Det har vi upptäckt nu i år, så vi tänkte åka på en till kryssning. Och varför inte göra det på en endaste gång?
Så vi hittade inte våra väskor i högen där bland alla andra i förra inlägget, utan vi hittade dom här:
I en annan hytt på samma båt. Personalen hade snällt flyttat över dom packade väskorna och kläderna som fortfarande hängde kvar på sina galgar. (Ama är dock lite bekymrad hur dom där kläderna ska rymmas i väskorna. Dom var rätt fulla med dom icke-hängande kläderna och alla skor. Men den dagen, den sorgen…)
Hytten var förvillande lik den förra. Likaså bra det. Om vi hade fått en spegelvänd så hade Ama kanske Ama gått ut och kissat på balkongen på natten?
Balkongen, ja.
Den skiljer sig lite. Inte lika stor och inte lika bra koll på grannarna som på den förra, men den duger åt oss. Grannarna hade ändå mestadels annat för sig än att hänga på balkongerna, och vi med för den delen.
Här var utsikten från vår förra balkong. Pilen pekar på den nya.
Och här ser man den gamla balkongen från den nya hytten.
Dom ligger en bra bit ifrån varandra. Man märker klart och tydligt att Ama inte är rädd för förändringar, eller hur?
Jodå, vi gillar att kryssa, men vi har en bra bit kvar till dessa:
Det här paret som var med på vår förra kryssning (som alltså slutade samma dag som den här, nya kryssningen började). Dom har kryssat med Princess Cruises i 1542 dagar. Jösses… Det är ungefär fyra år och tre månader det. Lär bli svårslaget.
I övrigt är allt bra, men tämligen upp och ned. När ni firade vintersolståndet igår, så hade vi midsommarafton. Solen står i norr och går alltså åt fel håll på himlen. Mycket förvirrande faktiskt.
Tack för att ni hängde med hela vägen från Los Angeles till Valparaiso, och tusen tack för alla glada och härliga kommentarer!
Hoppas ni följer med på vår vidare – och just nu tämligen guppiga – färd på böljan den blå.
Kram till er alla!