I förra inlägget lämnade vi Ama här:
Där satt hon och grubblade huruvida hon skulle välja den övre eller nedre promenadvägen där i Campoamor.
Medan hon funderade fick hon svar på en annan fråga som uppstod i förra inlägget – är det såna här ställen som går under benämningen tassemarker?
Ja, det måste det vara. Många tassar fanns det där i markerna.
Katterna var väääldigt intresserade av Ama. Eller snarare av den påse som hon bar med sig.
Intresset avtog snabbt när det visade sig att det bara fanns en vattenflaska i påsen. Dom hade för övrigt både vatten och mängder med torrfoder där, katterna. Såg väldigt välmående ut också.
Nå? Blev det uppe eller nere?
Ja, vad tror ni?
Uppe, såklart. Fanns ju varken rulltrappa eller hiss, så vad skulle man dit ner och göra? Skulle bara bli till att traska upp igen…
Det var vackra vyer.
Och ett väldigt blått hav med klart vatten.
Men trappor… Det undkom Ama ändå inte. Attans också!
Här fortsatte vägen ner – utan ett uppe-alternativ, och då beslöt vi oss för att vända. Ska utforska det där, såklart. Men en annan gång.
Där ser man. Promenaden slutade faktiskt med en cliffhanger trots allt. Men en rättvis sådan – inte ens Ama vet vad som händer där nedanför backen.