Det var en fin dag idag.
Många valde att ligga på stranden och lata sig.
Men inte vi inte.
Nej, vi skulle sporta!
Men först lite doping med sportdryck. Här såg dom glada ut, Anders, Patrik och Ami.
Sen var det dags att börja sportandet.
Många regler var det. Man kan se att det inte är ett sällskapsspel på den där sista regeln – man måste vara minst två meter från varandra.
– Är det åt det hållet man ska klappa till bollen?
Inte så lätt att veta. Senaste gången Ama spelade minigolf (f’låt, bangolf heter det visst) var nån gång på 80-talet.
Så här kunde det se ut då, detta var på Menorca 1985. Ama gillade tydligen rött redan på den tiden.
Att Ama inte har spelat på så länge beror nog på att senaste gången vi spelade var första (och enda) gången som hon slog Anders. Och man ska ju sluta när man ligger på topp, sägs det.
Nåja.
Vi satte igång. Det ser väl proffsigt ut? Det ser till och med ut som om vi grejade det där med tvåmetersregeln…
Vissa banor var knepigare än andra. Den där banan var rätt hopplös. Tanke var att man skulle slå in bollen genom hålet där Ama står och kämpar, och sen skulle den komma ut alldeles frivilligt där i hålet man ser på andra sidan. Gick nån sorts tunnel i 90 graders vinkel.
Till synes inte alls så svårt, men det gick väl sådär…
Anders och Patrik kämpade på ena sidan, och Ama och Ami på den andra…
Till slut hade vi tagit oss runt hela banan och hade gjort oss väl förtjänta…
… av våra hamburgare.
Men ser dom inte lite nedslagna ut där vid bordet? Det beror nog kanske på att AMA VANN!!!
Visserligen vann hon på exakt samma poäng som Anders, vi hade båda 48 slag, men Ama paxade segern först. HA! Dom andra låg tätt efter.
Tack för en härlig eftermiddag och en god match!