Så många onödiga steg i trappor…

25 februari 2017

 

Ja, varför gå i alla dessa trappor i Granada?

1

Det fanns ju bilspår. Varför tog vi inte bilen?

Eller ännu bättre:

2

Lilla tåget! 

Vilken miss…

Sen finns det kanske dom som undrar…

3

Nu när vi ändå var så nära, tog vi oss inte en ännu närmare titt på Alhambra?

Och jomenvisst – självklart!

4

Det gjorde vi.

Men nu är det snart dags att titta närmare på något annat – dags för Sista chansen.

Sista chansen för nya låtar i Schlagern.

Vi sitter här i spänd förväntan, och den som är mest förväntansfull är…

5

… Sixten.

Må bästa låt vinna! Eller må det åtminstone finnas en bästa låt.


En utflykt i utflykten

25 februari 2017

 

Dag två av vår skidutflykt till Granada/Sierra Nevada så var det mer skitväder än skidväder. Det blåste som tusan uppe i skidområdet, inget skönt att åka skidor då, inte ens Ama’s favoritåkning – sittliften – blir särskilt behaglig.

Vad ska man hitta på dårå? Visserligen är Granada i sig en härlig stad där man kan tillbringa sin dag, men Ama hade blivit inspirerad av lunchdrycken dagen innan och hade ett förslag.

Jaha. En vingård, tänker ni säkert nu.

Men inte då. Det var Lanjarón som var inspirationen. Vatten, alltså. Orten där vattnet kommer ifrån ligger inte alls långt ifrån Granada.

Anders googlade lite och blev mycket förtjust i idén. Oroväckande mycket förtjust…

Men sagt och gjort.

1

Vi styrde kosan upp mot ett annat berg, och den lilla byn Lanjarón. Många av träden på väg upp såg ganska kala ut. Dom hade bara tre grenar?

Sen blev Ama varse varför Anders gillade den idén så mycket…

2

Ni ser den va? I slutet av den där branta, läskiga vägen (med möte och allt) så tronar den där på sin klippa. Borgen.

Ama började genast mumla på sitt mantra:

– Våga vägra borgen! Våga vägra borgen! Våga vägra…

3

– Äh! Sluta knorra nu – kom igen!

Alla dessa trappor…

3

Men Ama pinnade på så gott hon kunde med sina träningsvärkande skidåkarspiror.

5

Till slut kom vi upp på toppen…

6

Det var faktiskt mödan värt när vi fick se den fina utsikten. Dessutom kunde vi hålla koll på bilen där nere på parkeringen också. Inte för att vi kunde göra nåt åt saken ifall nån nu tänkte sno den, men koll, det hade vi.

Med stapplande steg tog sig Ama sen ned från borgen. (Det gör faktiskt ännu ondare i benen att gå nedför trappor än uppför när man har överraskat kroppen med motion av typen skidåkning dagen innan)

Vi åkte in till stan.

7

Trånga gator, men tack och lov inte så jättemycket trafik.

8

Turligt nog så hittade vi en jättebra, gratis parkeringsruta mitt i centrum. Dock inte denna, fast det verkade gå lika bra att parkera där, trots stoppförbudet? Polisfordon fick stå där, så bilen tillhörde säkert hemliga polisen.

9

Ama försökte mingla med lokalbefolkningen, men dom verkade rätt stela? Dessutom hade dom bara ögon för varandra. Gulligt!

10

Vi tog en fika vid torget…

11

… och promenerade i dom mysiga gränderna.

Men man kan ju inte åka till vattenbyn Lanjarón…

12

… utan att testa vattnet. Det var kallt, friskt och jättegott.

En trevlig utflykt i utflykten. Med lite träning av benen på köpet. Eller på köpet? Det var helt gratis att gå upp där i borgen.

Men det där med att våga vägra… Ama måste bli bättre på det.

Gomorron!