Storm i ett vattenglas

Kaptenen gick ut med en stormvarning igår kväll. Det skulle blåsa upp ordentligt till typ 40… ”båtenheter” (varför ska alla förvirra så dant med så många olika enheter överallt?). Vi förstod inte riktigt hur mycket vind det egentligen handlade om, men Ama blev allt lite orolig. Sjögång är INTE kul.

Fast havet såg inte alls särskilt vilt ut?

Men nu var det nog på gång, va? Ni ser väl krusningarna där ute? Oooo…

Delfinerna började skutta runt båten. Brukar inte djur känna på sig när det är otäckheter på gång?

Vad ska man göra då när allt tyder på att havet kommer att vara i uppror om ett litet tag?

Tja… Vi gick och åt. Likasåbra det. Minns en klok kamrats visdomsord till sin son en gång, just innan vi gick på Gröna Lund:

– Ät ordentligt nu, Adam, för det gör så ont att spy om man inte har nåt i magen.

Från matsalen kunde vi studera den vackra solnedgången.

(Nu när Ama framkallade bilden så såg hon nåt märkligt. Ser ut som det ligger en val där ute och vinkar åt oss med fenorna? Det går att klicka på bilden, två klick så blir den ännu större)

Solen sänkte sig mer och mer ner mot havet, och det såg faktiskt inte särskilt upprört ut?

Så Ama började ta det easy, om man så säger.

Eller som det blir på svenska:

Hon började ta det isigt.

Men sen…

Oooo… Det började gå vågor i poolen! Bäst att gå och lägga sig, så det gjorde vi.

Det blev en lugn natt, märkte knappt av en endaste våg. Bara några sköna dyningar som vaggade oss till sömns.

Och nu på morgonen:

Vilken dimma!

Eller nej, förresten. Det var kameralinsen som blev immig efter att ha kommit ut i den fuktiga luften från den AC-kylda hytten.

Så här såg det egentligen ut klockan halv sju nu på morgonen:

Det ser ut att bli en fin dag igen.

Stormen var tydligen bara i kaptenens vattenglas.

Annons

Manzanillo

 

I Manzanillo har dom blomsterpyramider istället för champagneglaspyramider. I bakgrunden syns stadens symbol, ska vara nån sorts ”shellfish”.

Dom har valt att måla den i en färg som matchar himlen. Undrar om dom målar om den vid dåligt väder?

Stan var liten och ganska bergig. Här kunde man trappa upp, men det vägrade Ama.

Husen var av det enklare slaget, och hushållsarbetet verkade vara av samma slag som det vi har hemma. Tvätt. En never ending story.

Anders påpekade att vissa av husen var ganska färgglada.

Ama kontrade med att det var hans skor också.

Det började bli dags att uppsöka båten. Men var var den?

Vi kunde inte se till den någonstans…

Till slut hittade vi hem, och båten lade ut från kajen. Anders passade på att låtsas kolla in den försvinnande staden när han i själva verket kollade in grannarna.

Vi seglade iväg mot solen som började sänka sig mot horisonten.

Det var väl allt för nu.

Eller förresten!

En sak kom Ama att tänka på när hon såg det här i Manzanillo:

En marknad. En lite julinspirerad sådan.

Är det inte fredag snart?

Efter en snabb koll i kalendern och lite tidsomräkning så kan Ama konstatera att dom flesta av er har fredag idag, även fast det är torsdag här fortfarande. Så:

Trevlig fredag på er allihopa!

PS: Just nu har kaptenen varslat om att det ska blåsa upp rejält ikväll och att vi bör sjösäkra våra grejer i hytten. Men det är nog bara som han säger…