan och studsar släpar sig ut på terrassen*

Så! Nu är Ama tillbaka, och vet ni vad?

Dimman är borta! Och inte nog med det:

Det är fredag idag!

Förresten… Skulle inte den där marknaden flytta, eller hur var det? Fast dom väntar kanske också på att dom där fiber-Nissarna ska höra av sig…

Gomorron!

Det blev inget morgondopp igår…

 

… så vi promenerade vidare utefter strandpromenaden när klockan precis hade passerat 10.

Inte särskilt mycket folk ute sådär tidigt på förmiddagen…

… men vi stötte ihop med Fia och Lasse. Här hade Lasse upptäckt oss, medan Fia låtsades att inte se oss. Hon skyllde på att det var motsol, men, men… Haha! Det var jättetrevligt att pratas vid en stund där på paseon innan vi fortsatte i varsina riktningar.

Ama hade tänkt att hon istället för sitt morgondopp skulle kunna utöva en av sina andra favoritnöjen – shoppa på marknaden.

Men ajdå… Det gick också i stöpet.

Nere vid blå bänkarna var det livat och glatt.

Men så plötsligt…

… det kom en störtskur!

Eller nej, det var visst bara vattenfallet. Hade Ama tänkt till där så hade hon kunnat ta en förmiddagsdusch i fallet istället för ett morgondopp i havet.

Men – som vanligt – Ama tänkte inte.

Ama tänkte ta ett morgondopp!

 

Johodå! Det tänkte hon visst!

Så igår morse gick vi ned till Playa del Cura.

Men, men… Vilken otur!

Tyyyypiskt!!! Just igår så hade dom spärrat av nedfarten till stranden.

Det var ändå lite folk där nere, men hur hade dom kommit ned? Ama’s teori var att dom hade varit där hela natten.

Men så lätt får man inte ge upp!

Vi gick vidare mot Mini-Cura.

Där såg det fint ut…

… och enkelt att komma ned. Bara att plumsa i!

Men – attans också! – då var klockan 10:02, och det var alltså inte morgon längre.

Så gick det med det morgondoppet…

 

Gomorron!

Det där med parkeringar…

 

Ama har en förmåga att reta upp sig på alla bilar som parkerar så tokigt här nere.

Men det finns även dom som faktiskt är rätt skickliga på det där med att parkera.

Som den här:

Hur tusan lyckas nån få in den där lastbilen i det där förhållandevis lilla hålet? Imponerande!

Och inte är det särskilt gott om utrymme utanför heller. Ama tar till en arkivbild för att visa hur det ser ut:

Oooo… Det kommer aldrig att gå!

I och för sig gick inte alls just den gången. Men det är en annan historia som Ama har berättat om HÄR.

Ha en härlig lill-lördagskväll!

En vandring i solen

 

Igår åkte vi ut till Rosa saltsjön tillsammans med Ami och Patrik för att ta en promenad i det underbara vädret.

Fast vad håller Patrik riktigt på med?

Ama befarar att det kan vara sviter efter den där flygresan han gjorde häromdan… Eller snarare från flygplatsen:

Att ta sig fram på det där viset kan inte vara bra för ryggen. (Bilden  har Ama helt olovandes stulit HÄR)

Det fanns massor av såna där gula lavendelbollar. Såna som Ama alltid har trott varit mimosor hela högen. Emma påtalade häromdan att dom allra flesta faktiskt INTE är mimosa, utan akacior. Man ser skillnad på bladen och dessutom doftar dom ingenting och kallas tydligen även ”falsk mimosa”.

Ama skickade ut en testare i buskaget:

Nej. Ami kände ingen doft här.

Kanske var det bara ett alltför ynkligt exemplar?

Men inte heller när Ami stoppade in hela huvudet i den här växten så kände hon någon doft. Efter lite googlande så ger Ama Emma helt rätt. Duktigt att ha koll på detta!

Men falsk mimosa? Pffft… Tänk att man inte ens kan lita på lavendlar nuförtiden?

Hur dom här röda fina bollarna doftade vet vi inte. En trevlig bloggläsare som vi träffade på vägen hade precis talat om för oss att han sett både ormar och halvmetersstora ödlor som springer på bakbenen i det här området (det var alltså bara ödlorna som sprang på bakbenen, inte ormarna). Vi höll oss på vägen efter det.

Det är ett trevligt promenadstråk, dock är det helt tomt på vattenhål efter vägen. Men om man nu går tills den tar slut…

… ja, då kan man i alla fall shoppa lite. Ami låtsades där att hon siktade på blommorna, men egentligen var det väskorna hon var ute efter.

Men Patrik hade varit förutseende och hunnit förbereda en aning:

Ganska tydligt besked där på väskan.

Patrik hittade en myrkompis som han gillade. Anders blev biten på ett helt annat vis – han har aldrig riktigt gillat myror, och det verkar vara ömsesidigt.

Sen åkte vi ned till havet och åt lunch. Vi delade på två små sallader och tog en brödbit till det. En hälsosam dag med mycket motion och ytterst lite och nyttig mat.

Gomorron!

PS: Ja, ja, ja. Ama erkänner. Det kom väl mer mat sen. En trerätters – Salladen var bara som uppvärmning.

Ama’s kunskapsblogg

 

Många Flera Nåja, nån enstaka läser nog Ama’s blogg. Åtminstone gör dom som sköter om träden här i stan det. Dom har säkert läst det HÄR inlägget, eller möjligen det HÄR? Det där vara bara två exempel på den kunskap i trädbeskärning som Ama har spridit med hjälp av bloggen.

Ama kan ana en uns av tvivel här från er andra läsare, men johodå! Dom har visst lärt sig här i bloggen – det finns bevis!

Hur skulle dom annars ha lyckats med det här snygga jobbet? Anders var stum av beundran över hur duktigt hans adepter hade grejat det där.

Jo, han var väldigt imponerad, ända tills han såg detta:

Aj då… Där hade dom allt missat lite.

När dom nu läser detta inlägg så får dom här Anders utlåtande av arbetet:

Gör om – gör rätt!