Var hamnade vi?

 

Vi klev på ett annat plan i Los Angeles. En snäll karl stod och viftade med dom där vackert röda, lysande pinnarna så vi kom rätt. Eller ja, han viftade ut oss från flygplansparkeringen i alla fall, han hakade inte på hela vägen.

Vi flög tillbaka åt samma håll som vi kommit ifrån, fast inte lika långt. En liten nätt flygning på 47 minuter, varav 8 på marschhöjd innan det var dags att börja gå ner igen.

Här var vårt mål. Liiite suddigt, men Ama var rätt slut vid det laget, efter en sisådär 20 timmar på resande fot.

Den här bilden blev lite bättre i alla fall. Ama kunde skärpa till sig – och skärpan – en aning.

Ser ni var det är vi går in för landning?

Nja, med dom taskiga bilderna är det nog inte så enkelt.

Det blev något lättare att förstå att vi kommit rätt när man kom in i ankomsthallen.

Spelautomater i mängder…

Okej, ni får en ledtråd till:

Jodå. Vi landade i Las Vegas.

Där tog vi in på samma hotell där vi bodde för ett par år sen. Vi gillade det jättemycket, bra läge till bra pris. Ett säkert kort alltså, och just i Las Vegas är det väl bäst att satsa på säkra kort? Hahaha! Oops… Ursäkta att Ama garvar åt sitt egna, dåliga skämt. Får väl skylla på jetlag.

Båda väskorna kom fram också. Alltid trevligt när dom gör det.

Och den där… Det var den som Ama hade sett fram emot ända sen vi åkte hemifrån tidigt på morgonen.

En lång resa var över – nu börjar äventyret!

Gomorron!

PS: Det är bara på dom här långa resorna västerut som Ama får höra dom osannolika orden av Anders: ”Du får inte gå upp före klockan sex i morgon bitti!”. Och hon klarade av det, med hela 20 minuters marginal. Duktigt!