Idag är det…

30 september 2016

 

… hmm… Ama måste fundera på det ett tag, så vi börjar med igår.

Då gick vi över till en indisk bufférestaurang precis bredvid motellet.

– Det är bara att hugga in, sa den glade servitören och försvann sen. Spårlöst.

Till slut var Anders tvungen att söka upp honom i köket och fråga om vi kanske kunde få lite vatten?

– Självklart, sa han glatt, var sitter ni?

Var vi satt?

Tjaa…

1

Den frågan var kanske befogad? Haha!

2

Idag gav vi oss av igen. Molnen hängde tungt på himlen, men det var åtminstone uppehåll.

3

Vi körde in i West Virginia igen…

4

… och där lättade molnen.

Vi gjorde ett stopp.

5

Ama passade på att ta några mossiga bilder…

15

… några höstiga bilder (även om hösten gärna hade fått ha kommit lite längre)

6

… och morsa på ”The Thing”.

Kanske gjorde vi nåt mer också, mer om det imorgon.

7

När vårt stopp var över, så var finvädret det också.

8

Så vi checkade in på vårt motell här i Morgantown. Kanske känns överkasten igen? Ooops… Ser ut som om Anders hotar med stryk där?

Men nu till rubriken igen:

Idag är det…

9

tisdag???

Nejdå. Som tur var så kom vi på att:

10

Det är fredag idag!

Puh! Höll på att bli alldeles knasigt där. DUMT namn på en riktigt bra restaurang. Blir ju fel sex dagar i veckan…


När Ama själv får välja…

30 september 2016

 

… då blir det sååå bra!

Igår när vi åkte från Warhol-museet så hade Ama sett ut nästa museum alldeles själv. The Mattress Factory.

1

Vi började med att åka över en av dom läckra, gula broarna här i Pittsburgh.

Och besöket på museet började inte så tokigt, faktiskt.

2

Den här seafood chowdern var jättegod! Första gången som vi ätit en chowder som varit tomatbaserad, men det var inte alls dumt det heller.

Mätta och belåtna inledde vi besöket på själva museet, och även där blev början rätt bra.

3

Ett coolt spegelrum där vi två blev väldigt många.

4

Ama försökte lära sig att posa lite bättre. Lägg märke till dom snygga skoskydden man var tvungen att ta på.

5

Den här färgtunneln var inte så tokig den heller.

Men sen…

6

Den här röda kuben gjorde inget annat än att vara där, ensam i ett mörkt rum.

Sen gick vi in i ett becksvart rum och satte oss. Instruktionen sa att man skulle sitta där i minst tjugo minuter, utan att tända nån ljuskälla, som en kamera eller telefon. När vi hade suttit där i hundra år – minst! – så började vi se en diffus röd fläck lite stjärnor. Förmodligen flimrade det bara för ögonen? Ama frågade Anders om det möjligen var sån där glaskroppsavlossning på gång…

Vi var i alla fall mäkta imponerade. NOT!!!

Och det blev värre…

7

När Ama fick syn på den här installationen så började hon asgarva. Högt och ljudligt! Såg inte att det satt en liten tant och vaktade det hela… För att översläta det inte helt korrekta beteendet sa Ama:

– Jag har aldrig sett nåt… liknande…

– Det är det som är meningen, sa tanten.

Då kunde inte Ama hålla sig igen. Skämdes faktiskt en aning.

8

Museet var uppdelat i tre byggnader. Det ena stället märkligare än det andra. Anders funderade över ”konsten” och började klia sig i huvudet.

Till slut var måttet rågat:

9

Det här konstverket – dom två krukorna alltså – det var droppen. Det var högtalare i dom, och själva konsten bestod tydligen i att skräpet i krukorna rörde sig på grund av ljudet... (vill ni ha en mer ”vetenskaplig” förklaring så klicka på bilden och läs på skylten)

Ja, vad ska man säga? Museet var faktiskt så urbota dåligt att det blev bra på nåt underligt vis. Vi skrattade i alla fall mycket, även om det nog inte var meningen att det skulle vara roligt på det viset.

Och om ni undrar vad Anders sa, så var det att Ama inte får välja museer alldeles själv hädanefter. Haha! Det ligger nåt i det han säger. Senast Ama valde nåt på alldeles eget bevåg så fick vi se den fantastiska ankparaden… Han tänker nog dubbelkolla lite framöver.

Och förresten Mattress Factory? Vi såg inte en enda madrass. Men det gör i och för sig ingenting, för madrasser har vi sett flera stycken utefter vägen:

10

Bokstavligen. Amerikaner verkar inte vara så bra på att frakta madrasser på ett säkert sätt.

11

Nej, Ama ska nog fortsätta att välja ut broar istället för andra sevärdheter.

