Att hitta rätt…

 

… det är faktiskt plättlätt. Bara att göra som vi gjorde i Sigüenza – vi följde helt enkelt skyltarna.

Om man gick till vänster här så kom man till en kyrka. Och tre andra, mycket hemliga ställen, tydligen.

Här kom man till solporten om man gick till vänster, dom hemliga ställena fanns till höger.

Här fanns det inga hemligheter. Vart man än gick så kom man nånstans.

Allt var i ärlighetens namn ganska förvirrande…

… så vi satte oss ned med kartan, gps-en och en öl.

Efter att ha lokaliserat oss så blev vi väldigt modiga:

Vi gick utanför stadsmurarna! Wow, liksom.

Sen blev nån såklart övermodig…

… och började balansera på kanterna igen.

Väl hemma vid paradoret fortsatte det där klängandet…

… så då var det lika bra att tacka för oss och åka hemåt igen.

Sigüenza – överraskningarnas by

 

När vi kom till Sigüenza drog fulvädret in över oss:

GAAAHH!!! Vi skulle ha snott med oss nåt av alla dom där paraplyerna i Lerma.

Vi trotsade vädret och gav oss ut på promenad. Verkar som om det knappt var en katt ute?

Eller jo, förresten…

… där låg det en katt.

I dom spanska byarna finns det något för alla:

Eller vad säger du Leffe? Vilket fint monument!

Det glada soluret visade att klockan var 13:42:58. Dom är väldigt exakta, dom där uren (eller så kaaan det tänkas att Ama fuskade lite och kollade på fototidpunkten…)

Hur som helst…

… så var det hög tid för lunch, och den blev en riktig högtid.

Senare på kvällen så kanske det slank ned en eller annan tapa där på torget också.

Men hur var det nu med rubriken, vad var det som var så överraskande här i byn?

Jo:

Det var högst oväntat att dom sålde semlor.

Gomorron!