Kanske inte precis ALLT är kamerans fel?

28 februari 2017

 

Nej, Ama måste nog erkänna…

1

… i vissa fall är kameran oskyldig.

Eller förresten… Dom där knapparna på kameran sitter på helt fel ställen.

Ama tar tillbaka rubrikens uttalande. Här kommer sanningen:

Allt – precis ALLT! – är kamerans fel.

Ja. Nu vet ni det.


Suck…

28 februari 2017

 

Ni kanske minns detta:

Ama’s nya kamera med den där fiffiga ”tröga” knappen som skulle göra att Ama själv fick bestämma om hon ville ta det som i kamerans tycke är ”konstnärliga” bilder?

Himla bra ju!

Eller?

1

Här är en bild från Granada, med Alhambra som tronar där längst uppe på toppen.

2

Här är fyra av sex bilder där kameran själv piffade till originalbilden på ett konstnärligt vis.

Om Ama själv bestämde?

Nix pix.

Den där ”tröga” knappen var visst inte så trög som Ama trodde. Den hoppade till läge nummer 1 på översta bilden då när Ama varsamt (nåja) slet  plockade upp kameran ur väskan.

Ama skämdes jättemycket över att återigen lyckas med detta.

3

Hon blev nästan lika röd i nyllet som den här lilla tomaten. Eller mer som hans polare där i bakgrunden.

4

Här är förresten fyra av sex bilder där kameran själv piffade till tomatbilden på ett konstnärligt vis.

Om Ama själv bestämde?

Nix pix.

Men den har åtminstone inte ”filmat runt ikring”, kameran. Som den gör på läge 2.

Men ge bara Ama lite tid, då blir nog knappen mer utnött så det går lättare att hoppa två ofrivilliga steg. Snart blir det säkert filmtajm också.

Det är allt bra tur att filmen till kameran är så billig nuförtiden.

Gomorron! 


♫ ♫♪♪ Ja det är våren ♫ ♫♪♪

27 februari 2017

 

♫ ♫♪♪ Ja det är VÅÅÅÅREN!!! ♫ ♫♪♪

Att den är på gång, det märkte vi tydligt när vi gick upp till borgen i bergen vid Lanjarón.

0

Solen värmde skönt, fåglarna kvittrade glatt och Ama stannade upp och flåsade av ansträngningen. Ja, det där sista var kanske inget direkt vårtecken.

1

Söta små blommor blommade både här…

2

… och där.

3

Och tittade man närmare på dom så kunde man se några luringar där.

Nej, inte den vita utan dom där blåa i bakgrunden:

4

Fusk-lavendlar! Dom såg väldigt mycket ut som lavendlar men luktade ingenting. Vilket lur!

Men eftersom dom varslade om våren så fick dom vara ursäktade – för den här gången.

Och även här på hemmaplan…

5

… så börjar folk våga sig lite längre ned mot vattnet på Cura, istället för att sitta fastsmetade upp mot murkanten. Ett tydligt vårtecken!

Börjar ni märka av våren där ni håller till?


Nakenchock!

27 februari 2017

 

Ja, nu vaknade ni allt, va? Satte kanske till och med morgonkaffet i halsen?

Men visst! Ama går ut hårt denna vecka och inleder med nakenchock på bloggen!

(Känsliga läsare (tittare?) varnas!)

1

Ni kanske minns det här gulliga – men lite stela – paret från Lanjarón?

Jodå, dom var sedligt påklädda. Men ni ser den där killen som skymtar bakom farbrorns axel?

Han var spritt språngande naken!

Jodå.

Kolla bara:

2

Han försökte fånga vatten i sin mugg där, och inte en tråd hade han på kroppen!

Tur att Ama – censorn – lyckades fota ur en vinkel så att ändalykten inte syntes.

Phu!

Men sen fick Anders tag i kameran…

3

En sån där nakenchock hade Ama aldrig fotat! Tur att hon själv är väldigt sedesam i alla fall.

4

Ooops…

Gomorron!


The biggest damm Skyltsöndagen ever!

26 februari 2017

 

Jodå, det här kommer att bli den största damm-Skyltsöndagen någonsin! I alla fall i den här bloggen.

I onsdags, när vi hade lämnat Lanjarón så åkte vi förbi här:

1

Dammen Béznar. Det var mycket man inte fick göra där. Bland annat fick man inte köra av vägen. Den typen av förbud borde finnas överallt, skulle minska trafikolyckorna ifall nu alla lydde.

Men ett förbud fattades: ”Gå INTE ut på kanten!”.

2

För se bara vad som kan hända då! Kanten kan ramla loss. Onödigt av Anders att se så nöjd ut över det…

3

Bättre då när det finns staket.

4

Enligt den här skylten skulle dammen vara 134 meter hög. Men på förra bilden såg den inte så hög ut?

Ama gick över och kollade på andra sidan:

5

Oooo… Den var nog så hög i alla fall. Lite magkittling blev det allt.

Vi tänkte åka vidare för att få en bättre överblick.

