Gårdagens landgång

 

Igår hade vi förflyttat oss under natten, och när vi vaknade…

… så låg vår skuta vid kaj på ett nytt ställe. Vår båt är den till höger, den lite större varianten alltså.

Den här gången hade vi landat här:

I Puntarenas, Costa Rica. Ama blev lite orolig när den där båten med stadens namn verkade bogsera bort nåt sorts sjömärke? Nåja. Kaptenen hade visat sig vara kompetent tidigare, så han skulle nog greja detta också.

Kolla vilken lycka! Lilla Tåget! Det kunde man åka med – alldeles gratis – ända från båten som syns längst bort i bild fram till där dom där personerna sitter och väntar. Säkert en… 200 meter? WOW liksom…

JAAA!!! Vi skulle få åka tåg! Ama var själaglad.

Jodå, sa Anders, visst ska du få åka tåg…

… fast ett lite större.

Det var trevligt det med. Tåget gjorde ett flertal stopp då det dök upp nåt intressant utefter vägen.

Först såg vi ett par vackra aror.

Sen såg vi det här.

Ser ni vad det var för nåt?

Det var en gripsvans, tillhörande en vrålapa.

Fortfarande lite otydligt – vad är egentligen upp och ned på den där apan?

Nu blev det tydligare när han lyfte på huvudet. På förra bilden plockade han blad ståendes lite halvt upp-och-ned.

Det var en hel flock med vrålapor. Jätteroliga att titta på men supersvåra att fånga på bild. Ama vet att dom är suddiga, men dom allra flesta av bilderna såg ut nåt sånt här:

Dom snabba rackarna hoppade ut ur bild eller gömde sig i bladverken. DUMMA apor!

Men det roligaste stoppet var nog det här:

En bil som stod parkerad på spåret. Lokföraren tutade som en tokig. Dom är ju spansktalande i Costa Rica och dom verkar kunna parkera precis lika fint som spanjorer också.

Till slut ordnade det upp sig:

Fanns många på tåget som kunde hjälpa till.

Ama tror att det var ägaren som hade tröjan som matchade bilen så fint. Den verkade vara nåt fel som var trasigt på kärran, ägarens polare kliade sig undrande i huvudet.

Hur det hela slutade med bilen får vi aldrig nåt svar på, för när den var puttad åt sidan så fortsatte tåget till vår slutstation och vi gav oss ut på nya äventyr.

Mer om det nån annan gång.

Annons

Granada

 

Nej, vi har inte återvänt till Spanien än, det här inlägget handlar visserligen om Granada, men om Granada som ligger i Nicaragua.

Det var en mycket färgglad stad…

… med färgglada människor som dansade. Kaaan ha berott på att flera busslaster från kryssningsskeppet besökte staden igår, men oavsett vilket så var dom väldigt färggranna.

Likt sin namne i Spanien så har staden en katedral.

Takmålningarna var lite… annorlunda. Glada även dom. Såg lite Monty Python, alternativt Dalíaktiga ut i sitt utförande. En elefant med en giraff som stack upp ur huvudet, en rosa skedstork, tigrar, en isbjörn, en kossa och pandor i en salig blandning. Till slut fattade Ama att det nog handlade om Noaks Ark. När hon väl kommit på det kunde hon hitta minst två fel i bilden:

1. Var var dinosaurierna?
2. Isbjörnen hörde inte hemma där alls. Den fick inte följa med.

Dessa saker lärde sig Ama när vi besökte den nybyggda, fullskaliga Noaks Ark i september. Det fanns minst 85 sorters dinosaurier med, men bara ett enda par björnar. Brunbjörnar. Från dom har till och med isbjörnarna kommit. Jodå. Så hävdade dom å det bestämdaste att det var…

Nåja. Lite sakfel kan man väl stå ut med.

Utanför katedralen låg en fin park.

Där träffades gamla, unga och hela familjer.

Det fanns ett flertal serveringar där man kunde sitta ned och svalka av sig.

Man kunde även ta bussen till Nicaraguas huvudstad, Managua. Såg ut som en ommålad amerikansk skolbuss det där.

Men vi hade inte tid att åka nånstans, vi gick hit istället:

Till ett mysigt, kolonialt hotell. Anders passade på att visa hur duktig han är på att balansera delar av fontäner på huvudet.

Där serverades en smarrig traditionell måltid och den lokala, goda ölen.

Sen var det dags att åka hem. Det kom lite regn på turen, men vad gjorde väl det? Vi hade tak på bussen.

Vi fick testa choklad i dess renaste form. Kakaobönor. Ama föredrar helt klart att få chokladen mer förädlad.

Det blev att ta en sån där båt tillbaks till båten igen. Han som körde hade i alla fall bra uppsikt bakåt. Liiite nära land kom han med nosen, men vi kom ombord ordentligt ändå.

Sen åkte vi vidare på böljan den blå.