Point Loma Light Station

 

Igår åkte vi upp till ett ställe där man hade en fin utsikt över San Diego med omnejd.

Använde man zoomen så kunde man med lite god vilja se var vi hade bott i två nätter.

Där uppe på kullen pågick nån sorts militär ceremoni av nåt slag. Dom stod så stilla i givakt så Ama trodde först att det var ytterligare en installation av han Seward, men sen rörde dom lite på sig och det brukar inte Sewards figurer göra. En av dom hade en lite klatschigare outfit…

Men det var inte det vi skulle kolla på…

… utan det här. Nej, inte Ama då, utan det som syns där i bakgrunden.

Det här, alltså. Point Loma Light Station.

Och ser man på! Fyrvaktaren själv var hemma.

Vi kilade upp i fyren och det blev lite snurrigt.

Och alla dom där trappstegen bemästrade Ama…

… till ingen som helst nytta. Dom hade bommat igen där längst upp.

Nåja.

Utanför såg vi en annan intressant och fin byggnad. Det visade sig vara besökstoaletten…

(Det ska man faktiskt ge dom här i San Diego. Jättemånga och superfina allmänna toaletter finns det. Fina utifrån i alla fall, dom fick inga besök av oss. Dumt egentligen, borde kanske ha undersökt? Men behovet fanns inte, om man så säger…)

När vi åkte ned från där där fyrkullen så körde vi in på ett mer tragiskt ställe.

En kyrkogård med stupade soldater i många krig. Världskrigen, Korea, Vietnam, Gulfkriget, med flera. Så onödigt!

Många gravar.

Väldigt många…

Och för varenda sten finns det en människa som slutat sitt liv i förtid och sååå många fler drabbade nära och kära.

Så mycket tragik.

Så meningslöst.

Ama avslutar detta inlägg med en rofylld bild över havet.

Annons

JAAAA!!!

Väskorna är här! Och Sixten är lika glad som vi. (Eller så  beror flinet på att han har ”minglat” för mycket med polarna i receptionen…)

Sen kan man undra lite…

Förstår inte engelsmännen vad ”rush” betyder? Två dygn tog det för väskorna att komma från London hit till San Diego.

Strunt samma. Väskorna är här och vi slipper shoppa mer!

Kan det bli bättre?

Gomorron!

Imperial Beach

 

Ama blir lite konstig av att åka så här långt västerut som till San Diego i Kalifornien. Hon är inte alls sitt vanliga jag.

På vilket vis beter hon sig märkligt, kanske ni undrar?

Jo kolla här bara vad som hände i morse:

Ama på morgonpromenad! Man nästan svimmar, va? Klockan var inte ens åtta när hon gick ut.

Anders då? Han som brukar gå på morgonpromenader i vanliga fall?

Tja…

… det här liknar mer en morgonsittning, eller vad tycker ni?

Efter den något annorlunda starten på dagen så hämtade vi ut vår hyrbil.

En Toyota Corolla, och plötsligt kändes allt som vanligt igen. Eller ja… Den kunde ju ha varit röd.

Vi åkte hit:

Till Imperial Beach.

Där fanns det en lång och härlig pir.

Även om den såg ut som något av ett plockepinn, så var vi så klart tvungna att gå ut och roa oss på den.

Vad kan man göra på en pir då?

Säkert en massa saker, men vi tittade på fåglar…

… och dom tittade på oss.

Anders skrämde duvor…

… och vi kollade in surfarna.

Det där med att surfa… Det kan väl inte vara så svårt?

Ama kände för att testa, och slog till på en självstudiekurs.

Och precis som hon trodde:

Yiiiihaaa!!! Det var inte ett dugg svårt, det gällde bara att få till den rätta balansen.

Vi gjorde en del annat också, sen åkte vi till vårt motell en bit utanför San Diego.

I receptionen hade dom verkligen gått all-in när det gällde julen. Ama älskar’t!

Här är vårt rum för inatt. Om ni saknar Sixten så behöver ni inte oroa er. Han är och minglar med sina polare som syntes där på förra bilden.

Och JAAAA!!! Vi fick precis besked att väskorna har landat i San Diego. Det är nära nu! Bara dom klarar resan från flygplatsen till vårt motell så har vi dom inom ett par timmar. WEEEHOOO!!!

Ett riktigt bra slut på den här dagen.