Inparkerade – på riktigt!

 

Ama skojade om att vi blev inparkerade i hamnen direkt när vi kom till Lima, Peru.

Den här skutan dubbelparkerade.

Det var dock inget problem, eftersom vi stannade över natten i Lima och den där båten hann försvinna innan det var dags för oss att lätta ankar.

Men när vi skulle åka så uppstod det ändå ett problem:

Det där stora schabraket till båt kunde inte vår kapten slinka förbi. Så istället för att avgå från hamnen klockan 18 så kunde vi inte åka iväg förrän det där skeppet hade lämnat hamnen, vilket skulle ske vid midnatt.

Nåja.

Vi löste det problemet på vårt eget vis genom att lugnt sitta och studera den där dumt parkerade båten.

Vi kollade runt lite på skeppet. Julpyntat och fint.

Tittade också på en audition för sjungande, glada amatörer. Och jösses vad illa dom flesta sjöng! Ama funderade på att ställa upp själv. Är det Amatörer så borde det passa Ama perfekt, eller hur?

När vi vaknade på morgonen var vi på gång att lägga till i Pisco, fortfarande i Peru. En halvtimme sena bara, duktigt kört av kaptenen igen.

Lima hade varit en väldigt stor och aktiv hamn med massor som hände hela tiden med båtar, kranar, lastbilar och containrar precis överallt. Vi gick över till hamnsidan av båten och kollade hur den här hamnen i Pisco såg ut.

Jodå. Nästan lika livat som i Limas hamn.

Och ser man på! Hade dom inte upprättat en liten marknad där också. Lite konstigt, då det faktiskt hade hunnit bli lördag.

Men det är väl inte bara Ama som blandar ihop dagar, kan tro.

Annons

Skyltsöndag i Lima

 

Dags igen för Skyltsöndag. I och för sig är det fortfarande lördagskväll här hos oss, men hos dom flesta av er läsare är det söndag nu. Till skillnad från förra veckan då Ama blandade ihop dagarna och det inte var söndag hos någon överhuvudtaget.

Den här gången kollar vi in lite skyltar som Ama hittade i Lima när vi besökte staden igår.

På bussresan in kunde Ama konstatera att den där nödutgången inte skulle hjälpa henne. Aldrig i livet att hon skulle kunna pressa sig genom den där lilla luckan. Som tur var behövde vi inte använda den.

Väl framme i Lima så hittade vi vår favoritskoaffär. Vi gick inte ens in. Förutom att vi inte gillar att shoppa kläder och skor så tvivlade vi på att dom hade Anders storlek där, med tanke på hur pyttesmå människorna är här i Peru.

Återvinning minsann! Och ett speciellt kärl för tetrapack. Gissar att familjen Rausing skulle känna sig stolta.

Man fick se upp där man gick så man inte fick grejer i huvudet.

Men varför skulle det ramla grejer från himlen?

En avspärrning förtydligade det hela:

”Farligt! Män som arbetar!”. Hmm… En rulle med den där varningstexten skulle väl alla behöva, va?

Ooops! Vi trodde vi var i Lima… Inte konstigt att vi inte hittade det vi sökte.

Men till slut fann vi den – Indianmarknaden.

När den väl hade dykt upp så fanns det väldigt många olika marknader på samma tema och med samma grejer.

Och apropå det där med tema:

Inka-cola? Säkert nåt som Inkaindianerna själva uppfann…

I trafiken fanns det också jättemånga skyltar, såklart.

En del var helt onödiga, som dom två exemplen här nedan:

Ola verde betyder ”Gröna vågen”. Det kanske var en god intention, men när trafiken stod stilla spelade det inte så stor roll vilken färg den där vågen hade.

Den här skylten var också helt onödig. Varför då, kanske ni undrar?

Svaret finns i den här korta filmen på 9 sekunder:

Ja, ni märkte väl? Ingen brydde sig ett dugg om den där skylten. La ni förresten märke till nedräkningen för cyklisterna? Cykeln pinnade på rätt bra så länge det var grönt. Skoj med lite animerad film i trafiken.

Det här var också en filmpremiär för Skyltsöndagen. Åtminstone har inte Ama haft en skyltfilm tidigare.

Så nu ska nog Ama ut och fira den lyckade premiärvisningen. Kom ihåg att det faktiskt är lördag här fortfarande.

Ha en härlig fjärde advent!