Gomorron! 


A.W.

30 september 2016

 

Det har vi roat oss med här i Pittsburgh idag. A.W.

1

Det hade regnat i natt. Men som ni ser så var solen på gång igen. Åtminstone där på skylten.

Men vädret spelade inte så stor roll, vi hade som sagt ändå tänkt ägna oss åt A.W idag.

3

Andy Warhol-museet, alltså. Lägg gärna märke till det mycket passande parkeringsskjulet där.

4

Anders parkerade som en hel spanjor. Den där bilen får svårt att ta sig ut. Fast den har ju fyrhjulsdrift, så den kan säkert köra rakt över hindret där framför. (Ni behöver inte vara oroliga, hon som ägde bilen slutade först klockan fyra, och vi tänkte åka därifrån långt innan dess)

Dom hade en bra grej där på museet som Ama aldrig har sett förut:

5

Här ser ni ett original. Eller två? Kanske till och med tre original… Men det som Ama menar är den där colaflaskan.

6

Här fanns den även på detta vis, kännbar, och med en blindskriftstavla under. Några av verken var gjorda i det utförandet också. Sååå bra! Ama har inte sett det nånstans förut.

7

Här är några av Warhols mest kända verk, och mindre kända med för den delen. Ama syftar då närmast på tavlan längst ned till höger… Haha! Ama gillar den! (Det går som vanligt att klicka på bilderna ifall ni vill se dom större)

Nu kommer Ama att ta sig friheten att göra några egna, namngivna fotoinstallationer med hjälp av Andy och Anders.

8

”Elva Elvisar och en Stalker”.

9

”Med Andra Ord, Anders”. (Om ni inte fattar, så kan ni tänka ”förkortning” så kanske det klarnar?)

10

”Elefanten i rummet”. (Och då avses själva elefanten här…)

13

”Anders betraktar konst. Kor glor”.

11

”Luftkuddegubbe”. (Honom ser man vanligtvis i bilen, han som lyser när luftkuddarna är aktiverade)

12

Sen började luftkuddarna attackera, så då åkte vi vidare.

14

Anders var ändå rätt nöjd med sitt val av museum.

Imorgon får ni veta hur superbra det blir när Ama får välja!


Gårdagens höjdpunkt!

29 september 2016

 

Här i Pittsburgh har dom:

1

Lilla tåget! (Lilla tåget kan tydligen se ut lite hur som helst…)

2

Oooo… Här kom det – rött och fint!

Och först ombord var givetvis…

3

Am… nej, Anders??? Lite oväntat där.

4

Men se bara hur glad, nöjd och lugn han ser ut att vara.

5

Medan Ama verkar mer orolig på nåt vis?

6

Sen bar det av uppför. Weehooo!!!

7

Väl uppe hade man en fin utsikt över Pittburgh.

8

Man såg också en massa fina broar. Gult verkar vara färgvalet på broarna i den här stan.

10

Tågbanan öppnade första gången 1877 men gick i konken 1962. Folk från grannskapet tog tag i saken och såg till att banan öppnade igen ett drygt halvår senare. Och se bara vad glatt tåget blev då!

Visst är det underbart att det finns eldsjälar som ser till att såna här gamla, fina grejer bevaras till eftervärlden?

Gomorron!


♫ ♫♪♪ On the road again… ♫ ♫♪♪

28 september 2016

 

1

Igår kväll var det liiite mer bilar på parkeringen utanför vårt motell i Columbus än vad det hade varit tidigare på dan.

I morse var det dags att ge sig ut på vägarna igen.

2

♫ ♫♪♪ On the road again… ♫ ♫♪♪

Det stänkte några regndroppar på oss när vi gav oss iväg, men man kan se där borta i fjärran hur det verkar reda upp sig. Lite närmare kan man se en bautastor traktor där på flaket. En John Deere såklart. Det är den modellen som gäller när det kommer till jordbruksmaskiner här i staterna, helt klart.

3

Vi körde på, och kom in i West Virginia. Måste vara en väldigt pytteliten stat, för bara 13 minuter senare kom vi till Pennsylvania. Som synes så hade vädret ordnat till sig.

4

Det var backigt på sina håll, och då finns det såna där nödstoppsställen för lastbilar på rymmen. Dom där gula grejerna i slutet av grusbanan är tänkt att – tillsammans med gruset – stoppa skenande ekipage.

Vi kom fram till vårt mål:

5

Pittsburgh. Hmm… Undrar om vi åkte tåg den sista biten, eller?

6

Här höll dom på att bygga om vägnätet. Det i kombination med gamla kartor i gps-en gjorde att vi yrade runt lite.

7

Men vi tog oss in till stan till slut.

