Att hitta

 

Vi hittade en himla massa grejer idag.

Som den gamla slagdängan säger:

♫ ♫♪♪ Hitt’ the road, Ama… ♫ ♫♪♪

Och Ama hittade roaden. (För dom som inte är så språkkunniga: Hitt’ = hitta på norrländska)

Vi hittade frukost ändes vägen. Ama såg lite matt ut, men betänk att hon inte fått nåt kaffe än. Hon hade i alla fall vett nog att matcha möblemanget.

Vi hittade garaget på hotellet. Ett ovanligt rymligt garage. Tack för det!

Anders hittade ”datacentralen”. Nu vet han var han ska gå och pilla ifall nätet lägger av. Lustigt ”handtag” han har där i huvudet, förresten. Verkar ha nåt med brandsäkerhet att göra.

Vi hittade rummet…

… och Ama hittade snabbt toan.

Sen hittade vi ut på stan.

Anders hittade nåt intressant uppe på en höjd. Såklart. Ama sa att det bara var en kyrka och inget att bry sig om.

Som tur var så var det bara Ama som hittade den där skylten som hintade om ”castillo”…

Var hittade vi allt detta?

Jo här:

I Yecla.

Och det är inget som Ama bara hittar på.

 

Annons

När regnskogarna skövlas…

 

… drabbas djurlivet hårt. Dom stackars djuren drivs undan från sina tidigare habitat och går en mycket oviss framtid till mötes.

Vi har sett nåt liknande här.

Häromdan gick det vilt till här på terrassen, och det forna penningträdet gick ett dystert öde till mötes. Åtta sopsäckar senare fanns det inte ett spår kvar.

Detta är en arkivbild på Putte, gråsparven som trivdes synnerligen bra i det där trädet. Efter att slakten av växten var ett faktum kom Putte som vanligt glatt flygandes för att inta sin plats. Han blev inte lite förvånad… Flög ett par varv runt terrassen, och pep sen iväg till en skorsten på huset mitt emot. Efter det har han synts till korta stunder, hoppandes på bordet med en förvånad min.

Sen fick Ama syn på nåt annat i ögonvrån och gick ut för att kolla läget. Nånting hade snabbt kilat in bakom bordet…

Ser ni att nåt skymtar där bakom? Ama drog fram bordet för att det skulle synas lite tydligare.

Jomenvisst var det Örjan! Ödlan som vi inte sett till på väldigt länge. Han måste ha bott där i trädet han med.

Det sista vi såg av honom var att han snabbt sprang uppför muren och över till grannen.

Aj, aj, aj… Ama är nu lite rädd för att få en massa djurrättsaktivister efter sig…

… så det är lika bra att dra iväg ett tag tills allt lugnat sig lite.

Gomorron!