Ett avsked och en uppgradering

 

I morse lämnade vi Trenton.

Till att börja med körde vi på dom mindre vägarna. Men vi ledsnade efter ungefär en miljon rödljus som såg som sin främsta uppgift att skapa köer. Dessutom var det inte särskilt fint efter dom där vägarna heller.

Så vi körde ut på den något större vägen.

Men då måste man betala för sig, såklart. Fast det var inte speciellt dyrt ändå. Vi hade kört länge efter den vägen och fick betala 2,90 dollar. Klart prisvärt.

Sen körde vi över en bro som vi knappt rymdes på. Det kostade 15 dollar. Rena stölden!

Vinkade adjö till staten New Jersey och sa hejsan till staten New York.

För 8 dollar till fick vi åka tunnel.

Och på andra sidan av den där tunneln…

… sa vi hejsan till staden New York.

Där var det dags att ta farväl till en kär vän:

Bilen. Den har varit med oss i nästan sex veckor och tagit oss från Las Vegas till New York via lite kringelikrokar hit och dit. 846 mil blev det totalt från start till målgång. Lite sorgligt att ta farväl… Fast Ama tyckte mest synd om dom där bakom i biltvätten. Fjärilsmoset på bilens näbb blir nog inte så lätt att få väck.

Vi checkade in på vårt hotell, ett stenkast från Wall Street mitt i finanskvarteren på södra Manhattan. Dom sa nåt om att dom hade uppgraderat oss?

Och det kan man nog påstå att dom hade gjort. Ganska gott om svängrum.

Och det måste man ju tillstå att det är bättre att bli uppgraderad än nedgraderad.

Problemet är bara att Ama har lite beslutsångest om var hon ska sitta. Det var lättare att välja på dom motell där det bara fanns en säng att tillgå.

Men det är ett i-landsproblem som Ama kan stå ut med.