Huggsexa!

 

Det kan det bli på bufféerna ibland.

Här ser det rätt lugnt ut, men det beror mest på att alla godsaker inte hade kommit fram för dom hade inte riktigt öppnat än. (Ooops! Undrar vad Ama gjorde där då…)

Lugnet före stormen kan man säga.

Ungefär som här.

Men sen…

Full fart runt maten. Rena rama huggsexan!

Rens från fiskmarknaden det är smarrigt det. (Fast Ama har liiite andra preferenser när det kommer till mat)

Det lugnar ned sig rätt snart, då alla har ätit på tok för mycket och maten har sinat på stranden. Ja, ungefär samma sak gäller vid buffén.

Mätt, belåten och däst efter lunchen. Lika bra att ta sig en lur.

Och likheten med buffén är återigen slående.

Annons

Valparaiso

 

Utöver att vi genomförde ett hyttbyte i Valparaiso, så tog vi också en tur för att titta runt i stan.

Först åkte vi till Viña del Mar.

Där gick vi på ett museum och tittade bland annat på den här Moain (gubben till vänster, alltså). En originalfigur från Påskön, som kom hit till Valparaiso 1951. Ama hade trott att dom var större? Men dom kanske kommer i olika storlekar dom där figurerna.

Den här bussen åkte vi runt med. Ama upptäckte att chauffören hade en liten lucka där under nummerplåten där han gömde nyckeln när han lämnade bussen. Trots den vetskapen snodde inte Ama fordonet och gav sig ut på egen hand. Hon är så laglydig så.

Bussen var fin…

… men lokalbussarna var ännu finare. Till färgen i alla fall. Matchade Anders badskor, fast dom hade han inte på sig tyvärr.

Det här var Plaza Sotomayor inne i själva Valparaiso. Sotomayor trodde Ama var en dopad, kubansk höjdhoppare, men han var visst en höjdare i den här stan också – annars hade han väl aldrig fått ett torg uppkallat efter sig?

Valparaiso var en färgglad stad. Anders retade dock upp sig på alla dom ”snyggt” dragna elkablarna. Ingen stad för en sladdallergiker, alltså.

Den var också väldigt bergig, stan. Men det fanns massor av ”hissar”. Bergbanor som hjälpte till att avverka höjderna på ett mindre ansträngande vis.

Det fanns även trappor. Fast trappstegen var aningens höga på sina ställen.

Nu åkte vi vare sig hiss eller gick i trappor, vi åkte ju buss om ni minns?

Vi kom upp på en höjd som hade en vacker utsikt över hamnen och bukten utanför staden.

Där uppe fanns det också helt oväntat…

… en marknad. Säkerligen hade dom satt upp den som en påminnelse – för dom flesta av er är det nog fredag när ni läser detta. Fin service här i Sydamerika!

Anders var lite impad av Ama som vågade gå ut på en utsiktsplattform för att fota.

Väl tillbaka på båten zoomade hon in den:

GAAAHH!!! Hade hon vetat detta hade hon aldrig gått ut där! Den var dessutom byggd av nåt lite halvruttnat trä. Ama vågar normalt inte gå på vanliga galler som finns överallt på gatorna… Nåja, det som inte dödar stärker, sägs det ju.

Sen satt vi lugnt på vår nya balkong och såg hur dom lastade båten så vi ska överleva dom kommande dagarna. Det var lite blandade grejer, svamp, livsviktig öl och helt onödiga morötter.

I och för sig har dom jättegoda morotskakor här på båten, så dom kanske inte var helt onödiga ändå.

Tänk vilken logistik det måste vara att planera allt för en sån här kryssning? Ama är djupt imponerad.