En dag att fira!

 

I det här huset i Sollentuna bodde vi i 21 år. Trivdes jättebra, men det var dags att göra nåt annat i livet.

Så vi gav bort våra möbler…

… och slängde det som ingen ville ha. Som här, Rosa Åsa. Soffan som inhandlades redan 1981 till vår första lägenhet. Hon hade fått stå på undantag i källaren många år, Rosa Åsa, men nu var hon definitivt körd.

Den 26:e oktober bäddade vi ”sängen” enligt principen ”man tager vad man haver”.

Dagen efter – den 27:e oktober 2006 – lämnade vi huset för sista gången. Dom där gardinerna (som Ama hade sytt själv) dom ville dom nya ägarna ha, så vi slarvade inte med urplockningen av alla grejer.

Idag har det alltså gått precis 10 år sen vi överlämnade huset till andra människor. En dag att fira! Ni kanske undrar varför? Jo, idag går alltså vårt ansvar för ”dolda fel” i huset i graven.

Tio år… Var någon annanstans får man den typen av garanti som köpare? Och just för dolda fel, också. Fel som inte syns och som ingen vetat om? Helt sanslöst.

Men nu är vi alltså fria från det. Inte för att vi egentligen har oroat oss, men Ama gillar att hitta anledningar att fira.

Gomorron!

PS: Första bilden är tagen från grannarnas övervåning. Vi har visst alltid terroriserat våra grannar.