6

Varning för stenras och vägen var avkortad. För att inte skrämma bort tunga fordon så hade dom gömt den skylten i ett träd.

Inte så lockande att åka vidare. Men ni vet ju – Allt för bloggen!

Så vi åkte vidare.

7

Påminnelseskylt om stenras och varning för kurvig väg. Till slut hittade vi en rondell så att vi kunde vända där på den smala vägen.

Allt för att få en utsiktsbild, och här är den:

8

Haha! Nej, den där bilden tog Ama bara för att reta sladdallergikern.

HÄR är den, utsiktsbilden:

9

Vad var det Ama sa i rubriken?

The biggest damm Skyltsöndagen ever!

I alla fall i den här bloggen.

(Hoover dam är 221 meter hög och har varit med i bloggen. Men aldrig på en Skyltsöndag)


Sista chansen

26 februari 2017

 

Igår var det som sagt var sista chansen för nya låtar i årets Schlager.

Och det var inte från vilket ställe som helst.

Nej det var från:

0

Skellefteå! I den trakten växte Ama upp. Först i den lilla byn Ersmark och senare i den något större byn Byske (med den underbara sloganen ”Byske är bäst!”). Till slut, när skolstarten kom, så blev det en flytt in till Schtaaan. Till Skellefteå, alltså.

Man kan se att Sixten började hjärtrösta redan innan programmet startade.

1

Nostalgi på hög nivå. Möjligheternas torg… Marknadsstånden här nere i Torrevieja är inte alls lika imponerande.

Nåja. Nog med nostalgi.

Vad tyckte Ama om Sista chansens låtar?

Jo, hon hade alla låtar med, men hade bytt plats på Jon Henrik och Loreen till final respektive Andra chansen. Den som var absolut bäst igår – i Ama’s tycke – var Wiktoria.

Anders då?

Han tyckte också att Wiktoria var bäst, men ville inte ha varken Jon Henrik eller Loreen vidare överhuvudtaget.

Sen blev det – inte helt oväntat – på tok för spännande för honom även denna gång.

2

Han kom på att det nog var dags att gå igenom innehållet i garderoberna.

Här kan ni se några av hans fynd:

3

Var han ute efter att lyssna på nån annan sorts musik på CD-skivor, eller? Nejdå. Det där är – var! – installationsdiskar och sånt till gamla datorer. Dom där är numera ett minne blott. Precis som dom gamla datorerna.

Lite lustigt egentligen att Andra chansen kommer efter Sista chansen? Nåja. Vi får väl se nästa vecka vilka av dom som vi inte ville ha med som kommer med ändå.

Gomorron!


Så många onödiga steg i trappor…

25 februari 2017

 

Ja, varför gå i alla dessa trappor i Granada?

1

Det fanns ju bilspår. Varför tog vi inte bilen?

Eller ännu bättre:

2

Lilla tåget! 

Vilken miss…

Sen finns det kanske dom som undrar…

3

Nu när vi ändå var så nära, tog vi oss inte en ännu närmare titt på Alhambra?

Och jomenvisst – självklart!

4

Det gjorde vi.

Men nu är det snart dags att titta närmare på något annat – dags för Sista chansen.

Sista chansen för nya låtar i Schlagern.

Vi sitter här i spänd förväntan, och den som är mest förväntansfull är…

5

… Sixten.

Må bästa låt vinna! Eller må det åtminstone finnas en bästa låt.


En utflykt i utflykten

25 februari 2017

 

Dag två av vår skidutflykt till Granada/Sierra Nevada så var det mer skitväder än skidväder. Det blåste som tusan uppe i skidområdet, inget skönt att åka skidor då, inte ens Ama’s favoritåkning – sittliften – blir särskilt behaglig.

Vad ska man hitta på dårå? Visserligen är Granada i sig en härlig stad där man kan tillbringa sin dag, men Ama hade blivit inspirerad av lunchdrycken dagen innan och hade ett förslag.

Jaha. En vingård, tänker ni säkert nu.

Men inte då. Det var Lanjarón som var inspirationen. Vatten, alltså. Orten där vattnet kommer ifrån ligger inte alls långt ifrån Granada.

Anders googlade lite och blev mycket förtjust i idén. Oroväckande mycket förtjust…

Men sagt och gjort.

1

Vi styrde kosan upp mot ett annat berg, och den lilla byn Lanjarón. Många av träden på väg upp såg ganska kala ut. Dom hade bara tre grenar?

Sen blev Ama varse varför Anders gillade den idén så mycket…

2

Ni ser den va? I slutet av den där branta, läskiga vägen (med möte och allt) så tronar den där på sin klippa. Borgen.

Ama började genast mumla på sitt mantra:

– Våga vägra borgen! Våga vägra borgen! Våga vägra…

3

– Äh! Sluta knorra nu – kom igen!

Alla dessa trappor…

3

Men Ama pinnade på så gott hon kunde med sina träningsvärkande skidåkarspiror.

