Gårdagens turistande i Baltimore

04 oktober 2016

 

Vi började med att testa ett färdmedel som vi inte testat tidigare på den här resan:

1

Båt.

2

Ama gjorde sitt bästa för att inte skymma sikten för kaptenen. Lyckades kanske inte helt med det.

Vi fick lära oss en hel del om stan på turen. Och om stans celebriteter.

3

Här bodde till exempel Michael Phelps… mamma. Oooo…

Sen fick vi se självaste Michael Phelps himself!

Johodå!

Ama hann till och med ta ett kort:

4

Här var han! På den där cisternen…

5

Den här båten hade märkliga segel. Det där extra, randiga upp-och-ned-seglet, ett sånt hade Ama aldrig sett förut.

6

Vilken jättefin, röd fyr! Den var flyttad hit från… nån annanstans.

7

Det där gröna området med flaggan, det är Fort McHenry.

8

Vi åkte dit. (Efter att båten lagt till igen, utan att Ama skymt sikten för kaptenen)

1814 stod ett slag här mot engelsmännen. När en kille vid namn Francis Scott Key fick se att det var en bautastor amerikansk flagga som hissades, och dom alltså hade vunnit, så blev han så tagen att han skrev ihop ett poem, ”The Star-Spangled Banner”, som senare tonsattes.

Det här fortet är alltså födelseplatsen för den amerikanska nationalsången.

9

Själva innergården på fortifikationen såg ut som vilket motell som helst.

10

Lite förvånande att dom hade en potatiskällare? Eller vad det var. Det var en grind innanför så man kom inte in.

11

Kanoner var lite mindre oväntat.

12

Mååånga kanoner. Och bowlingklot.

13

Dom största kloten vägde 200 kilo, så dom bowlade man inte så lätt med.

Ja, det var väl ungefär vad vi hann med igår, får se vad vi hittar på idag.

Så nu återstår bara för dom glada turisterna att säga:

14

– Gomorron!


En Baltstad

04 oktober 2016

 

1

I morse var det som vanligt ganska trångt vid frukosten.

Dom allra flesta motell som har frukost har en speciell grej som vi aldrig har testat. Idag tyckte Anders att det var dags.

2

Så han attackerade pannkaksjärnet. Först tar man en dos smet. sprejar järnet med smör, häller i smeten, stänger järnet och väntar tills det piper. Gick bra, fast ska inte pannkakan  vara där i underdelen av järnet när den är klar? Äsch. Petitesser. (Och ja, den liknar väldigt mycket en våffla). Det var första gången, och även sista. Ama smakade en liten bit, och Anders slängde tre fjärdedelar. Men nu vet vi säkert det som vi alltid anat – på tok för sött till frukost!

3

Sen  gav vi oss ut på vägarna igen. En del fordon är verkligen breda! Det där ekipaget fyllde så gott som två filer på motorvägen. Vi var glada att det fanns en extra fil här. Undrar hur det gick när det blev tvåfiligt? Inte gick den fort heller, det gick väääldigt trögt där uppför backen.

Till slut kom vi fram till en Baltstad:

4

BALTimore, alltså.

5

Uppifrån den där kullen – Federal Hill Park – hade man en fin utsikt, det var där som Anders tog förra bilden.

6

Det var ett fint strövområde nere i Inner Harbor.

7

Det fanns ett intressant konstverk…

8

… fräna hus…

9

… och hus med läskiga balkonger.

10

Vi käkade gott på Bubba Gump Shrimp Co. Anders spelade pingis, precis som Forrest. Skylten där var praktiskt. Vände man bort ”Run Forrest Run” så att ”Stop Forrest Stop” kom fram, då kom kyparen som ett skott. En behändigt sätt att påkalla uppmärksamheten. Både Anders och Ama åt räkor. Inte så konstigt kanske på en räkrestaurang.

11

Mätta och belåtna checkade vi in på vårt motell här i Baltstaden. Inatt kan vi bre ut oss igen.

Nu kanske det verkar som vi mest åt hela dan idag, men vi har turistat också. Fast nu är det snart dags att äta igen, så mer om det imorgon.