Att inte leva som man lär…

07 augusti 2016

 

Ibland när man kommer till nya ställen så kan det vara stora problem att bli av med bilen. Att hitta en parkeringsplats alltså.

Som igår när vi kom till Requena, såna här skyltar fanns överallt på torget utanför hotellet:

1

Parkeringsförbud på hela torget. Attans också… Som varandes trafikpolis så går det ju inte an att stå där med bilen.

Men vi hittade en perfekt parkering, där vi stod under hela vår vistelse. I morse såg det ut såhär:

2

Den lite större pilen pekar ut vår bil, och dom små pekar på några av alla parkeringsförbudsskyltar som fanns där på torget. Ooops! Ama lever visst inte som hon lär alla gånger.

(Till sitt försvar kan Ama säga att vi frågade på hotellet, och hon bak disken sa att det gick bra att parkera på hela torget, bara man inte parkerade på längden… Undrar just varför dom hade satt upp alla dom där skyltarna då?)

Nåja. Det gick bra i alla fall – bilen var som synes kvar (om ni inte ser så kan ni alltid klicka på bilden).

3

Vi lämnade Requena via dom breda gatorna.

4

Körde på lite kringelikrokvägar, förbi borgar som tydligen höll på att byggas, passerade en himla massa vinodlingar och åkte även på lite rakare vägar.

5

Långt där i fjärran var det visst nåt som brann? Eller var det möjligen en molnfabrik?

Nejdå.

6

När vi kom närmare kunde vi se att Spanien inte enbart förlitar sig på sol- och vindkraft.

7

Till slut nådde vi avtagsvägen mot vårt mål för dagen – Agres.

8

En söt liten by som klamrar sig fast utefter en bergssida.

9

Sen var det dags att trappa upp…

10

… och inta vårt rum för i natt. En trevlig liten studio med kök och allt. Fast det ligger bakom ryggen på fotografen, så ni får helt enkelt tro på att det finns där.

Nu ska vi strax ut och klättra i byn. Ibland önskar Ama att verkligheten skulle vara som innan Columbus tid – ja, att jorden var platt…

Ha ett trevligt upplopp på helgen!


Skyltsöndag med tuffa Leo!

07 augusti 2016

 

1

Han var modig, Leo. Lilla Tåget – och på räls och allt! Ama dreglade lite, men Leo hade mer högtflygande planer… Ni ser där högt uppe i tornet, va? Leo stod beredd – och gav sig av!

2

Han susade förbi Corte Inglés i Valencia.

3

Svischade vidare förbi Nuevo Centro.

4

På vägen tillbaka försökte sig storasyster Nova på en räddande insats där vid Sfera. (Hmm… Brukar inte sfärer vara runda?)

5

Men nej. Hon nådde inte riktigt ända upp… Hade hon bara haft staven till hands – stavhopperska som hon är – så hade det nog funkat. Turligt nog så kom Leo helskinnad tillbaka.

Som belöning fick han äran att välja var vi skulle äta middag, och det blev på det här mossiga stället:

6

Nu var ju inte stället i sig mossigt, men den där skylten var fylld med riktig mossa. Riktigt läcker!

Burgarna var också väldans goda.

7

Och det var inte bara burgarna som vi var nöjda över.

Det här inlägget avslutas med en skyltbild som BP, Skyltsöndagens förvaltare borde gilla:

8

Om nu inte Ama är alldeles ute och cyklar…

Idag åker vi vidare igen, och det blir inte med cykel. Det vore ju synd att lämna kvar bilen här i Requena.

Gomorron!