Man kan inte alltid hålla det man lovar

 

Igår såg vi den här underbara skulpturen här i San Diego.

Den var hyfsat stor och stod precis intill hangarfartyget USS Midway. Statyn var så stor så till och med det där bautaskeppet såg lite litet ut.

Ama tyckte att stilen kändes lite bekant?

Hon gick fram och tittade på skylten:

Såklart! Det var en skapelse av han den fantastiska Seward Johnson vars konstmuseum vi besökte i Trenton nu i oktober. (Om ni klicketiklickar på bilden så är det lättare att läsa skulpturens historia)

Ooops! Ama hade ju lovat dyrt och heligt att inte visa mer av honom här i bloggen. Men, men. Man kan inte alltid hålla det man lovar.

Ama blev så glad…

… så hon var bara tvungen att krama om skulpturen lite. Eller vad hon nu gör där mot benet? Nåja. Hon kikade i alla fall inte upp under kjolen.

Idag håller vi tummarna för att våra väskor dyker upp. Och då gärna här i San Diego och inte nån annanstans. Det har dom lovat. Men som sagt – man kan inte alltid hålla det man lovar.

Gomorron! 

Annons

En lyckad dag

 

Vi lämnade hela vår samlade packning på hotellrummet. Sixten lovade att vakta den noga.

Vi gav oss ut på stan…

… och hängde på låset på ett mycket förvirrande shoppingcenter. Inte mycket folk där vid den tiden, och inte en enda översikt vad det fanns för affärer.

Till slut hade vi irrat oss hit:

Till Macy’s. Se bara hur lycklig Anders var över att gå in där och shoppa loss rejääält!

Ama hittade genast en outfit åt honom som verkligen ligger i tiden nu. Och att ”ligga i tiden” måste väl innebära att den är väldigt modern?

Anders var dock lite tveksam…

Nåväl. Det blev lite hastigt och (mindre) lustigt ett par byxor och en tröja inhandlade.

Iförd dom nya byxorna (tröjan var inte lika akut att byta på stört) så frågade han efter vägen. Mannen pekade. Ama har lärt sig att det är fult att peka. Å andra sidan är det lite fult att läsa över axeln också.

Men vi traskade iväg åt det håll som mannen hade pekat.

Vi gick förbi höga hus på nära håll som inte var riktigt klara.

Vi gick förbi höga hus på längre håll som var klara.

Vi gick förbi en mix av höga och låga hus, varav ett av dom små såg ut som en fyr. Den där fyren till vänster, förresten? Ser det inte ut som Stalkern?

Vi gick förbi ett litet hus som såg ut som ett utedass, men huset visade sig husera en bankomat.

Till slut kom vi fram till vårt mål:

Hangarfartyget USS Midway. Den här bilden dedikerar Ama till Susjos man. Han som bara fick susa förbi i bilen och drägla över det fantastiska skeppet när dom övriga i bilen inte alls hyste samma intresse för ett besök där. Stackarn… Den här bilden är till honom!

Fast vi besökte stället för bara ett par år sen, så vi nöjde oss med att titta på det utifrån den här gången. Sen hade vi bara fem minuters promenad hem till hotellet.

Men först ville Ama sporta lite:

Provade på lite av den amerikanska nationalsporten brännboll. Tekniken var väl inte den bästa, lyckades mest att se kissnödig ut.

Ja, det var en lyckad dag! Utom där precis på slutet kanske. Ama ska nog fortsätta att hålla sig till sin favoritgren. Maraton.

Väskorna då? Jodå. Vi fick precis besked. Dom har i alla fall kommit till London nu. HÄPP! Imorgon kanske blir en ännu mer lyckad dag ifall dom då dyker upp här också.