8

Det här huset var rätt fränt.

9

Vi stannade till och köpte en liten macka ifall vi skulle bli småsugna framåt kvällskvisten.

10

Till slut checkade vi in på vårt rum här i Pittsburgh. Ett väldigt trevligt och fräscht rum. Och ganska likt dom flesta andra.


Columbus

28 september 2016

 

Ja, vi ”landade” i Ohio’s huvudstad Columbus igår. Eftersom vi bodde i stadsdelen German Village var inledningen på vår rundtur självklar:

1

En bira på närmsta biergarten. Dom (oops…) satt bra!

2

Sen tog vi en promenad utefter flodkanten. Till en början såg vi inte floden alls, för mycket buskage. Men vad vi såg var en orm som kutade skitsnabbt över vägen på alla sina små revben.

3

Ama var inte tillräckligt snabb med kameran, men han finns nånstans där i gräset på bilden. Det var kanske inte den största anakondan här i världen, men han var säkert en halvmeter lång. Ama önskade plötsligt att hon inte varit barfota i sandaler.

4

Vi kom fram till ett mer uppröjt område där man såg både floden, en bro och stan där bakom. Man kan också se att nån tydligen har buskört på gräsmattan?

5

Sen såg vi lite vatten.

6

Där kunde man busa. Dumma långbyxor!

Sen fick vi syn på en sån där ”världens största” igen.

7

Världens största klubba!

Ama kunde inte bara låta bli…

8

… hon kände att hon absolut måste klubba ett beslut och klev därför ner i den tomma poolen och gjorde slag i saken.

(Blev tillsagd efteråt av en vakt att så fick man minsann inte göra. Men det var ju så dags, då när Ama redan hade kravlat sig upp från den där dammen)

Beslutet som Ama klubbade var detta:

9

Dags för en bira till! Jomen vi bodde ju ändå i German Village.

Gomorron!


Columbus var en stor upptäcktsresande

28 september 2016

 

I morse var det nåt som var annorlunda…

1

Temperaturen. Det var bara 16 grader på morgonen, så det var långbrallor på som gällde. Kändes konstigt… Men bilgodiset var i alla fall detsamma. Isen, alltså.

2

Vädret i sig var det dock inget större fel på. Ama var glad och nöjd efter en frukost på Donken. Temperaturen steg väl till bara en sisådär 25 grader under dagen, så det var skönt med långbrallor.

Efter frukost skulle vi ge oss av härifrån Dayton, men först…

3

… ett museum, såklart. Bröderna Wright verkar ha ungefär 1000 grejer uppkallade efter sig i Dayton och en myriad av museer och minnesmärken.

4

Först tittade vi på den populära halvtimmeslånga filmen. Den var faktiskt intressant, men Ama nickade till ett flertal gånger.

5

Här var en kopia av deras första glidflygplan.

6

Vad kanske inte så många vet är att brorsorna hade en himla massa andra järn i elden också. Som tryckerigrejs och tillverkning, reparation och försäljning av cyklar. Det här var en cykelverkstad, en av fem stycken som dom hade. Man kan faktiskt se många cykelrelaterade grejer på deras flygplan också, som kedjor.

Men det bästa med hela det här museet var ändå…

7

… dom coola cykelställena utanför. Ja, det tyckte Ama i alla fall.

Sen var det dags att lämna Dayton.

8

Långtradare i flock är duktiga på att blockera vägen.

9

Och dom är stooora.

När det blir för läskigt så brukar Ama studera djurlivet vid sidan av vägen istället.

10

Som dom här fåglarna som verkade vara på konferens eller nåt.

Så till rubriken:

Columbus var en stor upptäcktsresande.

11

Columbus är också huvudstad i Ohio. Det är den som syns där borta.

12

Vi checkade in på det här mycket populära motellet i området German Village.

13

Och där tog Ama genast itu med hushållssysslorna.

Äsch, lika bra att erkänna att den där bilden är arrangerad. Det hade ni förstått ändå…


Bra tajming!

27 september 2016

 

Igår, efter besöket på Noaks ark, så hade det slutat regna och vi körde vidare.

1

Ama är inte så förtjust i motorvägar när det är mycket trafik. Ibland känner man sig bra liten… Men det är bättre utan regn i alla fall.

2

Vi susade igenom Cincinnati, och när vi passerade Ohio River där, så lämnade vi Kentucky och körde in i – just det – Ohio. Och detta utan en enda liten välkomnande skylt. Ama var djupt besviken.

3

Men sen fick hon mat och blev glad igen. Nu kanske ni tänker att dom serverade väldigt små portioner helt plötsligt? Men det där var bara ett ”litet” smakprov som restaurangen bjöd på för att visa vad som var deras specialitet. Gott! Men vi var nästintill mätta efter smakprovet.