5

Till slut kom vi upp på toppen…

6

Det var faktiskt mödan värt när vi fick se den fina utsikten. Dessutom kunde vi hålla koll på bilen där nere på parkeringen också. Inte för att vi kunde göra nåt åt saken ifall nån nu tänkte sno den, men koll, det hade vi.

Med stapplande steg tog sig Ama sen ned från borgen. (Det gör faktiskt ännu ondare i benen att gå nedför trappor än uppför när man har överraskat kroppen med motion av typen skidåkning dagen innan)

Vi åkte in till stan.

7

Trånga gator, men tack och lov inte så jättemycket trafik.

8

Turligt nog så hittade vi en jättebra, gratis parkeringsruta mitt i centrum. Dock inte denna, fast det verkade gå lika bra att parkera där, trots stoppförbudet? Polisfordon fick stå där, så bilen tillhörde säkert hemliga polisen.

9

Ama försökte mingla med lokalbefolkningen, men dom verkade rätt stela? Dessutom hade dom bara ögon för varandra. Gulligt!

10

Vi tog en fika vid torget…

11

… och promenerade i dom mysiga gränderna.

Men man kan ju inte åka till vattenbyn Lanjarón…

12

… utan att testa vattnet. Det var kallt, friskt och jättegott.

En trevlig utflykt i utflykten. Med lite träning av benen på köpet. Eller på köpet? Det var helt gratis att gå upp där i borgen.

Men det där med att våga vägra… Ama måste bli bättre på det.

Gomorron!


Ama fick en déjà vu

24 februari 2017

 

När vi var på promenad i Granada i förrgår fick Ama en känsla av att det var något hon sett förut…

1

Det här påminde henne om nånting, men hon kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var.

Vi gick vidare.

2

Uppför. Det gick uppför. Preciiis hela tiden!

3

Här hade Anders stannat till och fotat nåt intressant med sin telefon.

4

Var det möjligen dom vackra blommorna på mandelträdet?

5

Eller kanske utsikten över katedralen nere i stan?

Nej, det där var Ama’s foton.

6

Anders motiv var ”En sladdallergikers mardröm” (och möjligen den där skylten med det inte helt politiskt korrekta namnet på torget).

7

Efter att vi hade strävat uppför i hundra år blev vi belönade med en vacker utsikt över Granadas stolthet – Alhambra.

Men den där déjà vu-känslan i början av inlägget gnagde fortfarande i Ama…

8

– Jamen OJ vilket fängslande inlägg! NOT!!! Kom till skott nån gång för sjutton – helst innan jag somnar.

Ja, ja, ja… När vi kom ned till stan ingen så kom Ama på det:

9

Marknaden! Det påminde lite om hemma.

Och som av en händelse…

10

… så är det fredag idag. Även om marknaden är lite gles på både stånd och besökare nu på morgonen så är den kvar, men än är det ju inte mars… Det första av två datum som angivits för flytten är nästa fredag. Spännande att se vad som händer – eller inte händer.

Gomorron!


Upp i sadeln igen!

23 februari 2017

 

1

Strax efter klockan 10 när vi lämnade garaget så var det som om en ängel vakade över oss där på himlen. Ja, om man har tillräckligt god fantasi, vill säga.

2

Vi passerade en stor rondell där en helikopter var på väg att landa.

3

Vi passerade även en rondell av det mindre slaget där nog ingen fick plats att landa. Jo förresten, en duva hade fått plats.

Men det var inte Lidl som hade lockat dit oss, utan detta:

4

Carrefour. Har man kort där så får man återbäring på det man tankar i form av presentkort att handla eller tanka för. Och tanka var det dags att göra för bensinlampan tändes precis där i den lilla rondellen. Vilken tajming!

Sen gav vi oss ut på motorvägen som leder hemåt.

Det är farligt ute på vägarna:

5

Fortmopparna måste se upp för bilarna…

6

… som i sin tur måste se upp för långtradarna. Tur att vi hade vår vakande ängel med. Och att Anders kör så lugnt.

Men så var det det där med rubriken då. Upp i sadeln igen!

7

Dom två senaste gångerna vi har haft kaviarmackor med oss på bilresor så har vi turats om att drälla kaviar på kläderna. Men det är lite som när man ramlar av en häst – låt det inte skrämma dig, utan på´t igen bara, upp i sadeln! Här har Anders intagit dubbla försiktighetsåtgärder. Mackan kvar i plastpåsen och en lätt framåtlutande ätstil.

8

Och se på tusan – vi grejade det! Ingen yoghurt, ej heller några tomater och framförallt ingen kaviar på kläderna! Anders ser glad ut, och det beror inte bara på den spillfria rasten. Nej, han är också rätt nöjd med att Ama bestämt sig att blogga om denna stora händelse och av den anledningen kommer att koncentrera sig mer på datorn än på alla grejer på vägen.

Lugn och ro för chauffören, alltså.

Nu har vi bara 1,5 timmar kvar tills vi är hemma. Ifall inte Ama tittar upp igen, bestämmer om vägvalet och får till ett stopp på IKEA.