En nära döden-upplevelse…

 

… eller konsten att försöka överkomma sin rädsla.

Ytterligare en aktivitet att ”roa” sig med på sin bröllopsdag. Igår alltså.

1

Det började här. Vid Horseshoe Bend Overlook utanför Page i Arizona.

2

Ser väl inte så farligt ut? Några små diken där borta i fjärran.

3

Rena rama folkvandringen ditåt.

Men sen…

4

Så här nära var så långt Ama kom. Fy fasen!!! Höjdrädslan slog till med full kraft och hon backade raskt därifrån på darrande ben.

Sen tog Anders vid:

5

Vackert! Jomenvisst.

6

Urtjusigt…

7

Bedårande…

8

Jodå…

Men det var här…

9

… som Ama började gråta. Stortjuta, faktiskt. Fy faaaan vad hemskt! Troligen det värsta hon någonsin varit med om! Vad är det för fel med att ha skyddsräcken? Och det sprang runt barn där, vad tänkte föräldrarna på???

Riktigt vidrigt var det.

Anders gick bort från kanten och kom och tröstade Ama.

Och sen…

10

Minsann om hon inte krälade sig fram till kanten…

11

… och skräckslagen, med hjärtat i halsgropen…

12

… tog detta kort.

Jodå. Helt klart en nära döden-upplevelse och ett försök att överkomma sin rädsla. Om det lyckades? Nej, inte alls!!! Blir skakis och darrig i benen bara av att se bilderna.

”Allt för bloggen” hjälper inte i alla lägen (fast utan bloggen så hade Ama troligen inte legat och krälat där ute på kanten…).

Men Ama fick sin belöning:

13

Vad gör man inte för en liten påse med chips?

Idag har vi dock tagit det liiite lugnare, och bland annat genomfört en Gallupundersökning.

Mer om det imorgon, nu vankas det motellmiddag igen.

54 Responses to En nära döden-upplevelse…

  1. Diana skriver:

    Häftig utsikt 🙂 kram

  2. Znogge skriver:

    Vilken vy och så vackert! Imponerad över att du klarade det. Jag vet en till som hade krälat och tjutit…

    Stor sympatikram!

  3. farfar hebbe skriver:

    Mors..Undrar om det inte är dags att döpa om Anders till.”Kant Anders”..Men häftigt ställe var det,fina vyer..
    Ja allt är stort i Amerikat även salladen..Haé Kram.

  4. ogamotoga skriver:

    Så otroligt häftigt! 😍 Men asså, babysele … babysele! Och modigt av dig att kräla dig fram så långt *hjälp!!!* 😨. Men nu är det gjort och behövs inte göras igen … till nästa gång.
    Håller med om skyddsräcken, åtminstonde på de mest utsatta punkterna med turism.

    • Ama de casa skriver:

      Jag vet inte varför jag utsätter mig för sånt därnt. Jag har varit nervös för detta ställe ända sen vi kom på att det fanns… Nu är det gjort. Phu!

      Skyddsräcken skulle absolut behövas där!

  5. FREEDOMtravel skriver:

    Coolt och vackert, men jag är som du, jag tycker sånt där är skithemskt. Särskilt när ANDRA envisas med att gå nära…! Har läst om folk som ramlat ner både här och där och avskyr det!!!

  6. "LillaSyster" skriver:

    Så modigt av dit och makalöst häftiga bilder!
    Bra jobbat Ama! =) Kram

  7. åsa i åsele skriver:

    WOW tack för detta, underbart 🙂

    Du gjorde det väldigt bra, jag tycker Du ska ha en guldstjärna i kategorin Allt för bloggen

    ❤ kram

  8. Tomtan skriver:

    Förstår dig precis!!!!!!

  9. Robert skriver:

    Vackert och farligt på samma gång! 😮

    Gomorron! 😀

  10. mariama de casa skriver:

    Otroliga bilder de senaste dagarna 😀
    Tackar för att jag får åka med Er. Lite körigt sista 4 dagarna då jag lämnat Sverige och själv är på utflykt till gubben i Wien men jag följer med Er på ett eller annat sätt. Fortsatt 3vlig resa

  11. Susan skriver:

    Hola! Så himla coola foton – men fyyyy vad högt!! Jag får nästan panik av att bara se bilderna! Förstår dig… Jag som inte ens skulle kunna bo i en atico. 😉 Ha en fortsatt bra resa!
    Kram

  12. Leffe skriver:

    Gomorron Ama! Häftiga bilder och jag antar att Anders höll ett stadigt grepp om dina fötter när du ålade fram till kanten? 😀

  13. mamma c skriver:

    Gråter nästan själv när jag läser detta inlägg. Du skulle ha haft minst 3 påsar chips för detta uppdrag.

  14. Ditte skriver:

    Modigt gjort var det!Högt var det!
    Och jag tror ju i min enfald att man kan komma till viss rätta med sina rädslor genom att utsätta sig för dem. Har testat lite….
    Fantastiska bilder!
    Och en påse chipa kändes lite smått i sammanganget.
    Kansk blev det lite extra gott till middag som extra belöning.

