Luciafirandet ombord

 

Idag var det Lucia. Ama undrade ifall det skulle vara nåt Luciafirande här på båten…

… och ja! Det såg väl ut som ett luciatåg som kom där nedför trappan? Nästan i alla fall…

Tärnorna sjöng inte, men dom spelade musik. En blåsorkester i dubbel bemärkelse, för dom blåste och det blåste även runt ikring dom.

Det var många som hade samlats för att se det stämningsfulla lussandet.

Men sen spårade det nog ut en aning:

För såhär brukar väl inte våra tärnor bete sig?

Och värre blev det.

Även kryssningsvärden David fick sig en släng av sleven.

Hur skulle dom nånsin bli rena efter det där?

Enkelt:

Poolen. Lägg märke till hur elegant David dyker i där. Reningsverket till den där poolen imponerade, efter bara en halvtimme var den till synes tämligen ren igen.

Det var rätt kladdigt där dom hade suttit…

… men även det ordnade sig. Och lite senare tömde dom även poolen och städade ur den ordentligt. Tur att Ama har semester!

Sen blev det glögg och peppisar.  Fast utan peppisar och med öl istället för glögg.

Men vad var det där för tillställning egentligen?

Jo, förstår ni. Den var föranledd av detta:

Hmm… Inte så tydligt kanske, trots att Ama ritat dit ett streck för att förtydliga.

Vi tar en annan bild:

Vi passerade ekvatorn (den där blåa pluppen är vi enligt gps-en på telefonen).

Då utsätts Pollywogs (såna som inte har passerat ekvatorn per båt tidigare) för den där ceremonin.

Ett minst sagt annorlunda Luciafirande blev det för oss i år alltså.

Vi har det väldigt bra här på vår kryssning. Ett litet smolk i bägaren bara… I natt knycker dom en timme av oss igen! Alltid är det nåt.

Annons

Ama – mästerfotografen!

 

Här står Ama med sin sedvanliga, mycket diskreta fotostil (även kallad ”armar utåt sträck”). Målet är i sikte, och Ama siktar…

… och siktar…

… och strax efter att pelikanen har kastat sig ned från staketet, först då trycker hon av. Bra tajming!

Så här blev bilden. För säkerhets skull har Ama pekat ut pelikanen åt er så ni inte missar den.

Ja, Ama är sannerligen en mästerfotograf! Eller inte…

Ha nu en riktigt trevlig Lucia!

Fortsatta äventyr i Costa Rica

 

Vi lämnade tåget som vi åkte i förra inlägget och vad skulle vi hitta på efter det då?

Ja vad tror ni?

En båttur, såklart!

Vi fick ett litet häfte med vilka fåglar vi kunde tänkas stöta på där utefter floden. Ama skulle sååå gärna vilja se den där inringande pippin. Den rosa skedstorken. En sån hade hon aldrig sett förut.

En sak som vi lärde oss från häftet var vilken fågel som är Costa Ricas nationalfågel. Det var den (fritt översatt) lerfärgade rödhaken. Märkligt val kan Ama tycka, med tanke på hur otroligt många vackra och färgglada fåglar som det finns i det här landet.

Vi gav oss av. Det första vi såg var en rotvälta. Dumt att vara så nära kanten. Hoppas att Anders tog lärdom av detta.

Sen mötte vi Usama.

Den här krokodilen alltså. Han hette så. En enorm best på cirka 6 meter. Tur att det finns zoom på kameran så vi slapp komma så nära.

Fast egentligen behövdes inte zoomen. Ama tyckte att vi var onödigt nära i vår lilla, ganska låga båt…

Här är en bild när Anders tog den där första bilden på Usama. En dubbelkrokodil, kan man säga.

Sen såg vi en himla massa fåglar.

Bland annat den här natthägern, en av tre sorters natthägrar som fanns i området. Han verkade vara rätt pigg för att vara mitt på dan, och detta trots att den stackaren såg ut att vara enbent.

Vi såg också den här fiskgjusen som vände bättersidan till.

Och då…

Guiden ropade ut att det satt en sån där rosa skedstork vid sidan av floden! Ama blev alldeles exalterad och zoomade snabbt in…

… något som visade sig vara en plastpåse. Mästerfotografen strikes again.

Som tur var så hade Anders också en kamera…

… och hann ta den här bilden innan skedstorken flaxade iväg. Vilken lycka! Har inte ni också alltid önskat att ni hade fått se en sån fågel?

Båtturen var alltså synnerligen lyckad, nöjda och belåtna återvände vi till vårt skepp.

Och då!

Lilla tåget stod och väntade på oss!!!

Men då vägrade Anders och vi fick gå alla dom två hundra metrarna fram till båten. Men inget ont som inte har nåt gott med sig:

Som bonus för denna enorma ansträngning så fick vi en bild på en pelikan också.

En riktigt bra start på dagen. Vi åt lite lunch och sen var det dags att kolla in stan lite grann också. Vill ni se mer av Puntaarenas så kan det tänkas att det kommer mer i denna blogg inom en inte alltför avlägsen framtid.