Paradoret i Alcañiz…

 

… det visade sig såklart inte bara vara ett parador.

Nejdå.

Det var givetvis en borg också. Eller ett castillo. Precis den som Ama såg från vägen där i förra inlägget. Gick inte att vägra den här gången heller.

Men det var väldigt fint!

Med en vacker innergård…

… trevliga sällskapsutrymmen…

… och en tjusig matsal som i vanlig ordning var fullsatt.

Där bodde vi.

Vi hade utsikt över delar av stan där nere, och det var faktiskt lätt som en plätt att gå dit ner på en fin gångväg från paradoret.

Men sen skulle man hem också…

Anders försökte locka Ama med vatten. Det gick väl hyfsat, för det behövdes vatten i den 41-gradiga värmen. Men han fick ändå sitta och vänta på vissa ställen.

Tur det fanns fina bänkar där utefter vägen.

Väl tillbaka uppe på paradoret så var Ama superglad att det fanns hiss där inne.

Tyvärr – för Anders del – så fick tydligen inte karlar åka i den. Bara kvinnor och barn. Eller möjligen små män.

Så Anders blev så illa tvungen att ta trapporna.

Trots det så hann han ändå före Ama och fick återigen vänta. Här trotsade han till och med stolarna som stod så strategiskt placerade där.

Nåja. Nu är det snart dags för frukost igen. Ama ska armbåga sig fram vid frukostbuffén och siktar främst på chokladcroissanterna.

Gomorron!