    • Ama de casa skriver:

      Jag har sett program om detta på TV, där det såg ut som om det där med att utsätta sig för rädslor verkligen hjälpte. Men nu tror jag att hela det där programmet var ett enda stort fejk…

      Middagen blev ju den där trerätters på motellet med huvudrätten mikrad burrito… 😉

  15. Gilla skriver:

    Du är verkligen fena på att göra din blogg till ett intressant verktyg. Jag hade inte heller velat ligga på magen, för att ta foton på den höjden. Men du lyckas ju verkligen att intressera oss.

    Sv: Mackorna var verkligen goda. Så avslöjade du också vad du har ägnat din tid åt. Min äldste son utbildade sig till samma yrke en gång. Sen blev han en sån som sa vad andra skulle göra. Vad det heter kommer jag inte på i all hast. Vi talas ju inte med varann så ofta. Han och även mina två andra barn bor i Stockholm. Så de är långt borta från mig.

    Kram/Gilla

    • Ama de casa skriver:

      Utan bloggen hade jag nog inte krupit fram där till kanten. Det är bra att ha en blogg ibland 😉 Eller kanske inte när jag tänker efter. Vad skulle jag dit ut och göra?

  16. Ami skriver:

    Men du är ju galen!! Jag hade inte ens gått upp dit….hemska tanke!
    Blev alldeles svettig när jag såg bilderna!
    Kram

  17. Inger Rozén skriver:

    Hej!Så imponerande vackra bilder.Sitter på sonens dator.Kram,Inger

  18. Fia skriver:

    Åh herregud säger jag bara! Såå häftigt! Och grattis i efterskott till playwood firandet! Vilken resa!
    Vi har bara varit i Umeå några dagar vi, nu på hemväg.
    Kramar!

    • Ama de casa skriver:

      Tack Fia! 🙂
      Björkarnas stad är inte så dumt det heller. Där har jag slarvat bort en bil en gång när jag skulle hämta en dovhjort. En stor orange pickup. Ganska snyggt att lyckas slarva bort en sån 😉
      Det är ungefär min erfarenhet av just Umeå, trots att jag är uppvuxen bara typ 13 mil därifrån 🙂
      Kram

  19. Janne skriver:

    Fascinerande!!! Vilka bilder! Jag hade också bangat för kanten. 🙂

  20. skåningen skriver:

    Modiga du!!
    Mej hade de inte fått så nära kanten!
    Kram!

  21. Comsi Comsa skriver:

    Nämen fyyyyyyyyyyyyyyyyyyy! SÅ HEMSKT!!!! Nu kommer jag få mardrömmar, precis som när jag gick på en fallfärdig bro i Mexiko precis efter jordbävningen 1986. Tänk att du vågade dig till kanten, men jösses så vackert och naturen är storslagen.

    Stor kram ♥

    • Ama de casa skriver:

      Visst är det läskigt! Men man kan liksom inte låta bli, tydligen:

      Den här bron på Irian Jaya (Indonesiska delen av Nya Guinea) gick jag över 1993. ”Bara för att”. Och det var ju dessutom lååångt före bloggens tillkomst 😉

      Kram

  22. BP skriver:

    Vilken helt fantastisk utsikt! Å vilka bilder! Men att vara höjdrädd just där är nog ingen bra kombo. Tycker faktiskt riktigt synd om dig där. Ärligt talat så står Anders i ett betydligt farligare ”läge” än vd du gör. Du har ju hela stenen som skydd. Men bra gjort i alla fall! Eloge!

    • Ama de casa skriver:

      Nej, där var det inte kul att lida av höjdskräck…

      Ja visst var Anders värre ute – det var därför jag började stortjuta… Sååååå otäckt!

      Att kräla ut på kanten var egentligen tämligen ofarligt, men jag klappar mig själv på axeln lite ändå 😉

  23. Rolle o Carina skriver:

    Hej o Hå,,,,,,,Vad läskigt värre!
    Tur AMA överlevde skräckturen 🙂

    Ha det gott….Gokväller 🙂

  24. gunnardeckare skriver:

    Jag förstår precis hur du känner dig. Läskigt att vara så nära ett stup

  25. Susjos skriver:

    Vilken utsikt!!!! Är imponerad att du grejade så fina foton från din kant där! Makalös natur!!!

  26. Den här har jag helt missat! Kanske för att jag inte heller gillar så väldigt höga höjder. Fast det är värre med byggnader, jag menar de är ju byggda och någon kan ju ha gjort fel. Berget står där, bergsfast så att säga.

    Men det var ett helt otroligt ställe och du var såååå duktig!

    • Ama de casa skriver:

      Oops! Ursäkta att jag tvingade på dig dom där höjderna då…

      Inte för att jag vill skrämma upp dig mer än nödvändigt – men det händer att berg och sånt rasar också, erosionen du vet…. 😉

      Det var fantastiskt vackert, men ruskigt otäckt att vara där! Tack för klappen på axeln 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: