Lite snurrigt

 

Ja, det blev lite snurrigt igår.

Det började med att vi fick syn på det här:

Ni ser där i bakgrunden, va?

Vi gick närmare.

Och då rymdes den inte ens i bild.

Men skam den som ger sig – där kom hela med.

Klart vi måste åka!

Vad stort det var, det där ägget vi åkte i. Och alldeles ensamma var vi också.

Utsikten var fin.

Vi närmade oss toppen…

… och då var det inte så toppen längre. Inte för Ama i alla fall, som lider av höjdskräck (men ändå av nån anledning alltid ska upp dit där det är högt. Självplågare?) Nåja. Det gick snart utför igen. På ett kontrollerat och bra vis, tack och lov.

Vi lyckades med ett riktigt konststycke också. Ni minns kanske att vi var alldeles ensamma där?

Snitsigt då att lyckas ta den här bilden. Wow! 

Ja, det blev lite snurrigt igår. Med betoning på lite. Det gick inte fort, det tog en halvtimme att åka runt där ett varv.

En trevlig tur, ifall man inte tittade rakt ned, vill säga.

Sen hade ju Ama kollat upp att konstruktionen såg stadig ut innan vi klev på. Man vill ju inte chansa.

Gomorron!

PS: Okej. Ett erkännande kommer här. Det kan tänkas att vi inte var helt ensamma i det där ägget. Fick lite hjälp att ta den där bilden.