4

Efter vår flygtur i det fina röda, dubbelvingade planet så kändes det rätt att åka och kolla in bröderna Wrights minnesmonument i Dayton.

5

Där står Anders – som vanligt – uppflugen på kanten och pekar på fältet där Orville och Wilbur höll på med att utveckla sina flygplan.

Och här kommer den braiga tajmingen in (rubriken, ifall ni har glömt?)

Det fanns ett litet museum där också, och det var 15 minuter kvar innan dom stängde!

6

Så länge orkade till och med Ama vara på det där museet, som dessutom var gratis.

7

Anders hann till och med testa den ickefungerande flygsimulatorn.

8

Sen åkte vi och checkade in på motellet här i Dayton, som vi strax checkar ut från igen. Och ja, vi gick in i rummet också, ifall ni undrade.

Gomorron!


♫ ♫♪♪ Det är dags, att bygga Noaks ark ♫ ♫♪♪

27 september 2016

 

Nu har vi varit här i USA i fyra veckor…

1

… och idag drabbades vi av vårt första, rejäla regnoväder.

2

Skulle tro att det var efterlängtat, med tanke på hur törstigt det där majsfältet såg ut att vara.

Jahaja. Regn… Vad skulle man hitta på dårå?

Tja…

3

Det kunde ju vara praktiskt att uppsöka närmsta ark.

4

Som den här gigantiska kopian i naturlig storlek av Noaks Ark som den beskrivs i Bibeln. Ama visste inte att det fanns ritningar i den boken, men så har hon inte lusläst den heller. Initiativet till det som lär vara världens största träbyggnad har tagits av kristna som bekänner sig till skapelseberättelsen i bibeln.

5

Här är några av djuren som Noak tog med. En praktisk modell av björnar som sen kunde utvecklas till alla möjliga sorter, inklusive isbjörnar som visst inte fanns med på skutan. Giraffer med behändigt korta halsar, och pyttesmå hästar och dinosaurier.

Vänta nu lite…

6

Dinosaurier??? Dog inte dom ut lååångt innan människan satte sin fot på jorden? Men enligt detta museum så fanns det minst 85 sorters dinosaurier med på arken. Och bara en modell av björnar…

Nej, Ama ger inte mycket för den storyn, inte.

7

Men själva bygget var imponerande.

8

Det öppnade så sent som i juli i år, och har kostat många slantar att uppföra. En sisådär 800 miljoner kronor.

9

När vi kom ut igen hade det slutat regna, så att besöka den där arken räddade oss, kan man säga.

Och nu hoppades Ama. Hoppas, hoppas, HOPPAS!!!

Men nej.

10

Det där ordentliga regnandet hade inte fått bort den där fjärilssmeten på bilens näbb som den ådrog sig på sin färd genom Texas.

Undrar om den nånsin kan bli ren igen?

Men det är ju faktiskt inte vårt problem. Skönt!


Slut på bilandet nu…

26 september 2016

 

1

Men vad gööör Anders? Aj, aj, aj… Skyltar är till för att lydas!

2

Men oj vilket sött och coolt litet plan!

3

Aha! Anders var tydligen inte publik, han var deltagare. Då gjorde han rätt där vid skylten alltså. Ja, igår på självaste vilodagen fick han vila från chaufförsjobbet. Det var slut på bilandet – dags att flyga!

4

Först stuvade vi in bagaget.

5

Sen skulle vi knö oss in i planet. Haha! TUR att Anders gick först, alltså finns det ingen bild på Ama’s ”smidiga” ombordstigning.

6

Till slut var vi båda på plats. Dom där pedalerna fick man inte trampa på. Dom styrde planet. Liiite frestande var det allt ändå…

Sen bar det av!

7

Och vinden fläktade i håret! Det fläktade väldigt mycket faktiskt…

8

Kolla här bara på Anders arma arm. Nog fläktade det alltid. Carolafläkten kan slänga sig i väggen!

9

Vi såg stora flygplatsen, golfbanor, stan och broarna från förra inlägget (inte med i bild – dumt motljus) och sen var det dags för landning efter en halvtimmes flygning. Vi bara älskade flygturen!

10

Väl nere var det dags att försöka trassla sig ut från det där planet… Ama gick tack och lov av först.

Om ni vill känna lite av känslan av att åka med ett sånt där dubbelvingat flygplan, så kan ni kolla på den här knappt minutlånga videosnutten:

Ama låter kanske lite nervös där i början, men det var helt klart en fantastisk upplevelse. Fast att gå ut på vingarna och göra en massa tricks? Tur att man inte fick göra det…

Gomorron!