Det blev ingen…

 

… skidåkning idag.

Igår blåste det rätt rejält där uppe i Sierra Nevada, och idag skulle det blåsa ännu mer. Inte så mysigt att åka skidor i sånt blåsväder.

Ett par som blev jätteglada över detta var Ama’s ben. Dom tog en jublande svängom på hotellrumsgolvet. Nåja. Det var en lätt överdrift, men dom kände sig lättade i alla fall.

Fast lite senare undrade dom…

… ifall det inte…

… hade varit…

… betydligt enklare…

… att ”åka skidor”.

Men det fanns en tröst där bland alla trappsteg:

På sina ställen kunde man stanna upp, vila lite, och kolla på TV en stund.

Nej, det blev ingen skidåkning idag. Men inte blev det nån vila för benen inte.

Gårdagen

 

Vi började med att ta liften upp. Anders hade sina gamla skidor och dom funkade fortfarande. I alla fall att åka lift med. Oj! Det ser ut att det är nån som skuggar oss? Kan det vara Stalkern?

Vi kom upp. Ama kände sig som röda faran.

Och kolla! Hon gav sig genast ut i backar avsedda för experter. Förmodligen triggad av den vackert färgade benbrytarsläden där vid sidan av.

Men sen…

Fullt med folk, och Anders tog genast ledningen. Suck! Ama som gillar att vinna. Men hur skulle hon kunna göra det med alla som var ivägen, folkskygg som hon är…

Dessutom kom det ett hotfullt moln som låg där och lurade bakom berget.

Men Ama var uppenbarligen glad ändå (trots en synnerligen bad hairday).

Undrar varför?

Frågor på det?

Sen åkte vi hemåt. Mot hotellet i Granada alltså. Kändes som det var lite bråttom.

Vi fick bra draghjälp av den här cyklisten så vi kom ner från berget fort och lätt.

Varför hade vi så bråttom?

Afterski, såklart. Frågor på det?

Idag känner benen att dom lever… Och tur är väl det!

Gomorron!